Hur förhåller ni er till barns experimentella sadism?

Håller med. Tänker att man får använda sin egen bedömningsförmåga om huruvida barnets beteende känns som ”normal nyfikenhet” eller om det börjar bli obehagligt. I det sistnämnda fallet har man ett ansvar att hjälpa sitt barn på bättre vägar, till exempel genom att ta hjälp av BUP. Detta för att undvika eventuella särbeteenden som kommer leda till en trasig och farlig vuxen.

Plåga djur - inte alls okej och något jag tagit tag i direkt.

Spel, lekar etc -- beror på ålder på barnet, hur leken sker, hur spelet påverkar osv...

Man ska väl lära barn i tidig ålder att det är viktigt att respektera och vara snäll mot allt som lever.
Men att man slår ihjäl en mygga är ju nåt som inte hör hit på samma sätt. Myggor är parasiter, de slår man bara ihjäl utan att göra nån stor affär av det. Stampa på myror ska man inte göra. Man får säga åt barnet att myror har rätt att leva, att man kan facineras av dem. Myror är hårt arbetande varelser.
Tvspel där man mördar folk eller liknande ska inte barn spela.

När jag var i 4-5 års åldern och var ute och lekte med en kompis, så fick vi syn på en tusenfoting, en riktigt stor en. Min kompis tyckte vi skulle slå ihjäl den med en stor sten mot asfalten där den kröp. Minns faktiskt inte vad jag tänkte, men efter att han tog stenen och mosade tusenfotingen, så gjorde jag samma sak, fast då var den ju redan död.
Min pappa fick syn på vad vi gjorde och skällde ut oss riktigt jävla ordentligt, tror t.om att jag fick utegångsförbud. Var t.om rädd att pappa skulle slå mig då för han var så arg, även om jag förtjänade det. Var ju inte jag som dödade djuret men ändå. Jag borde ha sagt till kompisen att det är fel, det är vad jag borde ha gjort. Men jag var ju bara 4-5 år, jag förstod väl inte?
Minns den oerhörda känslan av att man agerat fel efter att pappa skällt ut en. Jag har aldrig varit dum mot djur varken tidigare eller efter detta. Kan minnas denna händelse än idag väldigt starkt.
Det är verkligen viktigt att föräldrar markerar till ens barn vad som är rätt och fel. Gör ett barn fel så måste det markeras så barnet verkligen förstår detta.

Det här verkar väldigt komplicerat - vilka möjligheter finns det om några i en sådan situation? Att busa med hunden genom att kasta vatten är nog ganska roligt, men att rycka benen av myggor - vette fan. Ni kanske planerar sanitetsboende eller särskola? Kan det finns några sådana element? Att busa med hunden är ju gulligt och roligt?