Jag har nog alltid haft lite svårt att formulera mig och på pricken välja ut rätt ord för att beskriva hur jag känner och tänker. Det är som att jag aldrig riktigt lyckas sätta ord på mina tankar och tvingas försöka förklara mig med många meningar trots att det bara hade räckt med några exakta ord.
Hur blir jag så där vältalig som en del andra; de som lyckas beskriva varenda ynka känsla så ytterst perfekt så att man som åhörare nästan kan uppleva det själv? Om det är böcker ni rekommenderar för bättre ordförråd; vilka böcker i sådana fall; ge mig konkreta exempel.
Observera att jag inte är ute efter att besitta förmågan att snyta ur mig snoffsiga/överdrivet ovanliga ord man i vanliga fall aldrig använder; jag vill bara helt enkelt kunna uttrycka mig mer precist.
Jag har nog alltid haft lite svårt att formulera mig och på pricken välja ut rätt ord för att beskriva hur jag känner och tänker. Det är som att jag aldrig riktigt lyckas sätta ord på mina tankar och tvingas försöka förklara mig med många meningar trots att det bara hade räckt med några exakta ord.
Hur blir jag så där vältalig som en del andra; de som lyckas beskriva varenda ynka känsla så ytterst perfekt så att man som åhörare nästan kan uppleva det själv? Om det är böcker ni rekommenderar för bättre ordförråd; vilka böcker i sådana fall; ge mig konkreta exempel.
Observera att jag inte är ute efter att besitta förmågan att snyta ur mig snoffsiga/överdrivet ovanliga ord man i vanliga fall aldrig använder; jag vill bara helt enkelt kunna uttrycka mig mer precist.
En mer naturlig fattning för nonceord kan vara väldigt praktisk.
Är osäker på vad det egentligen heter på svenska, men det engelska ordet "nonce" dök upp för mig när jag körde en google translate på det hebreiska ordet "hawa" som även betyder "att bli", och det innebär antingen ett kryptografiskt begrepp för något som bara ska förstås där och då, eller ett litterärt begrepp för någonting som också är väldigt situationsbetingat.
Just det här med ordens blivande i tiden, lägg lite tid på att forska i det ämnet så lovar jag att du kommer hitta något intressant.
De som är väldigt bra på att berätta saker så att man riktigt känner vad de menar på ett givande och positivt sätt har sannolikt lärt sig på precis samma sätt.
__________________
Senast redigerad av Bonnatorp 2020-05-09 kl. 01:02.
Personliga och subjektiva tankar kan ju inte preciseras på samma sätt som fakta, för att inte tala om känslor. Har du tänkt att du ska delta i debatter/diskussioner och argumentera för en viss ståndpunkt? I så fall bör du ta reda på relevant fakta och återge detta på ett övertygande sätt.
Att prata som man tänker och känner är helt fel utgångspunkt. Tvärtom ska man utgå från publiken när man formulerar sig. Det är ju för deras skull man pratar, inte för ens egen.Klassisk retorik är en bra start. Ger en struktur för hur att lägga upp ett uttalande och hur att dela in det och alternativa sätt att vända och vrida på argument för det man vill föra fram. Att behärska en stor vokabulär är värdefullt för att kunna nyansera sig och anpassa ens stil. Jag brukar slå upp ord etymologiskt så att man får en berättelse som är lättare att komma ihåg, och det gynnar också allmän språkkänsla. Läs äldre författare, alla före oss var enormt mycket bättre på att formulera sig än vad någon nu levande är (i Sverige, svenskan är ett utrotat språk inom en livsålder).
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!