Blind öppensinnighet är att giltighetsförklara ny information utan att rationellt tänka genom varför man gör det. Kritisk öppensinnighet är en noga övervägning av nya/utmanande idéer . Trångsynthet är att blint förkasta nya/utmanande idéer, utan en kritisk granskning. Så hur tillämpar dessa begrepp konkret på ateism och religion?
Ett vanligt tecken på att en person är trångsynt är absoluta uttalanden trots avsaknad på tydlig bevisföring. Även fast tunga argument talar för den trångsyntes tes, vägrar denne lyssna till motargumenten. Exempelvis "Gud finns", samt "Gud finns inte" för att därefter irrationellt avfärda motpartens påstående i o med att man redan bestämt sig. Trångsyntheten hos en person kan vara isolerad till specifika frågor eller ett helt karaktärsdrag, som visar sig upprepande gånger vid andra orelaterade frågor.
Ett vanligt tecken på blind öppensinnighet är ett undvikande att ifrågasätta nya uppgifter, istället skriver man helt under på dem, baserat på personliga preferenser. Utsändraren av information ses ofta mer relevant än själva informationen själv. Går att likna med leken följa John. De är dessa som för övrigt brukar falla för obelagd ryktesspridning, vidskepelser, konspirationsteorier och religion vid vuxen ålder.
Är man en kritisk öppensinnad ateist har man övervägt vad som talar för och emot religionen, iinsett att i nuläget inga vetenskapliga belägg går att hitta, därför väljer ateisten att inte tro. För att vara kritiskt öppensinnad måste dock ateisten vara beredd att ändra sin uppfattning ifall ny information som tyder för religion X framkommer. Ateisten utesluter alltså ej möjligheten för en eventuell guds existens, men avstår från att direkt tro, då det skulle exkludera alla motsägelsefulla möjligheter.
En del vill mena att ateister måste direkt tro emot Guds existens för att få kalla sig ateist. Vilket är fel, ordet ateist betyder "inte gud", och hänvisar till alla som inte tror på Gud, av olika anledningar. Både gruppen som direkt motsätter sig Guds potentiella, agnostikerna som är kritiskt öppensinnade om ämnet och de människor som inte ens är medvetna om det religiösa konceptet överlag. Ateism är ingen samlad idélära på samma sätt som religion. Religiösa kan inte vara kritiskt tänkande när det handlar om religion. Då hade de synat den stora bevisluckan och avsagt sin tro från religionen omedelbart.
Jag drar en parallell till rättsväsendet. En åklagare och en försvarsadvokat. Tre nämndemän deltar i att avgöra ett rättsfall. Den trångsynte lyssnar inte ens och utgår ifrån sina förutfattade meningar, inte en chans att den åtalade står skyldig! Den blint öppensinnade bestämmer sig att tro på advokaten, då denna är tilldelad en mer övertygande verbal förmåg. Den kritiskt öppensinnade analyserar vad som sagts, väger orden emot varandra och väljer slutligen att tro på åklagaren, då DNA-spår har hittats på inbrottsplatsen, dessutom finns ett vittne som känner igen mannen från brottsplatsen.
Jag vet, aningen orealistiskt, men liknelsen illustrerar hur de tre egenskaperna skulle kunna fungera om man drar det till sin spets.
Ett vanligt tecken på att en person är trångsynt är absoluta uttalanden trots avsaknad på tydlig bevisföring. Även fast tunga argument talar för den trångsyntes tes, vägrar denne lyssna till motargumenten. Exempelvis "Gud finns", samt "Gud finns inte" för att därefter irrationellt avfärda motpartens påstående i o med att man redan bestämt sig. Trångsyntheten hos en person kan vara isolerad till specifika frågor eller ett helt karaktärsdrag, som visar sig upprepande gånger vid andra orelaterade frågor.
Ett vanligt tecken på blind öppensinnighet är ett undvikande att ifrågasätta nya uppgifter, istället skriver man helt under på dem, baserat på personliga preferenser. Utsändraren av information ses ofta mer relevant än själva informationen själv. Går att likna med leken följa John. De är dessa som för övrigt brukar falla för obelagd ryktesspridning, vidskepelser, konspirationsteorier och religion vid vuxen ålder.
Är man en kritisk öppensinnad ateist har man övervägt vad som talar för och emot religionen, iinsett att i nuläget inga vetenskapliga belägg går att hitta, därför väljer ateisten att inte tro. För att vara kritiskt öppensinnad måste dock ateisten vara beredd att ändra sin uppfattning ifall ny information som tyder för religion X framkommer. Ateisten utesluter alltså ej möjligheten för en eventuell guds existens, men avstår från att direkt tro, då det skulle exkludera alla motsägelsefulla möjligheter.
En del vill mena att ateister måste direkt tro emot Guds existens för att få kalla sig ateist. Vilket är fel, ordet ateist betyder "inte gud", och hänvisar till alla som inte tror på Gud, av olika anledningar. Både gruppen som direkt motsätter sig Guds potentiella, agnostikerna som är kritiskt öppensinnade om ämnet och de människor som inte ens är medvetna om det religiösa konceptet överlag. Ateism är ingen samlad idélära på samma sätt som religion. Religiösa kan inte vara kritiskt tänkande när det handlar om religion. Då hade de synat den stora bevisluckan och avsagt sin tro från religionen omedelbart.
Jag drar en parallell till rättsväsendet. En åklagare och en försvarsadvokat. Tre nämndemän deltar i att avgöra ett rättsfall. Den trångsynte lyssnar inte ens och utgår ifrån sina förutfattade meningar, inte en chans att den åtalade står skyldig! Den blint öppensinnade bestämmer sig att tro på advokaten, då denna är tilldelad en mer övertygande verbal förmåg. Den kritiskt öppensinnade analyserar vad som sagts, väger orden emot varandra och väljer slutligen att tro på åklagaren, då DNA-spår har hittats på inbrottsplatsen, dessutom finns ett vittne som känner igen mannen från brottsplatsen.
Jag vet, aningen orealistiskt, men liknelsen illustrerar hur de tre egenskaperna skulle kunna fungera om man drar det till sin spets.
__________________
Senast redigerad av LordOfTheIdiots 2020-05-04 kl. 01:17.
Senast redigerad av LordOfTheIdiots 2020-05-04 kl. 01:17.