Laglig användning av jaktvapen vid "home defence" (gårdsägare dömdes för skott)

Svea hovrätt kallar vapnet för Husqvarna kulgevär i kaliber 30-06. Det är då väldigt troligt att det var en repeter.

Jag håller väldigt starkt med om detta. Det är av yttersta vikt att känna till både hur lagen är formulerad och hur den typiskt uttolkas. Att i livsavgörande situationer agera utifrån hur man tycker att lagen "borde" vara kan leda till katastrof.

(Som en parentes har jag läst om flera nödvärnssituationer där den angripne beväpnat sig med någon form av slagvapen och skadat angriparen, och sedan blivit dömd för det. Generellt är min känsla att det ses väldigt strängt att även som försvarare introducera någon form av "vapen" i en kamp.)




Men detta resonemang, som även domstolen i det diskuterade fallet hade, om att fly, är detta verkligen korrekt? Så vitt jag vet finns ingen "duty to retreat" i Sverige och man har rätt att på lagom våldsamt sätt freda sitt hem. Det vill säga, även om inte gårdsägare hade plockat fram sitt jaktvapen så hade han inte behövt fly, han hade haft rätt att driva inkräktaren ut från sitt hem.



Jag tror också att det lätt lagmässigt räknas som "oförsvarligt" att skjuta någon i hemmet så länge denne är obeväpnad. I fallet med gårdsägaren var inkräktaren aggressiv och riktade dödshot och blev ju sedan formellt sett inte skjuten av ägaren utan skottet brann av genom misstag när dåren försökte slita till sig vapnet. Vad som hade skett om inkräktaren tagit över vapnet kan man ju bara spekulera i..

Jag har läst domen från tingsrätten nu. Även om denna tråd inte i sig handlar om det fallet så är det några intressanta noteringar man kan göra gällande självförsvar i sitt hem:

Rätten har som tidigare noterats klandrat personen att han inte ringde polisen. I domen står tiden som det tog för att polisen att anlända när gårdsägaren ringde och berättade att han skjutit ihjäl en person vilket var 13 minuter.

Det vill säga, ÄVEN om han hade ringt polisen omedelbart så hade det spelat absolut noll roll för utfallet, men likväl vägde detta negativt. Av det kan jag dra slutsatsen att det är mycket viktigt att försöka ringa i ett så tidigt skede som möjligt. Kanske slå 112 och sätta på högtalare, men beroende på hur exakt akut ett hot är så kanske man inte kan göra mer.


En annan noterbar sak, som i viss mån talar emot gårdsägarens nödvärnsförespråkande, men som också är märklig utifrån resonemanget om varningsskott: om jag förstår skeendet rätt så satt gårdsägaren ("M.N.") tillsammans med annan person på sin veranda när den psykiskt labile mannen ("M.E.") anländer med motorcykel. M.N. går då direkt ned i sin källare för att hämta sitt vapen medan kamraten sitter kvar på verandan och fortsätter göra det under hela sekvensen.

Att kamraten sitter kvar där försvagar enligt mig lite det akuta i situationen.

När M.N. kommit upp från källaren med sitt laddade jaktvapen står M.E. i hallen strax innanför dörren. Det är också lite noterbart att han alltså inte har slagit sönder dörren eller liksom brutit sig in utan endast gått in, självklart utan lov. Sedan uppstår det tumult som slutar med det dödande skottet.

Noterbart gällande att rätten klandrar att han inte skjutit något varningsskott så befinner sig alltså mannens kamrat ute på verandan någonstans bakom inkräktaren och att skjuta "varningsskott" i den riktningen med klass 1-ammunition skulle utan tvekan kunna vara stor fara för kamraten.


Ytterligare en intressant sak är att M.N. (gårdsägaren) sagt sig ha vapnet i ofarlig riktning, alltså riktat nedåt, medan han verbalt försökte få M.E. att lämna huset. Det är först när M.E. närmar sig honom som han lyfter vapnet och M.E. försöker rycka då det till sig.

Hovrätten:

"han har inte hotat med lyfta vapen, skjutit varningsskott eller på annat sätt tillsett att undvika närkontakt"

Av det kan man dra slutsatsen att det hade varit mer korrekt att faktiskt tydligare rikta vapnet mot inkräktare i ett tidigare skede i stället för att göra det i ett mycket nära läge. (Detta är givetvis riktigt även ur ett "taktiskt" perspektiv.)


Så lite lustigt är det ändå att han får klander för att inte ringt polisen, som bevisligen befann sig minst 13 minuter bort, och inte heller skjutit ett varningsskott fast kamraten fanns bakom inkräktaren samt att han höll vapnet för länge i ofarlig riktning.


Några tänkbara slutsatser från just dessa punkter:

Oavsett om man tror det hjälper, ring polis så tidigt som möjligt.

Bibehåll så långt avstånd som möjligt till inkräktare.

Rikta vapnet mot inkräktaren och var tydlig med avsikten att använda det om det behövs.

Ha sådan ammunition att det går att skjuta ett varningsskott som inte riskerar genomslag och skada andra.

Jag tycker den här var lite mer rätt än Vallåkra. Här var det ändå en snubbe beväpnad med skjutvapen som sköt en obeväpnad person. Det är svårt att komma runt det. Vallåkra var väl två stycken med knivar? Dessutom var den tilltalade mkt gammal och svag.

Dock helt bisarra resonemang om att ringa polis och att ev överge sitt hem etc. man skäms nästan för att vara jurist.

Oaktat detta så finns det en mycket enkel lärdom från praxis, ska man döda nån med vapen man har licens för både hemma och ute nån annanstans så måste man skjuta varningsskott, även om man måste förstöra nån vägg inomhus tydligen Skjut varningsskott direkt efter att man dödat dem fem tio sek max, gärna i nån vägg där kulan kan plockas fram av forensikerna. Det kan vara folk som hör skotten och då får det inte gå lång tid emellan. Sen får man frisera lite på dialogen innan man ringer snuten. Då lär man har väsentligt större chans att klara sig. Är det manuell laddning så gå fram och tryck den i hjärtat och tryck av, ladda om backa ett par meter och skjut varningsskott, säg att han kom springande när laddade om.

Det är helt klart besvärande att fastighetsägaren och hyresgästen valde att inte ringa 112 eller ens gå in och låsa dörrarna, det talar för att man inte fruktade för sina liv. Med detta känt, så hade det nästan varit konstigt om han blivit friad för skottet.

Det som påpekas är att han inte ens försökte ringa polisen. Hur lång tid det tar för polisen att komma är oväsentligt. Det väsentliga är att han inte ens försökte ringa dem. Nu tog det 13 min innan polisen kom. Tänk om de varit precis i närheten och varit där inom en minut?

Det är som sagt inte tiden det tar för polisen att komma det är att han inte ens försökte.

Man har ingen skyldighet att fly eller retirera men det är klokt att ändå göra det. Det visar att man försökt deeskalera situationen innan man tillgriper våld. Så har man möjlighet att backa så bör man göra det. Kan man inte backa av någon orsak så får man stå kvar men försök backa.

Det som kan tyckas är lite anmärkningsvärt att även om de upplevde sig vara i så stark fara att den ene gick och hämtade sitt vapen, så kunde den andra under tiden ha ringt polis.

Eftersom denna tråds syfte är att underlätta att agera rätt i en nödsituation så är en viktig lärdom att om det överhuvudtaget är möjligt så försök ring polis.




Jag tycker det resonemanget hos rätten är olyckligt och fel. Det som faktiskt står i lagen är att man har rätt att driva en objuden person ur sitt hem, med lämpliga medel. Man har faktiskt ingen skyldighet att låsa in sig på toaletten samtidigt som en knarkare slår sönder hela sitt hem, för att ta ett påhittat exempel.



Detta är väldigt viktigt och väsentligt. Oavsett vilken form av medel som används så är det viktigt att göra vad man kan för att de-eskalera. Det finns ju massor av tänkbara scenarion, t ex att din berusade festgäst vägrar lämna din lägenhet o.s.v., men i trådämnet (ett så allvarligt läge att skjutvapen övervägs som motmedel) så tänker jag mig att tydligt signalera att man har ett vapen, meddela att man är beredd att använda det ("STANNA ELLER JAG SKJUTER" eller snarlikt) och om läget fortsätter att eskalera så om möjligt varningsskott.

Precis. För civilpersoner gäller, har du inte sett något vapen (eller något som liknar ett) så har han inte, punkt slut.
Även om gärningsmannen verbalt säger att han har ett vapen, så räknas detta bara som tomma ord i nödvärnsbedömningen.


Ja men när en putativ nödvärnsbedömning görs av polisen är det andra bullar som gäller. Då får man, om man har fog för det, även agera på att man tror att gärningsmannen är beväpnad.
Men då ska man som sagt ha fog för det, t.ex. att det i spaningsuppgifter eller kontrolluppgifter, står att personen påträffats med vapen vid flera griptillfällen.
Att man sedan tagit fel på två olika personer, ska inte ligga polismannen till last.

Det är precis samma som att polisen FÅR gripa en misstänkt gärningsman helt på grundlösa inringda uppgifter. En civilperson får däremot inte envarsgripa någon om denne inte bevittnat brottet på bar gärning.

Kort sagt, så får polisen tro, bara denne har objektivt fog för uppgifterna (t.ex. uppgifter i spaningsregister m.m.).
Civilperson får bara agera på det denne ser med ögonen.


Jo. Skyldighet att fly/retiera om det är möjligt har man.
Det gäller iofs ute i allmänheten, då har man absolut flyktskyldighet och utövar man mer våld än vad som krävs för att kunna avvika så är det övervåld.
Se NJA 2005 s. 237

"Av hans uppgifter i förening med av åklagaren åberopade fotografier framgår emellertid att det var möjligt för honom att bege sig från platsen."

"starkt emot att D.D. befann sig i ett sådant underläge att det var erforderligt att tillgripa det dödliga våldet i stället för att besvara M.M.Z:s angrepp på ett för denne mindre förödande sätt och därefter bege sig från platsen."

Är det möjligt att fly, så ska man.

Sedan är det lite annorlunda i ett hem, då har man rätt att avvisa en angripare, men eskalerar situationen för mycket, så är man skyldig att fly även från eget hem om man kan. Vi har ingen absolut castle doctrine i sverige, som vi hade tidigare, där man fick döda en inkräktare, utan castle doctrinen är mild, du får använda våld för att avvisa en inkräktare, men vid en viss tröskel är du skyldig att fly från hemmet då proportionaliteten på värdet av ditt hem och föremål står i missproportion till att kosta en angripares liv.


Ja. Men våldet får inte gå hur långt som helst. Någon gång måste du ge upp, oavsett hur mycket gärningsmannen "pushar" så får du inte i slutändan döda gärningsmannen om inte gärningsmannen utgör fara för ditt liv.
Någon gång är du sas, skyldig att släppa taget om ditt hem och låta angriparen vara.


Inte i början, men i slutändan om det eskalerar för mycket kan du betraktas vara skyldig till det.

Redan där reses frågetecken om varför man avancerat framåt från varningsskottet till verkansskottet.

Detta är svåra saker.

Att manipulera skeenden är sådär..
Man kan utreda saker väldigt väl..

Intressanta tankegångar.
Tack för dina ambitioner, det blir mer viktigt år för år just nu.

Jag hävdar fortfarande att man bör defaulta till såpass enkelt ”svar”att man bör tro att man är i sådan livsfara att man skall komma att dö om man inte skjuter.

Då är det värt det, oavsett om man får livstid eller inte.

Tack för ett intressant inlägg.

Jag delar inte din uppfattning om skyldighet till flykt utifrån att tidigare läst just den Högsta Domstolen-domen.

Det gällde två kriminella som i princip mötts för en uppgörelse med kniv och där det slutar med att den ena huggs till döds. Den som överlevde menade att den döde var den som började hugga. Frågan som rätten där besvarade var om det var korrekt av den överlevande att hugga ett antal kraftiga hugg tillbaka och refererade då till att möjlighet till flykt fanns som ett alternativ till kniv.

Jag kan inte se att detta automatiskt gäller i ALLA nödvärnssituationer. Om en person hoppar på dig på stan utan anledning menar jag att du har rätt att med ett proportionelligt våld värja dig och inte är tvingad att fly.

Däremot är det ju intressant att flykt nämns som ett alternativ till dödligt våld i fallet med de två kriminella kniv-duellanterna.



Jag kan inte riktigt hålla med om det. Självklart ja i sak, du får inte skjuta ihjäl någon som håller på och slår sönder din samling av porslinskatter. Men du får använda så lagom mycket våld som krävs för att freda ditt hem. Det vill säga först genom uppmaningar, sedan genom milda knuffar, sedan hårdare knuffar och troligen sedan slag. Jag har väldigt svårt att se att situationen skulle kunna bli så att inkräktaren bara "tar" detta och fortsätter krossa dina saker. Besvarar inkräktaren dina försök till att driva ut honom blir det en nödvärnssituation för dig. Man kan också tänka sig att man vid skadegörelse i sitt hem kan vara göra ett envarsgripande och motsätts detta får man använda så mycket våld som krävs för att hålla personen kvar.



Jag säger inte att du har fel för jag vet inte, men det är inte så jag tolkar lagarna när jag läser dem. Observera självklart att våldet måste alltid vara rimligt.

Jag menar att man är lika inför lagen, och att situationen övergick i en nödvärnssituation när den urartade, och då spelar det ingen roll att det är "två kriminella".

Och därav kan skyldigheten att fly, appliceras på alla nödvärnssituationer där det är möjligt att fly eller lösa nödvärnssituationen på annat sätt än genom våld, t.ex. genom att låsa in sig på toalett och ringa polis. Man ska alltid använda så lite våld som möjligt, detta med hänsyn till allas lika värde.

Tänk på att nödvärnslagen innehåller en proportionalitetskasul som säger att motvåldet måste vara proportionerligt med hänsyn till det "angripnas värde", vilket också innebär att man har en skyldighet att ge upp när motvåldet riskerar att bli för grovt jämfört med vad som föranledde nödvärnshandlingen i början.


Ja, men då får du också tänka på att om du genom motvåld trissar upp situationen, så gäller fortfarande "det ursprungliga värdet" när det sedan bedöms. Börjar ni alltså slåss över en enkrona och angriparen tillslut är nära inpå att döda dig och du försvarar dig med dödligt våld, så kommer domstolen givetvis att döma att det var övervåld att gå så långt, och att du kunde gett upp enkronan innan det gick så långt.

Sedan måste det finnas en rimlig punkt där du kan ge upp och fly. Om angriparen, när denne fått tag på enkronan, börjar hålla fast dig, och tränger in i ett hörn, så är det liksom svårt att ge upp utan fara för eget liv. Men om du har möjligheten att ge upp och rädda ditt eget liv utan nödvärnsvåld på angriparen, så ska det ske när ditt motvåld överstiger tröskeln för vad som är proportionerligt med hänsyn till det angripnas värde.

Nu är det en annan sak när det gäller ett helt hem, men man får också tänka på att mycket får du ut på försäkringen om inkräktaren skulle gå bärsärk i ditt hem, varför det du förlorar då utgörs av självrisk och värdeminskning, och då blir mängden våld du får använda, mindre i proportion.

Det finns en punkt där du måste ge upp slaget, och kapitulera, till skillnad från i USA, där då får brassa på med maximalt våld tills angriparen ger upp eller flyr, oavsett proportionaliteter.

Är det däremot så att angriparen går på dig utan att du trissat upp våldet, säg att angriparen "vill döda dig för att du såg honom, du är ett vittne", så har du däremot rätt till nödvärn såsom för angrepp på eget liv/hälsa.

Så ja, våldet måste vara rimligt. Och samma gäller också angreppets beskaffenhet, om angriparen är obeväpnad är tillåten våldsmängd mycket mindre än om angriparen är beväpnad med något, och graden av beväpning har betydelse också, i princip får man lov att matcha våldsnivån men inte gå över.

Sedan finns det en säkerhetsmarginal i nödvärnslagstiftningen, som utgörs av att bara "uppenbart oförsvarligt våld" är straffbart, men denna säkerhetsmarginal är inte tänkt att utnyttjas, utan denna säkerhetsmarginal är till för om något slag råkar slå snett i stridens hetta och angriparen utsätts för mer våld än du hade tänkt dig. Så det är dumt att chansa att försöka "plussa på" våld och försöka smeka gränsen, för då börjar nödvärnsbedömningarna handla om i exakt vilken sekund du tryckte av osv.