SD bör tänka sig för innan man stödjer subventioner till icke exportbolag

Ser att SD de senaste dagarna verkat börja stödja de borgerliga partiernas förslag att ösa mer pengar över företagen. Eller företagarna, beroende på hur man vill se på det hela.

Jag tycker att SD bör ta sig en funderare på om det verkligen är vettigt att ösa mer pengar över företagen och i så fall på vilket sätt detta bör göras. Och vilka branscher som bör komma i fråga.

Jag förstår om SD kan kan hysa en rädsla för att förlora väljare om dessa jobbar i företag som riskerar att gå i konkurs p g a att de inte får stöd. Kanske är dessa människor fler än de som senare påminns om att de själva fick stå för fiolerna för dessa räddningsaktioner. Men det gäller att kolla upp detta innan man gör gemensam sak med de borgerliga partierna samtidigt som Magdalena Andersson verkar streta emot.

Rent generellt gynnar det inte övriga i samhället om man räddar bolag som så gott som enbart servar den inhemska marknaden och är lätta att starta upp igen. Restauranger är ett praktexempel på detta. Pengar till restauranger är därför i princip pengar spisen. Speciellt då dessa köper mer importerade matvaror än konsumenter i matvaruaffärer.

Rent generellt är det som ger något att rädda exportbolag (så tänkte man dock inte under finanskrisen i början på 90-talet, eller när Saab Automobile var på fallrepet). Exportbolag som kan betala nordvästeuropeiska löner är det som bygger välståndet genom att möjliggöra import av datorer, mobiltelefoner, apelsiner o s v. Restauranger bygger inte något välstånd. De omfördelar bara konsumtion internt i landet från matvaruaffärer till speciella lokaler där folk betalar för mat andra lagat. Vissa verksamheter som de borgerliga partierna vill subventionera har t o m egentligen en tärande roll på välståndet. Resebyråer som bidrar till att pengar skickas ut ur landet är ett praktexempel. Har redan skrivit ett inlägg om den saken i den här tråden:

Staten riskerar försämra bytesbalansen med (m):s förslag
(FB) Staten riskerar försämra bytesbalansen med (m):s förslag

Resebyråer är ett exempel verksamheter som direkt innebär att Sverige töms på pengar. Så denna bransch är än mer destruktivt att rädda än restauranger.

Saxar också en grej från trådstarten som anknyter till min diskussion om restauranger ovan:

”Skall man satsa statliga pengar pengar för att rädda välståndet efter Corona-krisen så är det pengar till exportbolagen som gäller, och möjligen företag som är viktiga för exportbolagen. Restauranger och hotell ger i sig inga bättre förutsättningar för välstånd, denna typ av näringar representerar i stället kategorin möjlig omfördelning av konsumtion inom landet, inte den kategori som kan få den totala kakan att öka. Du får inget totalt ökat välstånd om folk inkvarterar besökande släktingar på hotell istället för i ett nytt Attefalls-hus på tomten. Du får inget totalt ökat välstånd om folk går ut på restaurang i stället för att köpa en ny gas-utegrill för att grilla i trädgården. Du får bara en omfördelning inom det totala konsumtionsutrymmet.”

Ni SD:are som läser detta, vidarebefordra gärna denna synpunkt till SD.

Håller med i princip, fast gasgrillen är importerad.

Även om det är lite simplifierat så håller jag med. Exportbolag är extremt viktiga. Speciellt företag som mest slänger på sin logo på en produkt, så som Apple.

I vissa fall är restauranger ändock inte tärande. Turism är en export.

Du har ju, uppenbarligen, ingen utbildning i ekonomi men jag ska försöka förklara med ett enkelt exempel.
Vi tar det där med besöksnäringen.

Utan stöd så kommer exempelvis Skansen, Liseberg, Kolmården, Lisas stugby, Pelles radiomuseum och Connys skidanläggning att gå i konkurs.
Ett antal av de som har sina inkomster kopplade till dessa verksamheter kommer också att gå i konkurs, exempelvis Klaras städföretag, Manges restaurang och Eriks trädgårdstjänster.

Många av dessa kommer att sitta med stora skulder som gör att de inte kommer att kunna starta upp igen på många år.
Deras anställda kommer att bli arbetslösa och då hela branscher drabbas hårt kommer dessa inte att ha stora chanser till nya jobb.

Hög arbetslöshet som kostar enorma summor av våra skattepengar.
Cecilia blir arbetslös, handlar mindre, vilket bidrar till att Andreas Restaurang får lägre inkomst, betalar mindre i skatt och kanske får säga upp någon anställd.

Andreas i sin tur håller hårdare i sina slantar och låter bli att lägga om taket som han hade tänkt.
Lägre omsättning för Larssons takfirma, och Lindgrens åkeri som kör ut takpannor låter bli att köpa den där nya Volvolastbilen som de planerat...

Många konkurser gör att bankerna och låneinstituten gör en massa kreditförluster.
De flesta överlever, men en del av dem går omkull och fler kommer att låna av utländska låneinstitut, vilket inte precis gynnar Sverige.

Ekonomi är inte exportföretag, offentlig sektor och inhemsk konsumtion, utan en sammanflätad kedja.

Jag har faktiskt en hel del högskolepoäng i nationalekonomi.

Resebyråer och dylika som pysslar med att folk skall spendera pengar utomlands ger definitivt inte den svenska ekonomin något, annat än trivsel för de som gillar att resa utomlands. Detta påverkar bytesbalansen negativt och måste kompenseras med export, alternativt mindre import.

Besöksnäring i form av resmål inrikes är en annan femma. Kan de konkurrera med utrikes resmål så är det bra för den svenska ekonomin. Reser folk till Åre/Duved i stället för till Alperna är det t ex bra för den svenska ekonomin.

Men att subventionera skidliftar och hotell i Åre/Duved om inga turister kommer ger inte något annat än för ägarna till anläggningarna om inga turister kommer. Det är också lätt att starta upp sådana verksamheter igen om de konkat. Ett avancerat verkstadsföretag är dock nästan omöjligt att plocka ihop igen. Dessutom brukar sådana ofta vara exportbolag eller vara underleverantörer till exportbolag.

Måste också upprepa att ramarna för ett relativt litet lands totala konsumtionsutrymme i huvudsak bestäms av vilka exportintäkter man har. Detta är den absoluta grundförutsättningen för vilket välstånd ett land kan ha. Om folk äter en grillkyckling hemma i köket eller på restaurang är i princip helt irrelevant för det generella ekonomiska välståndet även om t ex centerpartiet och moderaterna vill låtsas som något annat (antagligen för att kunna intala folk att restauranger och andra företag i tjänstesektorn kan svälja hur mycket invandrad arbetskraft som helst och kan generera generellt välstånd). Intresseorganisationer och företagare som vill att staten skall ge dem pengar så de slipper se sitt egna kapital gå upp i rök är andra som vill lura folk att deras företag har något att göra med landets generella välstånd.

Konkar Skansen men den fysiska anläggningen finns kvar (genom att den fortfarande förvaltas av en konkursförvaltare eller övergått i fordringsägarnas ägo eller tagits över av staten efter konkurs) är det ganska lätt att starta upp igen när turisterna är beredda att komma dit igen. Det är ju klart, man kan ju låta personalen fortsätta vara formellt anställd av Skansen i stället för att vara arbetslösa, tror dock skillnaden mellan dessa båda alternativ är rätt marginell. Staten betalar ju nu också redan permitteringslöner.

Inte för att vara sån men sossarna med bihand borde vara försiktiga med att låta kinesiska företag köpa svenska och köpa in sig i svenska. Det är sämsta affären ever.

Intressant så resebyråer betalar ingen skatt eller moms. Personalen som jobbar kontorspersonal, piloter och flygpersonal är dom skrivna i Portugal. Tankning av planen sker kanske i Frankrike! Bokar jag resa betalar jag flygskatt innebär det att pengarna går till ett annat land. Har inte läst på högskola måste vara därför jag inte visste allt detta.
Förövrigt måste personal jobba på Skansen men så få som möjligt. Permitteringslöner kommer inte betalas ut hela tiden.

Om man splittrar upp Sverige då? Då får väl Åre stålar under turistsäsongen? Och om Åre blir något slags Liechtenstein* där kleptokrater kan åka skidor och mingla med likasinnade, samtidigt som övriga Norrland devalverar sin hypotetiska valuta så att de får lättare att sälja sina råvaror på världsmarknaden, då borde ju Norrland gå mot en ny guldålder?

Jag ska erkänna att jag inte har läst nationalekonomi högskolenivå som du har gjort, men jag tycker frågan är intressant. En av dina grundteser är ju att socialism och liberalism kan vara framgångsrika ideologier trots att landet går åt pipan (exempel: Venezuela under Nicolas Maduro och Filippinerna under Ferdinand Marcos), men är inte Stefan Löfvens opinionssiffror under coronaepidemin ett exempel på att även nationalism kan vara skadligt för ett land?

*Som en liten not kan nämnas att Liechtenstein i skivande stund har ett dödsfall i Covid-19, vilket kanske inte säger så mycket pga den minimala befolkningen. Men jag föreställer mig i alla fall att det hade varit svårare för Alois av Liechtenstein att komma undan med ett större virusutbrott genom att sätta sig i ett nedsläckt rum med en flagga i bakgrunden och se allvarlig ut än vad det var för Stefan Löfven. Paradoxen är att politikerna verkar ha blivit de nya monarkerna. https://en.wikipedia.org/wiki/2020_c..._Liechtenstein

Vad anser TS om:

A: Tryckerier
B: Lantbruk
C: Bilmekaniker
D: Experter som jobbar ensamma i sitt konsultföretag och har ovanlig utrustning (illikvid marknad)
?

Det tas mycket exempel med turism och resebolag. De kvittar emm.

Jag hade en konversation med en vänsterpartist en gång på instanat messaging. Han beklagade sig över att den nationalekonomi som lärdes ut vid universiteten var så borgerligt färgad. Jag föreslog att han och hans kompisar skulle hitta på en socialistisk form av nationalekonomi. (dumt av mig)
Han svarade att "Det går nog inte. ;_;"

Men det tycks ha hänt och det är nog den TS har läst. Den lilla människans guide till odling av staten och kapitalet.

En bra utgångspunkt i det här läget är principen att ekonomisk policy bör undvika att chocker marknaden. När marknder drabbas av chock fungerar de dåligt. T ex i fallet med experter som jobbar med ovanlig utrustning kan det leda till att utrustningen slängs på tippen och att det ett par månader senare uppstår brist på både den utrustningen och expertens tjänster.

Om du har hp i NE kommer du säkert ihåg från kursen i internationell ekonomi att exportsubventioner hör till de mest samhällsekonomisk olönsamma åtgärder ett land kan vidta för att bättra på sin bytesbalans. Dock är jag personligen skeptisk till alla subventioner som framför allt staten just nu vräker ut över näringslivet. Jag tror att det skulle vara bättre med amorterings- och räntefria lån till företagen nu under den kaotiska krisfasen, och återbetalning alternativt nedskrivning i lugn och ro när Coronan är övervunnen. Utförligare resonemang finns på https://m.youtube.com/watch?v=ctem-1YFDq8

Det finns folk som har utbildning i ekonomi och inte håller med dig. I grunden är det fel att rädda företag som lätt kan reorganiseras, precis som TS är inne på. Risken är ju också att man räddar företag som ändå skulle gå omkull pga låg lönsamhet, strukturomvandlingar i samhället.

Marknadsekonomi går ut på att företag måste anpassa sig till en ständigt föränderlig värld och att de starkaste överlever och frodas.

Om experten med ovanlig utrustning är en figur som jobbar mot t ex svenska pizzerior eller hotell så gör det nog inget för Sveriges välstånd om hans företag går i putten. Möjligen skulle staten kunna köpa en del utrustning av kronofogden om risken finns att utrustningen säljs utomlands alltför billigt. Jobbar experten med ovanlig utrustning mot t ex Sandviks utvecklingsavdelning så kan det väl dock vara vits för samhället att hålla experten under armarna.






I de enklare teoretiska modellerna tar man inte hänsyn till om det går att snabbt få fram annan export (som kan betala för importen) och om det då blir export med ett högt förädlingsvärde eller ej som kan bidra till att upprätthålla en god köpkraft för importerade produkter. Med ett högt förädlingsvärde på exportprodukterna (som t ex Sandviks produkter) går det att upprätthålla ett samhälle med höga löner och god köpkraft för importvaror. Med ett lågt förädlingsvärde på exportprodukterna, som t ex teko-produkter från Bangladesh, går det inte att upprätthålla ett samhälle med höga löner och god köpkraft för importvaror. Av den anledningen kan det faktiskt ibland vara så att man lättare kan upprätthålla en hög levnadsstandard med subventioner till en exportindustri med högt förädlingsvärde.

I de enklare nationalekonomiska modellerna så utgår man dock ifrån att det går att på nolltid att få fram en exportindustri med högt förädlingsvärde. Och under sådana förutsättningar blir såklart subventioner till exportindustrier med högt förädlingsvärde en dålig affär för samhället. Problemet är bara det att de här mer förenklade ekonomiska modellerna har väldigt litet att göra med verkligheten. Det går inte att skapa ett företag som Sandvik på ett eller två år. Företag typ Sandvik brukar snarare ta 150 år att bygga upp. Och då får man vänta 150 år på att det skall komma ett nytt företag med produkter som har högt förädlingsvärde i stället för Bangladesh-förädlingsvärde.