Konservatismen och nationsbegreppet

[quote=Strix m/94|71814683]
ja usch! Uven, var hans största fel , eller hur? att Hitler övergav Österrike.
TÄNK bara så mycket gott han kunde gjort för Österikarna!




nej, jag beskriver den nationalistiska ideologin.
Och svensk nationalism har inte varit speciellt "lågmäld" eller icke-expansionsinriktad genom historien.

Att han gjorde både många andra fel och värre fel, betyder inte att detta var rätt. Häng med litet!


Det har den. Sedan nationalismen blev en mer påtaglig ideologi i början av 1800-talet har Sverige knappt varit i krig alls. På den tiden Sverige ofta var i krig, var riket påtagligt mångkulturellt, med Storfurstendömet Finland och hertigdömena Estland och Kurland, samt Svenska Livland, som ingående delar, tillsammans med mindre beståndsdelar innehållandes andra folkslag t ex Svenska Pommern.

Det är uppenbart att Du blandar ihop statliga beteenden och nationalism, och som så ofta missar komplexiteten i sådana här problem.

Tycker du de tär ok om svenskar bosätter sig i Norge? eller tvärtom? Eller är det också en ENORM skam?
Det värsta man kan göra typ....

jag fattar verkligen inte hur sånna som du tänker.,...

Är totalt ointressant om människor flyttar runt lite och tar med sig lite annat utseende, lite annat sätt att göra saker på och lite roligare sätt att prata...

jag menar....

det är väl det MINSTA problemet mänskligheten dras med, för att nu inte påpeka det uppenbara att det är en av de stora fördelarna med att leva som människa överhuvudtaget.

nationalism har inte varit en påtaglig ideologi i Sverige....utom i undantagsfall.
Påtagliga ideologier för Sverige senaste 100 åren har varit liberalism, feminism och reformerad socialism, och det är DE ideologierna som hållit Sverige utanför krig.

Om Sverige är i krig, så är det naturligtvis inte acceptabelt att en svensk på eget initiativ går i norsk krigstjänst, ens om Sverige och Norge skulle vara på samma sida i kriget. Om någon flyttar till Norge i fredstid är det naturligtvis inget problem. Man måste ha förståelse för sammanhanget. Förmodligen är det Din brist på kontextuell förståelse som gör att Du inte förstår Dig på hur vi andra tänker och resonerar.

Känns lite löjligt att påstå att Hitler inte var tysk nationalist, att han korrumperade europeiska nationalismen och smutsade ner det goda i att känna sig lojal till sitt folk vore ett mer sant påstående. Hitler var född i Österrike-Ungern, som var ett av de mest framgångsrika exemplen på ett mångkulturellt imperium och han var evigt motiverad att just tyska element inte skulle beblanda sig och leva sida vid sida med slaverna. En av Hitlers påståenden i Mein Kempf är just att staten i sig är en konstruktion, men nationen är det inte, därmed att det enbart finns ett tyskt folk som tillhör den tyska rasen och den tyska Schweiz, Österrike, etc. är en konstruktion. Han påbörjade sin politiska karriär i någon bar i Bavaria när han reste sig upp för att påbörja ett passionerat drev mot bavarianska seperatister (och hur det fanns bara en tysk folk) i en 15 minuter långt tal, resten är historia.

Hitlers mål var aldrig att skapa ett nytt mångkulturellt imperium, utan lebensraum åt specifikt tyska arier i bekostnad av slaver som han såg som en ovärdig ras att få existera sida vid sida med tyskar.

Du förväxlar även lojalitet mot en stat mot lojalitet mot en nation. Det fanns ju en dominant tysktalande nation inom Österrike Ungern, nationalism brukar tillskrivas just lojalitet mot en nation (inte nödvändigtvis en stat) medan patriotism fokuserar mer på lojalitet till en stat.

Då det nazistiska imperiebygget byggde på en rashierarki fanns det knappt något sätt för exempelvis en tjeck att vara delaktig i beslutfattande åt nazistiska imperiet som "patriot".

Detta särskiljer exempelvis Soviet-imperiet där georgiske Stalin enkelt kunde komma upp till toppen av en mångkulturell stat med rysk majoritet då det enda som krävdes var att man var lojal till marxistiska ideologin, och inte att man tillhörde någon specifik nation.

Tycker att vi därmed borde inkludera hur Stalin, å andra sidan, behandlade ukrainska nationalister i universalismens och marxismens namn, det var 7 miljoner ukrainare som avsiktligt svalts ihjäl i sann marxistisk hat mot borglig sentimentalistisk nationalism. Det inträffade alltså bara för att de tillhörde ett folk som var nationalistiskt lagda. Liknande behandling har vi sett från ottomanska imperiet i hur de behandlade armenska nationalister. Turkiet efter Ataturk är mer komplext och betydligt närmare en nationalistisk illa behandling av andra nationalister (speciellt kurder) som strider mot turkiska nationens intressen. Det är dock inte mer illa än ottomanska imperiet som knappt hade någon nationell karaktär, utan var hierarkisk och drevs av dels islamism (vilket gav de rätt att exempelvis ta 1/5 kristna serbiska barn till slavar) och dels elitens maktintressen, sultanen och de politiska ledarna var etniskt mycket olik folket i övrigt, och olika etniciteter kunde enkelt klättra till toppen genom framgångsrika militärkarriärer (så länge de inte var kristna). När de sökte utplånna armenier från ottomanska kartan skickade man exempelvis främst kurder för att göra grovjobbet.

Nationalismen har sina svagheter, och det är när det övergår från en kamp om att bevara självbestämmandet och nationalkaraktären till att gå över till megalomanisk behov att bygga "stortyskland" eller "storserbien", att expandera och ta från andra bara för att man kan.

Denna svaghet delar dock nationalism med anti-nationalistiska imperiebyggen byggd på universalism (som Soviet eller Kalifatet), viljan till makt och expansion finns alltid där.

I senare tid har vi sett en mycket mjukare form av illegal maktutövning från EU-byråkrater som vill radera folks känsla av "vi" för att överlåta självbestämmande åt korrupta och odemokratiska byråkrater i Bryssel.

När vi förlorar känslan av "vi" så blir vi ju förlorade atomer som spinner omkring runt ett svart hål, ofta överlåter vi banal popkultur och konsumentkultur att forma vår identitet istället, men det är inte mycket lycka som vi får av att slössa våra liv på det triviala.

Vi är av naturen tribala och vi mår bra av att bo nära våra egna, det är just därför som vi ser små nationer existera inom Sverige, assyrier vill bo i Södertälje och där forma sin nation och kurder är evigt brinnande nationalister som vill omges av andra kurder.

Svenskar av alla ideologisk bakgrund flyr likaså som pesten från områden som får för många invandrare, det är dock inte som om vi känner lika stark gemenskap med andra svenskar som dessa invandrargrupper känner för varandra. Det är givetvis dåligt för vår sammanhållning och förutsättningar att överleva som folk då vi allt mer lever i ett land där små nationer (ofta ganska fientligt ställda mot svensk majoritetskultur) växer fram inom landets gränser.

Så när finnarna ex. blev anfallna, så var det alltså inte acceptabelt, enligt dig, att svenskarna tog upp slagorden: Finnarnas sak är vår! och travade över för att hjälpta sin granne?

I see....Så trevligt.. nää så klart!" Ingen ÄKTA nationalist hjälper ju någon annan nation....ens om de är ett "broderland" en "äkta" nationalist sitter och tittar på, och väntar på att få roffa åt sig en bit av kadavret.

Då tar vi och tittar litet på vad jag skrev, och hur Du feltolkade detsamma:



När Finland anfalls i november 1939 så var Sverige inte i krig. Sverige förklarade sig för icke-krigförande och var därmed inte heller neutralt.

Den svenska frivilligkåren uppsattes med svenska myndigheters aktiva bistånd och med regeringens godkännande, så det var därmed inte något eget initiativ, utan en samlad insats från svensk sida.

Av detta följer att jag starkt bejakade den svenska insatsen i Vinterkriget och jag hade gärna sett att Sverige gjort mer för Finland. Men, socialister och liberaler hade lagt ner så mycket av försvaret 1925 att det inte fanns så mycket att bidra med. Känns det igen?

Snälla Uven....1939 så var hela Europa på tå pga Hitler....så även Sverige. Sverige låt i kosntant hot för invasion ända sen Hitler började klaffsa runt utanför sina gränser.
I en sådan sits....så är det självklart samarbeten mellan nationer som behövs....
Det var DET som vann kriget mot Hitler till slut. Div nationers förmåga gå samman i en gemensam sak.

Om våra "broderländer" ex. blir angripna, så ska självklart Sverige utefter hur jsut den situationen ser ut vita sina mått och steg som stat, vad som är den bästa strategin där och då.
men svenska medborgare är ju självklart fria att vidta sina, vill man ex. hjälpa till i solidaritet så finns där ju inget som hindrar detta.
En svensk krigar lika mycket mot Hitler eller "ryssen" eller Sovjet om han gör det på finsk mark eller om han gör det på svensk.

Vi har i Sverige inget förbud mot att gå i krig för en främmande makt, men jag anser likafullt att i en situation där ens land är i krig, så skall man slåss för sitt land. Därav min kritik mot Hitler, i det avseendet. Som framgått finns det en hel del till att kritisera, men just för att problematisera att vad som är nationalism inte alls är självklart samt att de tyska exemplen är problematiska.

och du slåss lika mycket för ditt land om du ex. försvarar Norge mot Tyskarna,,,eftersom Hitlers expansion aldrig i livet hade stannat vid Norge. Hjälpa Norge , hjälper alltså Sverige.

precis som att ex. nu hjälpa till vid flyktingkaoset eller andra allvaliga konflikter långt borta även det i det långa loppet hjälper ditt eget land.

Det nationalister som du saknar förmågan till är att se helhetsbilden.
Ni klarar bara se en liten fläck på kartan (sverige ex) men klarar inte se denna lilla fläcks totala beroende av resten av världen.

Sveige utan en välfungerande omvärld....både vad gäller klimat, miljö, andra nationers olika produktioner etc etc...är inget Sverige.

Strategiska beslut av den sorten skall inte självklart överlåtas till den enskilde medborgaren. Det som kan uppfattas som oproblematiskt på individnivå, och om få individer fattar sådana beslut, kan bli synnerligen problematiskt om man lyfter frågan till statsnivå.


Det är faktiskt precis tvärtom. Det är först när man förstår sitt eget land och nation som man blir kapabel att förstå sin omvärld. Detta visas bl a genom vänsterns oförmåga att begripa hur världen hänger ihop, varför UK genomför Brexit, effekterna av migrationskriserna, varför Sverige är illa ansett säkerhetspolitiskt osv.