Varför dyrare och mer populärt ju mer centralt i städer?

Förstår givetvis det beror på efterfrågan, men VARFÖR är det hög efterfrågan i centralaste centrum? Vad är det folk ser charmen i?

Jag är uppvuxen i Göteborg. Från 6 års ålder bodde jag i Linnéstaden som ses som en av de mest populära områdena i stan.

Visst gillade jag det som barn, men när morsan gick bort och farsan lämnade mig lägenheten började jag mer och mer ogilla att bo där. Jag gillar området, men att bo där vill jag inte göra mer, eller centralt för den delen.
Betong, spårvagnsgnissel, fulla idioter som skriker om nätterna, luktar avgas, bilar som tutar och en jättetråkig utsikt med andra hus. Det enda positiva var närheten till mataffären och att man hade vagnen utanför dörren.

Nej, jag fick nog och bytte lägenhet med en som bor i Guldheden, en stadsdel som fortfarande ligger hyfsat centralt men är betydligt mer grönområde och mer småstadskänsla. Det är inte alls samma storstadsstress, och jag mår bättre och är mindre stressad.

Barn leker och skrattar, fåglar kvittrar, min utsikt är ut över ett berg och skog, man hör knappt bilar eller kollektivtrafiken. Jag trivs jättebra här trots att jag har 4-5 minuter till matbutiken och närmaste station.

Ni som inte bor centralt, som verkligen är jätteintresserad av det, ni vet inte vad ni går miste om förrens ni har mist det!
Jag kommer förmodligen aldrig mer bo mitt i betongen. Jag behöver grönskan.

Du svarar ju på det själv redan i första meningen och det handlar om efterfrågan. Mer folk är villiga att betala mycket pengar för att få bo mitt i eller så nära som möjligt till en populär stad. Därmed kan man höja priserna där.

Så länge det finns folk som är dum nog att betala.

Närmare till affärer, skola, arbete, uteliv, kollektivtrafik.

Det är stor skillnad på att exempelvis behöva gå 5 minuter och 25 minuter för att ta sig hem på natten.

Gissar att det beror på att i centrum äger fler sociala kontakter mellan människor rum, och sociala kontakter har varit människans vinnande koncept genom årtusenden. Evolutionärt så gynnas fortplantningen där många människor möte, vilket är i centrum. Så förmodligen har vi en genetisk preferens att söka oss dit där det är många människor vilket det alltid är i centrum av något. Städer har ju uppstått där vägar korsar varandra, men också där sjöfartsfarlederna övergår i landvägar.

Covid-19-viruset har just denna evolutionära mekanism inbyggd i sig, och försöker finna människors centrum, för där är möjligheten till fortplantning störst.

Och efterfrågan beror på närheten till allting. Allting som finns nära i en stad som du kan komma snabbt till. Man vill slippa resekostnader och restid för att ta sig till jobbet, utelivet, shopping, myndigheter vården osv osv...
Det är sånt som kostar.

Fast allra dyrast brukar det ju vara en bit utanför absoluta centrum med närhet till någon "lunga" i form av grönområde. Drottninggatan kommer ju aldrig bli den dyraste gatan i Stockholm, liksom.
Jag tycker att det återkommande verkar vara så i de flesta städer och stadsdelar. Allra dyrast är det om det är relativt centralt MEN tyst.

Grattis till en god boendemiljö!
Men var lite diskret. Schhh...
Så inte politikerna upptäcker det och vill 'förtäta' där också!
Politiker gillar inte grönt. Dom gillar gråa hus!

Det behöver inte vara så, de dyraste bostäderna är stora villor i områden som ligger utanför stadskärnan. Men hur som, det är attraktivt att bo centralt för att ha nära till allt möjligt. Samtidigt är det attraktivt att bo i ett lugnt och tryggt område utan en massa kaos i ett stort hus.

Det är rent praktiskt enklare att bo centralt, lättare att umgås med andra. Själv bor jag ute på landet men ibland längtar jag efter att flytta in till stan. Det är ganska krångligt att vi avsides även om det finns många fördelar.

Olika gbg-områden finns det ju tråd om men rent generellt lockar givetvis utbudet i centrum många. Dock är det sällan så barnvänligt kan jag tycka även om just ditt barndomsområde antagligen var bra med tanke på närheten till Slottskogen och grönytorna/lekplatsen där.

Det ultimata känns ju som att växa upp lite utanför stan i ett hus/område där du kan leka obehindrat utan massa trafik etc, naturen finns inpå knuten etc, sedan när man hamnar i ungdomsåren flyttar man in i en mindre lägenhet mer centralt för ute-åren och det livet, sedan träffar man sitt livs kärlek och flyttar till hus/radhus lite utanför centrum igen och låter sin barn växa upp som man själv hade det utan massa trafik och stök etc innan man sedermera blir för gammal för att orka med huset och trädgården och säljer huset och köper lägenhet i ett riktigt bra område iaf någorlunda centralt.

Centrum är oerhört överskattat och det kommer folk att inse tids nog, även de mest naiva och blinda kommer tröttna på att ha mångkulturen utanför porten.
Det kommer bli som i många städer i USA där city har lägre status.

Beror väl på vilken stad det är. Här i Uppsala så är centrum inget vidare. För tätt och för mycket 60-70talshus. Extremt grådaskigt fula betong o tegelkolosser. Här o där är det insprängt nåt finare äldre hus men det är få. Närområden som Fålhagen och Svartbäcken är estetiskt och m grönska mycket mer tilltalande. Tycker även Luthagen är klart överskattat. Mycket uppsminkade stora 50 talshus utan karaktär. Man blir bara deprimerad om man t ex kör luthagsesplanaden.