Citat:
Inte för att vara den som är den, men måste man verkligen vara "utbildad yrkesbiodlare" för att kunna hantera bina på ett effektivt och givande sätt ???
Jag har säkert en totalt felaktig och lätt överromantiserad bild av vad det innebär att ha bin såklart, men jag tänker mig ju att biodling är något som den glade amatören gör bäst ...
Att den erforderliga erfarenheten är något som kommer med åren, och inte något man kan gå i skola för att lära sig.
Så vad är det egentligen som du, som "utbildad yrkesbiodlare" har som tex den ivrige amatören inte har ??
Det kanske är ditt djupa intresse för biodlingen som fått dig att ta steget vidare till utbildningen, eller hade du ingen erfarenhet före det ?
---
Men, om vi fortsätter med min fråga om att "sätta bina i stock," som du förklarade inte längre var i bruk i Sverige (det fanns ju annars med i de gamla landskapslagarna, som förklarade att man inte fick lov att fälla det träd som fått bin, och att man först måste sätta bina i stock för att få lov att hugga ner det), så undrar jag om det egentligen finns någon fördel med det - bortsett från "känslan" av att hålla gamla traditioner vid liv, eller återuppliva dessa, såklart.
En annan fråga - vilken svensk biotyp ger den förnämsta honungen ???
Dvs just svensk, för det finns ju andra utländska som är berömda.
I Sverige är det väl bara ljunghonungen jag har hört talas om som anses tjusigare än andra (rapshonungen är väl den vanligaste).
Men, skogshonung torde väl finnas också ?
Jag har säkert en totalt felaktig och lätt överromantiserad bild av vad det innebär att ha bin såklart, men jag tänker mig ju att biodling är något som den glade amatören gör bäst ...
Att den erforderliga erfarenheten är något som kommer med åren, och inte något man kan gå i skola för att lära sig.
Så vad är det egentligen som du, som "utbildad yrkesbiodlare" har som tex den ivrige amatören inte har ??
Det kanske är ditt djupa intresse för biodlingen som fått dig att ta steget vidare till utbildningen, eller hade du ingen erfarenhet före det ?
---
Men, om vi fortsätter med min fråga om att "sätta bina i stock," som du förklarade inte längre var i bruk i Sverige (det fanns ju annars med i de gamla landskapslagarna, som förklarade att man inte fick lov att fälla det träd som fått bin, och att man först måste sätta bina i stock för att få lov att hugga ner det), så undrar jag om det egentligen finns någon fördel med det - bortsett från "känslan" av att hålla gamla traditioner vid liv, eller återuppliva dessa, såklart.
En annan fråga - vilken svensk biotyp ger den förnämsta honungen ???
Dvs just svensk, för det finns ju andra utländska som är berömda.
I Sverige är det väl bara ljunghonungen jag har hört talas om som anses tjusigare än andra (rapshonungen är väl den vanligaste).
Men, skogshonung torde väl finnas också ?
Haha nej åh åter nej du behöver verkligen inte vara utbildad för att göra det till ditt yrke, faktum är att de flesta som har de som yrke började som hobby och växte lite för stort så att säga hehe
men däremot så handlar det mer om metod och tänk, en hobby biodlare (inte alla) står gärna 2-5ggr i veckan i sin bigård och pillar åh tittar, inget fel med det. Men har du 300 kupor åh 10 i varje bigård, 2km mellan varje bigård blir de lite ineffektiv åh köra med ett hobby tänk, då besöker du kanske varje bigård 1-2 ggr i veckan, spenderar totalt kanske 10-30 min i kupa sen vidare till nästa bigård. Jag gick utbildningen för jag är djupt intresserad av biodling samt övrig natur, men hade ej någon större bakgrund i ämnet. Det som är charmen med biodling är som du själv säger även den glade amatören kan börja livnära sig på det om denne bara vill !
Ja du honungs sorter finns de vilt om, så kallad ”skogshonung” brukar vi odlare kalla bladlus-honung, då bina har dragit nektar från bladlus som i sin tur tagit den från trädens gröna bla, därav det finare namnet skogshonung. Allts inget super märkvärdigt. Nä ska vi prata märkvärdig honung är det nog ljunghonung, men Ljung är även stort i Irland så inte heller unikt... däremot kollar du på svensk Klockljungshonung blir den lite mer unik för vårt avlånga land. Några andra sorter som är lite speciella men inte unikt är ju
Bovetehonung, prastkragehonung(blir grön samt sandig i konsistens) sen har du vildhallonhonung. Ja det finns många sorter ! Raps är nog vanligast i Sverige, det skulle jag nog hålla med om
