Vilken är den mest äkta upplevelsen du någonsin haft?

Drömmar försvinner ju lätt snabbt från minnet och sådant som hänt för länge sedan kan vara svårt att komma ihåg, är det någonting du varit med om som alltid kommer kännas äktare än alla andra upplevelser i ditt liv och vad är orsaken till just detta tror du?

Jag hade svåra kramper utlösta av medicin jag var känslig mot, låg och hade spasmer i hela kroppen som låste muskler och leder i flera timmar och jag har aldrig varit med om en så obehaglig upplevelse än så vilket är orsaken till att jag minns den med skräck och fasa än idag trots att det var flera år sedan.

Hur definierar du äkta?

Är det en slags renhet i känslan?

Att som man se sina barn födas är såklart något man minns med kristklar skärpa!

Klarheten i upplevelsen och hur pass starkt den går att komma ihåg långt senare.

3 stycken drar sig till minnes, rent spontant.

En kväll då jag på något vis lyckades, genom att först gå genom helvetes alla mentala kval, uppnå ett slags tillstånd av absolut klarhet och inre lugn. Var den där sjukt mysko skiten som de sålde via SpiceNordic, back in the days. Såklart väldigt flummigt, men stunden har faktiskt aldrig lämnat mig.

En fullkomligt kärleksindränkt afton med mitt livs största kärlek, där passionen, och livets lätthet var på fullkomliga maxnivåer. En särskild stund där jag som jag har med mig.

När jag blev påkörd från sidan av en annan bil. Ögonblicket före, när jag får syn på den och inser vad som skulle hända, var helt kristallklart och stilla. Faktiskt precis som det kan visas på film.

Handlar om verklighetsuppfattning, psykologi.

Filosofi --> Psykologi: allmänt
/Moderator

Första älgen respektive vildsvinet jag sköt - fullständigt äkta. Önskar att jag kunde vara så närvarande som jag var de första 120 sekunderna efter skottet.

Gick genom isen med skridskor för några år sedan. Simmade 20min till land. Isen var så tunn och hade spruckit så den gick att dela med händerna.

Kunde knappt röra armar eller ben 2m från land och trodde livet va slut när jag sjönk som en fryst kotlett mot botten, när huvet var kanske 40 cm under ytan och jag fortfarande höll andan kände jag botten med knäna och lyckades ställa mig upp, ramlade igen direkt för benen bara darrade, föll frammåt på 2 stockar som var 10cm under vattnet. Där låg jag med kroppen i 10cm djupt vatten och försökte få främst armarna att funka.

Detta var i oktober i Norrbotten inland. Fick aldrig vatten i lungorna då jag höll andan men paniken och dödsångest var totalt. Jag grät medans jag simmade mot land och tänkte att min familj ko mer hitta mig som ett lik under vattnet, bara poff, borta. Just det var en sån overklig känsla. Att man inte ska finnas mer.

Har haft mardrömmar om det några gånger, även fast det är 7 år sedan nu.

Men fy vilken skräckupplevelse! Vilken tur att du klarade dig.


Orsaken för mig att vissa händelser eller minnesbilder från drömmar också för den delen etsat sig fast och känns mer klara än andra är för mig alltid kopplat till total lycka, skräck, rädsla, panik, genans eller sorg. Däremot verkar det vara lättare att glömma bort eller förtränga minnen av fysisk smärta. Vilket nog är bra annars skulle ingen människa ha mer än ett barn.

När jag var liten så kunde jag inte simma men det stoppade inte mig från att smyga iväg och åka vattenrutschkana med djupt vatten vid slutet av den. Jag hade otroligt roligt fram tills jag sjönk ner till botten av poolen och kunde inte ta mig upp. Jag vifta och sparka samtidigt som jag skrek ut all luft jag hade kvar i lungorna vilket inte var mycket. Jag började andas in vatten, hosta och andas in mer. Äckligaste känslan jag varit med om. Som att spy fast åt båda hållen samtidigt. Turligt nog så räddades jag av personen som kanande ner efter mig. Drog mig upp och banka på min rygg. Minns inte så mycket efter det. Drömmer ibland om den känslan fast i andra situationer.

5 minuter efter jag mediterat dagligen brukar vara den mest verkliga stunden på dagen. Inga tankar eller ord

När man blir ordentligt påskjuten med skarp ammunition så känns det verkligen som om man enbart lever i exakt det ögonblicket & det glömmer man aldrig.