Ärvt stöldgods?

Jag har en nära bekant som ärvde ett dödsbo efter en släkting för flera år sedan.
Mannen var en samlare av format, och när hans hus tömdes hamnade det mesta av hans tillhörigheter i min väns stall i väntan på sortering.

När han nu fått tid att gå igenom lådorna så hittade han en sovsäckspåse mer än halvfull med smycken och klockor.
Lite guld, en del silver, mycket skräpsmycken, fickur, pärlhalsband (kan vara äkta eller falska) och en massa damklockor av varierande kvalitet.

Vännen vill sälja det som är av värde, men han har ingen aning om var den gamle släktingen har fått alltihop ifrån.
Han kan ha köpt på exempelvis auktioner/loppisar, men då han tydligen var känd för att köpa allt möjligt så kan det också vara stöld-/hälerigods.

Vännen påpekade att han inte precis kan slänga upp en säck guld/silver/klockor på någon uppköpares bord och säga "jag ärvde detta för en del år sedan" utan att alla varningsklockor går igång hos köparen.

Det blir också konstigt om han lämnar in det hos polisen så att de får reda upp det, för det är ju arvegods, inte hittegods.

Vad gäller rent juridiskt, och vad råder ni honom att göra med det?

Det låter mest som föremål med ringa värde. Sannolikt köpt på dödsboauktioner och liknande där man köpt typ resten av smyckeskrin där de dyra föremålen auktionerats ut separat.

Det kan säkert vara så när det gäller mycket av det, men även om jag bara har sett bilder på "skatten" så finns det en del som är värt pengar - en del av damklockorna har han hittat på nätet för ett antal tusenlappar.

när jag och min fru gifte oss så gav vi varandra en guld ring jag tappade bort min i flytten från våran gamla lägenhet men hon hade kvar sin men några år senare så valde hon att sälja den så jag sa vist fine och då stack jag och gjorde det och då sa dom att dom skulle hålla den ett par veckor tills polisen kollat den så den inte vart stulen,

så med andra ord om du inte vet om grejerna är stulna och du lämnar in dom till en guld butik så sparar guld butiken ditt namn personnummer och det sedan skickar dom allt till polisen eller vad det är för o kolla sina register så det inte är stulet och med tanke på att det finns en liten identifikation på alla guld halsband och silver halsband och diamanter så blir det svårt att sälja om det är stulet och är det stulet så har polisen ditt namn,personnummer,adress och dom kommer o knackar på dörren och du får livet undersökt och inget guld eller pengar,,,

så för att slippa det smält ner skiten och gå till abdulla som köper guld och när det inte finns några bevis på vart guldet kommer ifrån så finns det inget dom kan göra åt det

Ifall detta är stöldgods och du har god anledning att tro att det är misstänkt stöldgods så begår du brottet häleri ifall du inte anmäler detta till Polisen och gör dig av med stöldgodset. Innehav av stöldgods har ingen preskriptionstid då det är ständigt pågående dvs det perdurerar så länge du är beskaffad med det.

Ja, en del klockor har gått upp en hel del i värde. De kanske var värda 20-30 kr när han köpte dem. Damklockor är typiskt sådant som ingår i det krimskrams som såldes på auktioner och där det kan finnas fynd om de är i gott skick.

Han har ju ingen aning om huruvida det är stöldgods eller ej, men då är det kanske all ide att han helt enkelt lämnar in alltihop till polisen så att de får reda ut det?
Då har han ju ryggen fri.

Det låter som om din vän har äganderätt även om det skulle visa sig handla om stöldgods pga sk godtrosförvärv.
relevant lag är 4§ Lagen om godtrosförvärv av lösöre.

Hävd
4 § Har någon med äganderättsanspråk innehaft lösöre i tio år efter att ha förvärvat egendomen genom överlåtelse från någon som varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får han äganderätt till egendomen på grund av hävd. Han får dock inte äganderätt om han vid förvärvet eller under innehavet borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Samma regler gäller om egendomen efter en sådan överlåtelse i tio år med äganderättsanspråk innehafts av flera efter varandra på grund av överlåtelse eller arv, testamente, bodelning eller något annat liknande fång. Villkoret om god tro gäller samtliga innehavare. Lag (2003:161).

Undantaget är om din väns släkting själv stulit eller rånat sakerna eller visste/borde ha vetat att sakerna var stulna/rånade. Då har de ursprungliga ägarna fortfarande äganderätt.

Nu är situationen i realiteten som så att din vän faktiskt misstänker att det kan vara stöldgods så då är det ju egentligen inte fråga om någon god tro. Det är ju dock inget som går att bevisa.
Säljer din vän sakerna utan att göra någon ansats att kolla upp om de är stöldgods kan han hävda god tro.
Kollar han upp dem har han bevisligen haft misstanke så om de då visar sig vara stulna kan han inte hävda god tro.

Vad din vän bör göra kan jag inte svara på, det är en fråga om moral inte lag.

han bör kontakta en expert.

Nu bör väl inte "oj så mycket smycken" i arvet från en hoarder vara en "god anledning" att tro att det är stöldgods, dock?

Uppenbarligen misstänker TS "nära bekante" att det är så, därav tråden.

Misstänker, eller ser en möjlig risk? Det är stor skillnad på "det här är troligen stöldgods" och "jag har ingen aning om var det här kommer ifrån, tännk om det är stöldgods".