Koffein har aldrig varit en del av mitt liv i någon betydande utsträckning trots att personer i min omgivning ofta lovprisade denna välbekanta kemikalie. Till följd av existentiell ångest och en krypande nyfikenhet beslöt jag mig nyligen för att ändra på detta. Jag begav mig till ICA och lastade upp ett gäng energidrycker på rullbandet samtidigt som jag kände en tilltagande upprymdhet inför vad som väntade.
Väl hemma betraktade jag min fångst. Det blev en salig blandning av drycker men främst blev det ett flertal "monster" då dessa hade mycket trevliga motiv på burkarna. Den första burken gick ner relativt fort, smaken var inte den bästa men den släckte törsten bra. Efter den andra burken kände jag en känsla av lugn tillfredsställelse samtidigt som hjärtat var allt annat än lungt. Vid den fjärde burken kändes magen full så jag slutade dricka halvvägs genom även om jag gärna fortsatt då smaken (monster paradise) var mycket angenäm. Ögonlocken kändes stickande så jag blundade och satte mig ner i datorstolen.
Plötsligt ryckte jag till och ögonen var vidöppna. Jag drabbades av plötslig panik vid insikten om att min andning kändes tung och jag upplevde att jag inte fick tillräckligt med luft. Jag försökte ställa mig upp men benen vek sig under mig och jag sjönk ner på knä och jag försökte desperat lugna ner mig. Ljudet av mitt hjärta var öronbedövande och jag höll för öronen samtidigt som jag vaggade fram och tillbaka med ögonen stängda. Ljudet av mitt hjärta ersattes så småningom av ljudet av blåst. Jag föll ner i ett avgrundshål och jag kände hur vinden slet i mina kläder. Jag ser marken närma sig medan jag faller och jag vill blunda men det går inte. Precis innan jag landar väcks jag av en huggande smärta i bröstet och jag ligger genomblöt av svett på golvet vid mitt skrivbord. Ute lyser eftermiddagssolen och jag ligger där på golvet i säkert en halvtimme innan jag till slut sätter mig upp.
Utan att byta kläder drar jag på mig ytterkläderna och går ut på en promenad. Efter en fyra timmar lång promenad kommer jag hem, fortfarande blöt av svett. Jag drar av mig kläderna och sätter mig i badkaret. Efter att karet är fyllt lutar jag mig tillbaka och stirrar upp i taket. Klockan är ca 4 på morgonen när jag kliver upp från vattnet och gör mig redo för att gå till jobbet. Arbetsdagen flyter på som vanligt men jag kände mig fullkomligt tom inombords. På eftermiddagen efter jobbet somnar jag för första gången på 36 timmar och vaknar senare mitt i natten.
Nu har det gått två veckor sedan min tripp och tomheten jag kände gick successivt över. Under den första veckan trodde jag att jag blivit deprimerad och att livet var över men lyckligtvis fick jag en ny chans. Jag har fått en nyfunnen respekt för människor som levt med depression en längre tid för det är inte lätt! Avslutningsvis vill jag säga att även om de flesta inte upplever något negativt av koffein så bör man ändå ha respekt för att det är en drog som kan ge katastrofala konsekvenser. Jag kommer hålla mig borta från det då jag vet att jag är känslig för det. Men alla måste göra sina egna val.
Väl hemma betraktade jag min fångst. Det blev en salig blandning av drycker men främst blev det ett flertal "monster" då dessa hade mycket trevliga motiv på burkarna. Den första burken gick ner relativt fort, smaken var inte den bästa men den släckte törsten bra. Efter den andra burken kände jag en känsla av lugn tillfredsställelse samtidigt som hjärtat var allt annat än lungt. Vid den fjärde burken kändes magen full så jag slutade dricka halvvägs genom även om jag gärna fortsatt då smaken (monster paradise) var mycket angenäm. Ögonlocken kändes stickande så jag blundade och satte mig ner i datorstolen.
Plötsligt ryckte jag till och ögonen var vidöppna. Jag drabbades av plötslig panik vid insikten om att min andning kändes tung och jag upplevde att jag inte fick tillräckligt med luft. Jag försökte ställa mig upp men benen vek sig under mig och jag sjönk ner på knä och jag försökte desperat lugna ner mig. Ljudet av mitt hjärta var öronbedövande och jag höll för öronen samtidigt som jag vaggade fram och tillbaka med ögonen stängda. Ljudet av mitt hjärta ersattes så småningom av ljudet av blåst. Jag föll ner i ett avgrundshål och jag kände hur vinden slet i mina kläder. Jag ser marken närma sig medan jag faller och jag vill blunda men det går inte. Precis innan jag landar väcks jag av en huggande smärta i bröstet och jag ligger genomblöt av svett på golvet vid mitt skrivbord. Ute lyser eftermiddagssolen och jag ligger där på golvet i säkert en halvtimme innan jag till slut sätter mig upp.
Utan att byta kläder drar jag på mig ytterkläderna och går ut på en promenad. Efter en fyra timmar lång promenad kommer jag hem, fortfarande blöt av svett. Jag drar av mig kläderna och sätter mig i badkaret. Efter att karet är fyllt lutar jag mig tillbaka och stirrar upp i taket. Klockan är ca 4 på morgonen när jag kliver upp från vattnet och gör mig redo för att gå till jobbet. Arbetsdagen flyter på som vanligt men jag kände mig fullkomligt tom inombords. På eftermiddagen efter jobbet somnar jag för första gången på 36 timmar och vaknar senare mitt i natten.
Nu har det gått två veckor sedan min tripp och tomheten jag kände gick successivt över. Under den första veckan trodde jag att jag blivit deprimerad och att livet var över men lyckligtvis fick jag en ny chans. Jag har fått en nyfunnen respekt för människor som levt med depression en längre tid för det är inte lätt! Avslutningsvis vill jag säga att även om de flesta inte upplever något negativt av koffein så bör man ändå ha respekt för att det är en drog som kan ge katastrofala konsekvenser. Jag kommer hålla mig borta från det då jag vet att jag är känslig för det. Men alla måste göra sina egna val.
__________________
Senast redigerad av StickmanRevolution 2020-05-01 kl. 20:44.
Senast redigerad av StickmanRevolution 2020-05-01 kl. 20:44.
