Familjens överhuvud

Jag är gift och har två barn och jag bestämmer det mesta i vår familj. Allt från hur vi ska använda fritiden till vad vi ska äta. Min fru tycker helt enkelt om att jag bestämmer. Jag bestämmer även när vi ska ha sex till vart vi ska åka på semestern osv.

Fördelen med detta upplägg är att jag och min fru så gott som aldrig bråkar och mina barn får växa upp i en harmonisk familj. Nackdelen är väl kanske att jag sällan blir överraskad eftersom allt blir som jag bestämt.

Hur har ni andra familjefäder det som bestämmer allt? Och vad tycker ni kvinnor om detta upplägg?

Är din fru från Nordkorea eller lever ni på 30-talet?

Jobbar din käring eller är hon så kallad hemmaslav?

Vi är två medelålders svenskar som båda jobbar. Jag tjänar dock betydligt mer än min fru. Barnen är fortfarande små.

Lev på, säger jag, om det funkar för er...

Själv är jag gift sedan tio år, vi har inga barn, men vi styr upp varandra...

På vissa områden har jag nått längre, och andra han. Vi lär av varandra.
Men det beror på vilka personligheter man har.
Jag kan ibland låta maken ta vissa beslut, dels för att jag inte har kunskap,
intresse eller någon uppfattning. Ibland frågar han mig.
Det är en dynamik vi bägge har utvecklat.

Tror inte att det alltid behöver styras av vem som tjänar mest.
Kommunikation är a och o också....

Jag kan känna igen det där. Det är ju inte så att jag kör över min fru och bestämmer saker som jag vet att hon ogillar. Men jag har alltid sista ordet och min enda förklaring till detta är att både jag och min fru tycker att det funkar bäst så.

Ungefär så hos oss med.

Vad händer om hon inte accepterar ditt beslut? Om hon säger emot eller gör tvärtemot?

Jag fick bestämma vad vi skulle ha för skoter, fast när jag hade köpt min drömskoter var den tydligen för svårkörd för kärringen, så hon gnäller på den.

Sen åtnjuter jag förtroende att lösa vissa praktiska saker med tekniska grejer, hus, bilar och annat, men nog fan ska hon vara och lägga sig i även om hon inte har någon uppfattning i frågan egentligen.

Allt annat bestäms av frun.

Grejen är att hon är så mycket mer intelligent än vad jag är, det är på sätt och vis olyckligt, det optimala är om mannen i förhållandet är intelligentare.

Förut tjänade jag mycket mer pengar än henne, vilket jämnade ut maktbalansen lite, men nu har hon högre inkomst av tjänst, fast jag drar in en del pengar på diverse affärer.

Jag har tur att frun är en upplyst despot.

Go for it, säger jag! Fattar hur ni har det....
Min make får gärna också ha sista ordet, i det som gäller
större inköp och teknikfrågor där han kan mer än mig...

Och det beror nog på att jag är en rätt easy going person...
har ingen större prestige...Tycker till och med som kvinna att
det här inte har någon negligering av mig som kvinna att göra.
Tvärtom, maken vill ta hand om mig och att jag ska ha det bra
och vice versa....

Roligt att ni bondar...

Som kvinna och människa tycker jag att det viktigaste är att båda parter är överens om upplägget och nöjda med det. Men lite förvånad över att du bestämmer när ni ska ha sex också, det trodde jag blev bäst om det sker när båda parter har lust eller att den ena parten förför den andra?
Så länge ni båda och barnen är nöjda så ser jag inget problem med det.

Däremot är jag nog inte en sån människa att jag låter mig styras särskilt mycket, jag är nog gärna den som står vid rodret i en relation.

Exakt så. Jag brukar lite skojsamt säga att min bättre hälft får ta vissa smärre beslut på "delegation".

Mer om beslut på delegation.

I vår familj har vi inget överhuvud, vi är två kompetenta beslutsfattare som kommunicerar med varandra och ser till att komma överens de gånger vi är oense om något.

De fördelar du uppger med bråk sällan och harmonisk uppväxt för barnen gäller för oss också, så det behöver man inget överhuvud till.

Jag har aldrig varit någon nickedocka och min man skulle inte vilja leva med en nickedocka. Båda gillar vi det dynamiska samspel som finns mellan oss och att vi kan bolla idéer om det mesta och göra upp planer för framtiden tillsammans.

När det gäller sex så funkar det utmärkt för oss att den som vill ha sex tänder den andra, att ha ”ställa upp sex” verkar idiotiskt. Det skulle också kännas som ett grymt tråkigt sexliv både för honom och mig om jag alltid skulle vänta tills han tog initiativ och han sedan alltid styrde sexet. Men alla är vi olika och det viktiga är ju att man matchar den man lever med.