Citat:
Ursprungligen postat av
gefundenes
Föräldrarna är helt värdelösa så de kan vi glömma helt. Orkar inte med idioterna.
Grejen är att jag har kört fast helt. Jag vet inte vad jag ska göra när jag inte får respons på jobbansökningarna längre. Och med noll på sparkontot och stora aktieförluster så är jag likgiltig inför allt. Nästan i alla fall. Man mår bättre mef kvinnor men de lär inte komma in i livet på ett bra tag.
Funderar också på om jag har adhd då jag lyssnar dåligt. Känner mig inte i kontakt med verkligheten på ett socialt sätt. Nästan alla jobb jag har haft har resulterat i sparken pga den sociala biten. När jag var sex - sju pr ville en psykolog diagnostisera mig med adhd men föräldrarna satte stopp för det och det gnager mig i huvudet. Jag har insett att nåt är fel men kan fortfarande inte ändra det, lite märkligt. Har man insett det så borde man kunna ändra det men det går inte.
Socialt skär sig allt, relationer blir aldrig långvariga och sakta sakta drar sig folk bort. På arbetsplatser känner jag mig ofta utanför och stängd.
Vet inte vad fan man ska göra. Ska besöka läkare kommande veckan men vill inte ha läkemedel utskrivet. Finns verkligen inget botemedel mot adhd om skuten ens existerar som ett riktigt psykologiskt problem.
Det finns medicin mot ADHD.
