Jag vet inte hur jag ska hantera min superreligiösa bror.. För att göra en lång historia kort så har min 40-åriga bror flyttat hem till våra föräldrar för några år sen. Det började med att han fick en "kallelse från Gud" om att han skulle säga upp sig från sitt jobb, säga upp lägenheten, flytta från staden och bli profet på heltid. Innan dess hade han levt ett normalt liv, om man bortser från att han var medlem i Livets Ord. Ett tag efter hans helomvändning levde han på gatan på en ny ort och predikade för förbipasserande, men efter nått halvår så hamnade han som sagt hos mina föräldrar. Där har han bott i typ tre år nu.
Jag och min bror har i grunden ingen bra relation från våra uppväxt-år, så rent generellt kan väl sägas att jag aldrig frivilligt skulle träffa eller umgås med honom. Nu har jag dock tvingats träffa honom varje gång jag vill umgås med mina föräldrar. Det har fungerat hyfsat bra hittills, jag har ignorerat hans närhet i stort sett och knappt sagt ett ord till honom. Han har också hållit sig undan självmant när jag och min familj kommit på besök.
Men nu verkar det som att han har fått nån idé om att han ska sprida Guds budskap till oss. När vi var där i helgen höll han sig hela tiden i närheten, och när man minst anade det hade han några väl valda ord åt oss (både mig och min pojkvän).
Det här känns liksom dubbelt så illa för mig som om han bara skulle försöka ha en "normal" konversation med mig. Jag vill inte kallprata med honom överhuvudtaget, men att dessutom bli pådyvlad religiösa budskap... Jag har inte riktigt ord för det, jag blev helt enkelt enormt provocerad och arg på honom.
Kan tilläggas att vi är uppvuxna i frikyrklig familj under sektliknande förhållanden. Det tog år för mig att må bra psykiskt som vuxen, och kunna hitta mig själv. Mina föräldrar har accepterat mitt val att lämna kyrkan, och vi kan ha en bra relation då vi inte pratar om religiösa saker när vi ses. Jag vill gärna slippa höra sånt i framtiden också, men hur fan ska jag undvika min bror när han bor där?
Kan tilläggas att om jag bjuder hem mina föräldrar till mig så tar de med brorsan också, utan att fråga. Om jag ska behöva be dem att INTE ta med honom kommer det skapa en ganska dålig stämning i familjen igen...
Jag tar gärna emot tankar och feedback från folk som har liknande erfarenheter! Man känner sig rätt ensam i denna situation...
Jag och min bror har i grunden ingen bra relation från våra uppväxt-år, så rent generellt kan väl sägas att jag aldrig frivilligt skulle träffa eller umgås med honom. Nu har jag dock tvingats träffa honom varje gång jag vill umgås med mina föräldrar. Det har fungerat hyfsat bra hittills, jag har ignorerat hans närhet i stort sett och knappt sagt ett ord till honom. Han har också hållit sig undan självmant när jag och min familj kommit på besök.
Men nu verkar det som att han har fått nån idé om att han ska sprida Guds budskap till oss. När vi var där i helgen höll han sig hela tiden i närheten, och när man minst anade det hade han några väl valda ord åt oss (både mig och min pojkvän).
Det här känns liksom dubbelt så illa för mig som om han bara skulle försöka ha en "normal" konversation med mig. Jag vill inte kallprata med honom överhuvudtaget, men att dessutom bli pådyvlad religiösa budskap... Jag har inte riktigt ord för det, jag blev helt enkelt enormt provocerad och arg på honom.
Kan tilläggas att vi är uppvuxna i frikyrklig familj under sektliknande förhållanden. Det tog år för mig att må bra psykiskt som vuxen, och kunna hitta mig själv. Mina föräldrar har accepterat mitt val att lämna kyrkan, och vi kan ha en bra relation då vi inte pratar om religiösa saker när vi ses. Jag vill gärna slippa höra sånt i framtiden också, men hur fan ska jag undvika min bror när han bor där?
Kan tilläggas att om jag bjuder hem mina föräldrar till mig så tar de med brorsan också, utan att fråga. Om jag ska behöva be dem att INTE ta med honom kommer det skapa en ganska dålig stämning i familjen igen...
Jag tar gärna emot tankar och feedback från folk som har liknande erfarenheter! Man känner sig rätt ensam i denna situation...
Nej, jag tänker inte lägga ner tid och energi på att försöka lura honom att expandera sin verksamhet... Det är redan tragiskt som det är. Kanske borde lägga mer krut på att övertala mina föräldrar att flytta till en lägenhet. Mamma har velat sälja huset i 10 år nu, men det är inget de verkar orka ta tag i... Om de flyttar till mindre så tvingas han ju flytta.