Ekonomiskt underhåll till (vuxna) barn

Jag och mitt ex separerade för åtta år sedan, två barn då i tonåren. Eftersom det var jag som ville bryta upp blev hon bitter och det håller i sig fortfarande. Jag har i princip ingen kontakt med henne eftersom hon inte kan resonera sakligt, hon tappar kontrollen och blir ofta hysterisk. Tänk dig att försöka diskutera med Trump på en presskonferens.

Båda barnen är över 20 och bor med mitt ex i villa. Jag har betalat underhåll till båda barnen t.o.m. två år längre än vad jag var skyldig. Jag har alltid gett dom pengar till jul, födelsedagar och studenten och ibland när dom bett om bidrag till nåt. Bjudit hem dom, på bio, restaurang och utlandsresor.

Jag känner att mitt ex inte främjar mitt umgänge med barnen, snarare tvärtom. Det yngre barnet har jag inte träffat på sju år och får inte ens ett tack per mail efter att jag skickat pengar. För många år sedan gick jag med på att avskriva mig vårdnaden på hens begäran.

När det kommer en förfrågan om bidrag från det äldre barnet (som ibland kan gälla pengar till det yngre) anar jag på ordvalet att det är mitt ex som ligger bakom.
Det äldre barnet har gradvis blivit mer avståndstagande, i synnerhet sedan jag inte tyckte att jag skulle betala hens eftergymnasiala utbildning.


Nu till saken:

Det yngre barnet har en diagnos som gör att hen inte kan jobba men försäkringskassan har avslagit ansökan om aktivitetsersättning. För några veckor sedan fick jag (för första gången på länge) ett mail från mitt ex där hon berättar att barnet mår dåligt p.g.a. den ekonomiska situationen och att jag skall ta mitt ansvar och supporta ekonomiskt.
Känns tråkigt att bara vara en pengako när jag aldrig får nåt tillbaka.

Du borde inte behöva försörja en vuxen person. Om ditt barn inte kan jobba och inte får bidrag från Försäkringskassan borde väl hen åtminstone kunna få något från soc för sin försörjning? Om både FK och soc vägrar ersättning är hen kanske trots allt inte så sjuk att hen inte kan jobba? Förstår att det är en svår sits för dig känslomässigt.

Hur in i helvete kan du avsäga dig vårdnaden? Nä du berättar inte hela historien...

Har inte barnen rätt till underhåll fram till dom är 21? Skillnaden är att barnet får pengarna isf föräldern.

Man kan ju ha ensam vårdnad om ett barn, så det är väll inte orimligt att TS har kunnat säga upp sig som vårdnadshavare.
Försörjningskravet(eller vad det heter) kommer han dock inte ifrån.

Ja en del föräldrar har ensam vårdnad och det finns orsaker till det.

Svar på TS fråga: nej du är inte juridiskt försörjningsskyldig för vuxna barn (de studerar väl inte på gymnasiet?).

21 år gäller om barnet studerar på gymnasiet.

Mitt ex påstod att hen uttryckt en farhåga att hen skulle behöva bo med mig om mitt ex dog.
Jag tror att mitt ex lagt orden i mun. Tror!

Nej, så här står det på Förskringskassans hemsida:

När barnet har fyllt 18 år ska underhållsbidraget betalas direkt till barnet om barnet går i skolan på heltid på grundskolenivå, gymnasienivå eller motsvarande. Barnet har rätt till underhållsbidrag till dess att hen fyller 21 år. Om barnet har fyllt 18 år och har slutat skolan har hen inte längre rätt till underhållsbidrag.

Studerar inte alls.

Alltså, jag vet inte hur sånt här funkar. Jag vet att en läkare gjort en bedömning att hen inte kan jobba men Försäkringskassan gick alltså emot det.

Hur gammalt är det barnet med funktionshinder?

Vad gäller "normala" vuxna barn som dessutom varit post-försörjningsskyldighet i flera år tycker jag du utan eftertanke kan spola alla sådana förfrågningar. Nu får hon ju styra upp sitt liv efter att hennes barn är vuxna och för barnen känns det mest osunt att ha en relation till dig som består i att du agerar kassako men inget mer.

Men när det gäller funktionshindret är det onekligen knepigt, det ÄR ju vanligt att föräldrar får ta mer ansvar för sådana än vad som kanske är rimligt även efter att de blivit vuxna, eftersom stödet från samhället inte är vad det borde vara på det området.

Jag skulle säga att du kan gå med på visst support men bara om du genom det får ta en aktiv del i barnets liv. Det absolut enklaste är förstås att barnet flyttar hem till dig istället, så försörjer du. Du kan supporta myndighetskontakter eller jobbsökande genom att du fysiskt gör detta gemensamt med ditt barn (kanske inte just precis nu såklart). Du kan ta med barnet på aktiviteter som du tidigare föreslagit, dvs du betalar för ungdomens fotbollsträning och följer med eller du tar honom på bio osv.

Du ska inte gå med på att bara sätta över pengar utan att få ta en aktiv del i barnets liv. Kan vara hon som bara mjölkar också. Tror ditt funktionshindrade barn har större nytta av att ha dig i sitt liv än av att ha dina pengar i sitt liv.