Vad för medicin bör jag ha?

Hej!

Jag är en man på 33 år. Har sedan Min barndom varit en ganska orolig själ.

Testat SSRI, men gjorde ingen skillnad. Då doktorn ansåg att jag inte är deprimerad fanns ingen anledning att fortsätta behandlingen.

Det som dock funkade var medicinen som användes vid ingång och utgång av SSRI.

Fick Xanor för att trappa in och ur SSRI. Herregud vilka underverk den gjorde för mitt mående.

Fick dock veta av läkaren att en sådan medicin aldrig skrivs ut på längre tid, om det inte finns stora skäl för det.

För ett par år sedan blev jag sjukskriven för utmattning. Det var en stor lättnad, för då fick jag en stund att ta paus i livet. Avsluta vänskapsrelationer som jag mått dåligt av och kunde skylla på utmattningen när jag slutade höra av mig.

Det var tufft att vara utbränd, men det gav mig samtidigt en anledning till att säga upp bekantskaper som tog energi av mig. Antar att grundproblemet ligger i en konflikträdsla utav dess like.

Så, till min fråga.

Vad kan jag göra för att sluta vara så oroad?

Jag löptränar 3 ggr i veckan, äter hälsosamt och har god fysik. Enligt tester på hormon hade jag normalvärden kring testosteron och allt annat de kunde se 2016.

Utbildad civilingenjör med hög lön och en fin sambo med samma akademiska bakgrund.

Vad kan vara fel med mig? Orkar inte gå och vara orolig

Fortsätt med träning, ge fan i Xanor, du vill inte beroende på det tro mig.

Vad går du och oroar dig för? Något speciellt? Döden? Din gamla mor ska dö? Utveckla gärna.

Finns ju alla möjliga diagnoser man kan ha som skapar ångest.

Tips, prova annan ssri. Voxra, mirtazapin mfl.

Har liknande problem, löptränar också som fan för att minska ångesten, funtar på att börja med SSRI. Har du testat något annat SSRI preparat

mvh

Testa ta testosteron ändå. Det hjälper bra mot ångest och oro!

Jag fick Citalopram 2012. Då led jag också av panikångest för jag hade en bekant som näst intill mobbade mig. Tror inte han förstod att jag mådde dåligt, så kan ha varit moment 22.

Efter att jag brutit med honom och en del andra mådde jag bättre, men det satte sig ganska hårt och jag är nu försiktig med att lära känna nya människor.

Jag åt även Sertalin 2016 och fick Sobril för in och utgång. Även vid det tillfället tyckte jag att aobrilen var den som gjorde skillnad.

2017 kraschade jag och blev utmattad.

Jobbat heltid igen sedan 2018 och har sedan dess tränat löpning, men ingen medicin sedan dess.

Enligt tester 2016 hade jag normala värden.

Men varför har du inte rett ut det hela i psykoterapi? Tagit reda på vad som ger dig ångest. Om det finns sociala, psykologiska orsaker till det.

Du säger ju själv vad som är problemet med personer i din omgivning osv.
Att det hjälper med att bedöva ångest med benzo är just för att de bedövar, och de hjälper inte för alltid och sen blir allt ännu värre.

Är det svårt att acceptera sanningen att de inte alltid är medicin som är svaret på att livet är jobbigt ibland?

Är du bara en rätt orolig person eller lider du av nån typ av ångestsyndrom, har du en diagnos? För om du inte har en diagnos så bör du heller inte medicineras. Gör en ordentlig utredning och kolla upp eventuell terapi. ACT (Acceptance and Commitment Therapy) är en mycket bra terapimodell som du kan kolla lite på.

Kan du ha (som mig)ADD/ADHD, högfungerande autism/aspergers, HSP. Känner igen mig lite i hur du har det.
Har du svårt att välja om du vill ha fokus på insidan av huvudet eller rikta den till omgivningen? tex konstant vara vaksam på andras beteenden och inte kunna stänga av det och tänka/känna/slappna av? Instängd i din egen kropp med sinnena konstant aktiverade?

Måste tillägga att dessa "diagnoser" är ju bara diagnoser i vårdens värld där dom vill kategorisera. I den större världen är det bara en annan slags typ av människa, helt normal men passar inte i det nya samhället därav får märkbara "problem" eller få ta de negativa konsekvenserna av det.

Har själv pga av dessa "diagnoser" blivit utbränd gång på gång på gång. Inga av vårdens mediciner har fungerat för mig, endast naturliga preparat har gett positiva resultat, tex och främst cannabis/hampa, adaptogener.
Ashwagandha har varit mest hjälpsam då den återställde kortisolproduktionen då jag(med stor sannorlikhet) hade hyper/hypotyreos samt verkar på GABA-B receptorerna(som xanor). Blev förvånad hur pass bra den fungerade så har efter det börjat läsa och använda fler av dessa adaptogener med goda resultat som följd.
Ashwagandha, Bacopa(uppreglerar GABA-A receptorerna) och Rosenrot(verkar på dopaminreceptorerna) har varit de mest effektiva för mig. Dom är ju inte så speciellt starka om man jämför med vårdens mediciner men dom har heller inte det negativa bieffekterna, de är ju en liten(stor för vissa) hjälp iaf.

Jag hoppas du hittar rätt någon dag och kan slappna av i dig själv!

Jag ligger troligtvis i detta "spektrum" också. Väntar på utredning. Vill inte äta SSRI eller benzo. Vart har du köpt de preparat du nämner? Vilken form är dom i? Är det skillnad på kvalité? Hur mycket och hur intar du dom?