Återhämtning efter suicidförsök

Hejsan, hösten/vintern mellan 2017-2018 var väldigt tumultartad för mig. Utan att återge mitt livs historia så försökte jag ta livet av mig två gånger, en gång precis före nyår, och en gång efter. Dessa två försök var inga rop på hjälp, utan jag var fast besluten om att dö.

Vilket fall som så har det ju gått ett tag sedan dess nu, och jag lever ju fortfarande verkar det som. Men det är inte förrän nu jag kan känna att jag faktiskt återhämtat mig från den vintern äventyr. Dvs först nu känner jag mig psykiskt stabil, har fått tillbaka mitt lugna temperament och är inte så stresskänslig, pessimistisk och konfliktsökande längre.

Men min undran är, är det normalt att det tar så lång tid att återhämta sig från en sådan vurpa helt? Och löper jag större risk att trilla tillbaka där igen än vad en inte tidigare drabbad människa gör?

Försök o ta hand om dig

Kanske är ett dåligt tips men kanske ska börja dricka stora mängder alkohol till svår berusning dagligen? Det dämpar ju ångest och övertänk menar jag. Då kanske du inte stressar lika mycket över tanken ifall du återhämtat dig osv.

Då menar jag hårt supande till svår berusning / svårt att gå och dylikt.

Kanske dåligt tips men tänker bara så du slappnar av något.

Lycka till & mvh.

Hur gick försöken till? Fick du fysiska men från det? Blev du tvångsvårdad med mediciner efteråt?
En kombination av allt gör ju såklart att det är svårt att komma tillbaka.
Jag kommer aldrig komma tillbaka igen där jag var innan min skit som började för 1 år sedan. Jag känner det på mig. Min hjärna och kropp har tagit för stor skada av all stress, ångest, mediciner och sömnlöshet.

Det du kan göra är att försöka tänka positivt, träna, var ute i naturen, ha bra sovrutiner, avslappningsövningar, socialisera dig och ät bra mat.
Allt har visats ”läka” hjärnan och skapa neurogenes. Kanske har du hjälp av terapi men det är inte för alla. Jag har aldrig svarat på terapi.

Ja, det är nog inte så konstigt att det tar tid. Jag har aldrig försökt begå självmord, men har drabbats av djupa depressioner och det kan ta minst ett år för mig att känna mig ens halvstabil efter en sån episod.

Har fortfarande inte riktigt kommit över förvirringen jag kände pga min senaste depression, och det är 1,5 år sedan det var som värst. Känns obehagligt att tänka på osv, är fortfarande trött och har svårt att få saker gjorda, men det är i alla fall mycket bättre, så jag tror det helt enkelt tar lite tid.

Inget illa menat men detta tycker jag faktiskt var ett ytterst dåligt råd eftersom han/hon ju säger att h*n nu slutligen återhämtat sig och känner sig psykiskt stabil, så varför då börja supa nu när h*n äntligen känner sig i balans?

Ja, tror medicinerna skadat mig med. Hoppas jag blir något liknande mig själv igen.

Du skriver återhämtning. Utmärkt. Verkar som TS tillfrisknat, bra så. Motionera huvud och kropp så håller du dig frisk till slut.

Tyvärr gör mediciner ofta mer skada än nytta. Jag kan med säkerhet säga att psykiatrin har förstört mitt liv totalt.

Det händer.
I sverige föreskriver sjukvården inte sällan medicin avsedd för schizofreni mot ångesttillstånd, allergimedicin avsedd för klåda mot sömnproblem, stimulerande medicin avsedd för kronisk trötthet mot hyperaktivitet o ex.vis sederande medicin avsedd för att motverka hyperaktivitet mot depression.
Dvs, sådär tvärtom jmft med internationella mått, sverige style.

Men den som har turen att få rätt, förr eller senare, kan tacka farmakologin att de fungerar över huvud taget.
Kanske TS kan få den turen, kanske inte, men tror att TS kan börja med miljöombyte i första hand om möjligt?

Det va fan det dummaste jag hört på jävligt länge! Alkohol är ångestdämpande för stunden men kommer igen sju resor värre senare. Då ska vi inte ens prata om vad som kan hända i övrigt om man börjar supa på allvar.

Det är inte ofta jag blir upprörd på internet men du är ju ett stolpskott helt i en egen klass. Jag tycker synd om dina föräldrar, vänner och omgivning. Fundera allvarligt på att aldrig mer ge råd om någonting. Bäst är nog om du pratar så lite som möjligt över lag.

Väldigt otrevlig ton med personangrepp. Jag försöker enbart hjälpa honom att glömma. Varför säger du att jag är dum. När han dricker stora mängder så kommer han inte övertänka på ifall han är återhämtad lika mycket. Jag ger detta råd ibland till nära vänner som varit suicidala osv. Minst två blev tyvärr gravt alkoholiserad - värre tillstånd än innan. Men några bearbetade sin smärta faktiskt ganska bra. När ångesten blev stark så öppnades spritflaskan och plötsligt blev det lättare.

Du behöver inte ha den tonen för att jag enbart försöker hjälpa.

Mvh T.