En dag i början av juni 1991 hittar två pojkar på cykeltur en plastkasse intill vägen. Pojkarna bestämmer sig för att kika i påsen, förstås ovetande om dess fasansfulla innehåll.
I påsen ligger ett litet flickebarn, bara någon dag gammalt. Polisen kan inte finna några yttre skador på den lilla kroppen, men rättsläkaren skall senare ge besked att det lilla barnet förmodligen levde när det stoppades i plastpåsen, för att sedan ha fryst ihjäl under natten.
Polisen får snart tag i den döda flickans mor, som erkänner omgående. Den 25-åriga modern berättar att hon inte visste om att hon var gravid, då hon plötsligt tvingades föda hemma i badrummet. Kvinnan lade sedan barnet, som hon trodde var dödfött, i en plastpåse och cyklade till den plats där barnet senare återfanns.
Kvinnans sambo, och den förmodade fadern, vittnade senare om att han misstänkt att kvinnan varit gravid och förmått henne att uppsöka mödravårdscentralen. Detta hade dock kvinnan inte velat gå med på.
Åklagaren trodde på kvinnans berättelse, d v s att hon varit ovetandes om sin graviditet samt trott att barnet redan var avlidet då hon lade det utomhus. Han valde därför att åtala för henne för vållande till annans död, och ej för dråp eller mord.
Domen mot kvinnan som meddelades vid Mölndals tingsrätt i början av 1992, löd villkorlig dom för vållande till annans död. Eftersom kvinnan sedan tidigare hade regelbunden kontakt med öppenpsykiatrin valde man att inte utdöma någon skyddstillsyn.
Detta är ett fall som berör mig väldigt illa. Det måste ha handlat om en mycket svårt sjuk människa? Men samtidigt borde en mycket svårt sjuk människa ha dömts till sluten vård och inte till villkorlig dom? Tror inte jag stött på något liknande fall som resulterat i en sådan extremt mild påföljd tidigare? Är det någon som känner till mer om detta hemska fall, och hur det gick för de inblandade senare i livet?
I påsen ligger ett litet flickebarn, bara någon dag gammalt. Polisen kan inte finna några yttre skador på den lilla kroppen, men rättsläkaren skall senare ge besked att det lilla barnet förmodligen levde när det stoppades i plastpåsen, för att sedan ha fryst ihjäl under natten.
Polisen får snart tag i den döda flickans mor, som erkänner omgående. Den 25-åriga modern berättar att hon inte visste om att hon var gravid, då hon plötsligt tvingades föda hemma i badrummet. Kvinnan lade sedan barnet, som hon trodde var dödfött, i en plastpåse och cyklade till den plats där barnet senare återfanns.
Kvinnans sambo, och den förmodade fadern, vittnade senare om att han misstänkt att kvinnan varit gravid och förmått henne att uppsöka mödravårdscentralen. Detta hade dock kvinnan inte velat gå med på.
Åklagaren trodde på kvinnans berättelse, d v s att hon varit ovetandes om sin graviditet samt trott att barnet redan var avlidet då hon lade det utomhus. Han valde därför att åtala för henne för vållande till annans död, och ej för dråp eller mord.
Domen mot kvinnan som meddelades vid Mölndals tingsrätt i början av 1992, löd villkorlig dom för vållande till annans död. Eftersom kvinnan sedan tidigare hade regelbunden kontakt med öppenpsykiatrin valde man att inte utdöma någon skyddstillsyn.
Detta är ett fall som berör mig väldigt illa. Det måste ha handlat om en mycket svårt sjuk människa? Men samtidigt borde en mycket svårt sjuk människa ha dömts till sluten vård och inte till villkorlig dom? Tror inte jag stött på något liknande fall som resulterat i en sådan extremt mild påföljd tidigare? Är det någon som känner till mer om detta hemska fall, och hur det gick för de inblandade senare i livet?