Nån som gjorde lumpen som så kallad Malaj?

Vad gjorde just du?
Hur var det, och vad tyckte du om tjänsten?

Hur såg gröntjänsten och grundutbildningen ut?

Hade ni nån fortsatt allmänmilitär utbildning efter hand sen?


Även om du känner till nån som varit handräckningsvärnpliktig/BD/Malaj (kärt barn = många namn) går det såklart bra att svara

Min bild av det är att det inte bara var de vanliga halta och lytta, men jag kan ha fel?

Har fått bilden av att det även fanns en del (rätt smarta) välmotiverade killar med bra betyg från gymnasiet, som med minsta möjliga ansträngning ville ta sig igenom värnplikten. På så kort tid som möjligt dessutom..

Och samtidigt kunna spela fotboll och jobba lite extra på helgerna och sånt under tiden!

Det var väl oftast vissa fysiska åkommor som ledde till malaj-tjänst och det fanns flera olika tjänstgöringar. Några blev väl vakter på regementena, andra var mer i "produktionen" som i förrådet?

En kompis hade bara en njure, han blev malaj.

I många fall var det inget allvarligt fel, men de godkändes inte som fältsoldater.

Jag har för mig att en kille från min klass blev malaj pga. "plattfot". Så han slapp marschera & dylikt, utan satt i en vaktkur & fikade & kollade övervakningskameror.

En bekant berättade om sin bakgrund inom det militära. Han sa att han blev malaj på grund av allergi. Efter lumpen utbildade han sig till fordonsreparatör och blev så småningom yrkeslärare. Sedan, på 1980-talet, sökte P10 i Strängnäs en reparatör och han fick jobbet och då anställdes han som löjtnant. Enligt honom ska man inte kunna få en sådan befattning om man varit malaj men att de gjorde så på grund av någon teknikalitet för att kunna ge begärd lön/anställningsvillkor.

Jo jag vet ju vad det var för något..

Det var väl också så att även förr fanns det inte behov av alla 50000 värnpliktiga heller och vissa fick utföra andra sysslor. Som ju någon behövde utföra ändå.. Även om det var ett dyrt system

Finns det malajtjänster numera eller är det bara något som fanns förr?

Förr

En malaj på vårt kompani hade expeditionstjänst, men var fotbollsspelare i allsvenskt lag om jag minns rätt.
Det var för att lättare kunna pussla ihop värnplikten med träningen.
Med ledningens goda minne allrså.
Vanligt att malajer blev lastbilsförare, som körde mannar och materiel ut på övningar, men inte deltog själva.

Jag var malaj. Hade allergi så då blev man nedklassad. Folk som blev malajer hade olika kroppsdefekter. Mitt malajkompani var bäst på regementet i fotboll, spöade alla andra kompanier. Skälet till det var enkelt. Alla fotbollsspelare med miniskskador, trasiga knän och andra idrottsskador blev malajer. Ett par mycket duktiga skidåkare också. Vi hade också ett par malajer som vann regementsmästerskapen i brottning. Biffiga killar, men som sagt mycket idrottsskador och då kunde man inte bli soldat.

Vi hade först tre månaders gröntjänst, dvs marschera, skjuta, gräva värn och annat, därefter placerades man i olika regementsdrivande funktioner. Jag var skrivbiträde dvs administrativt pappersarbete. En del körde ambulans, diverse transporter, en del var i fordonsverkstaden, en del skötte skjutfälten, en del var skrivare på olika expeditioner och kompanier (det är mycket byråkrati i det militära). På min tid gjorde man sina tre repmånader direkt i samband med tjänsten, så det var på den tiden 7 + 3 månader, alltså 10 månader totalt.

Jag tror inte man kunde fortsätta med någon militärutbildning efter värnplikten. Så inga malajer blev generaler eller amiraler.

För mig var det en av mina bästa tider i livet. Mycket roliga kamrater, en oansvarig tid, mycket god mat och lärorikt med att träffa människor jag aldrig skulle träffat annars. Man fick struktur på sitt liv, ordning och reda. Kul befäl också, mycket speciella karaktärer. Har fortfarande kontakt med några av mina lumparkompisar. Julkort, Facebook och så.

Stämmer. Eller så blev det "Förrådsman" alt. "Bevaknings och depåman"

Vilket årtionde var det här?