Autist i militären

Du kanske hade gjort bra ifrån dig om du hade gjort värnplikten.

Men sedan insjuknade du i schizofreni, eller? Jag har sett några av dina inlägg här och där.

Jag gjorde en VFU (praktik) där en av brukarna hade gjort värnplikten som tolk (hade lärt sig ryska) och var mycket intelligent, men sedan insjuknat. Mycket tragiskt.

Ja, som sagts hundra gånger tidigare, det är fullt begripligt varför försvaret från början inte ville ha folk med neuropsykiatriska diagnoser, men det är lika fullt begripligt att detta nog kommer att ändras i framtiden eftersom det kan finnas lämplig och duglig personal med dylika diagnoser.

Förr i tiden var mörkertalet enormt och de som hade diagnoserna var rejält avvikande och konstiga. Dvs bara de som var mest drabbade fick diagnos och de var inte lämpliga för militärtjänst. Men då diagnosförfarandet blivit mer granulärt och tröskeln är lägre idag så finns det ju horder av folk som skulle klara sig bra och i viss mån kan dra nytta av en mild variant av autism eller Aspergers.

"Dosen gör giftet" och en liten klick av autism kan vara en fördel, iaf under vissa förutsättningar. Men de finns ju även de som är totalt odugliga pga gravt avvikande beteende och/eller okontaktbarhet och dessa är givetvis inte lämpliga. Det beror också på typ av diagnos. ADD (ADHD-PI) och "vanlig" ADHD är nog värre än Aspergers, vilket också många vittnar om som har bådadera. Dylika personer kan tillskriva sin intelligens, specialintresse och stora kunskaper till Aspergers, men sin oförmåga att hålla koncentration, klara skolgång, uppfatta instruktioner korrekt, osv, tillskrivs exempelvis ADD. Och det ligger definitivt något i detta.

Försvaret kommer nog ändra uppfattning tids nog och börjar sålla folk efter det man givetvis ska sålla folk, personliga egenskaper och individuell lämplighet oavsett vad som står i ens journal.

Ja, schizofrenidiagnosen kom strax efter jag hade fått aspergerdiagnosen (7 år efter mönstringen), men har nu justerats till schizoaffektivt syndrom. Jag mådde väldigt dåligt redan när jag mönstrade, men kanske hade en värnplikt inriktad på mina intressen gjort mig gott... Svårt att säga.

Hoppas du får adekvat behandling som gör dig gott.

I vilket fall så läste jag för ett antal år sedan The Complete Guide to Asperger's Syndrome av Tony Attwood, som menar att militär och polis kan vara passande yrken för personer med Aspergers.

Schizoaffektiv är väl differential diagnos till asperger och blandas. Du har sannolikt inte bägge diagnoser utan är feldiagnosticerad.
Nej alla diagnoser bör undvikas så länge de är kända, inom militären och polisen. Tyvärr, alla kan inte bli exakt vad de vill. Sedan beror det givetvis inom vilket område. Expertis är inte samma sak som fotsoldat eller yttre tjänst. Och så kan såklart människor bli duktiga trots diagnoser men de ska undvikas.

Som nämnts tidigare i tråden så har det funnits många i det militära med diagnoser, som gjort alldeles utmärkt ifrån sig. Alla med autism är ju inte som Dustin Hoffman i Rainman.

Man skulle göra en neuropsykiatrisk utredning på samtliga anställda i Försvarsmakten, och se hur många som skulle ryka enligt dina kriterier.

Jag har autism? Bekvämt att inte passa till något men skulle fungera för det mesta om jag inte skrev otrevliga meddelanden. Anpassade mig lite. Något jag är fullt kapabel till faktiskt. Men nej, jag ser helst människor utan diagnoser i många yrken. Stridspilot är exempel på vad vi inte vill ha en borderline som. Eller vid vilket flyg som helst.. eller ens en närsynt med dåligt fokus. Betyder inte att de inte skulle kunna glänsa på andra områden.

Rätt man för rätt jobb istället.

Borderline? En kluster B-personlighetsstörning som givetvis har noll med neuropsykiatriska diagnoser att göra.

"Rätta man för rätt jobb" är precis vad man bör utgå ifrån, och det är antagligen där försvaret hamnar så småningom. Dvs man tittar inte främst på diagnoser i en journal, utan gör lämplighetsbedömningar. Det finns här ingenting som utesluter exempelvis Aspergers här, medan ADHD kan vara ett besvär. Förbudet är historiskt och varför det tillkom har jag redan förklarat, liksom varför det troligtvis inte kommer vara aktuellt för all framtid.

"Blind" är en diagnos man inte vill ha stridspiloter till. Likaså fekking Borderline (eller EIPS som det heter numera), men det finns givetvis en rad med tillstånd, sjukdomar och diagnoser som går bra. Faktum är att man nog ska vara försiktig med någon som inte har några diagnoser alls, någonsin. Det tyder på att man undviker läkare, smusslar med utlåtanden och sådant, därför att man solklart vet att man är totalt olämplig. Just piloter kontrolleras regelbundet, iaf civilt, och det gör man just för att ha koll på eventuella krämpor.

Jag vet inte vilka neuropsykiatriska diagnoser som skulle vara lämpliga för en pilot, gissningsvis ingen på rak arm, men det går inte att utesluta och det är just därför man testar saker som stress- och multitaskingförmåga hos sådana, vilket är precis vad som kan tänkas påverkas. Framförallt: detta ska överlåtas till kvalificerad expertis och inte folk som "tycker" och blandar ihop personlighetsstörningar med neuropsykiatriska diagnoser och allmänt verkar sakna koll.

Jag menade självklart att påvisa att det finns olika typer av tillstånd sådant som påverkar psykiskt men även fysiskt. Sedan vet vi inte om borderline inte är biologiskt delvis.

Ja, och varje diagnos hanteras var för sig. Rosacea är något annat än gikt som är något annat än borderline som är något annat än pälsdjursallergi som är något annat än Aspergers som är något annat än ADHD, osv, osv.

Vad du vet och inte vet om borderline känns både irrelevant och inte topic. Det kanske finns virtuella sjukdomar också? Vad nu ens "inte biologiskt" skulle betyda...

Nej det är relevanta jämförelser eftersom jag inte behöver hata på autism genom att påpeka enbart det som diagnos och sedan är det inte mer off topic än adhd och bägge diagnoser är inte ovanligt vid autism.

Att något inte är bevisat inte skulle vara biologiskt menas att det finns möjlighet att det är ungefär likt adhd i arv och miljö. Två inte, kan bli jobbigt vid autism, ja. Därför kan man säga att det kan bli problematiskt för en individ med autism att arbeta inom polis eller militär när det inte bara är textförståelse som sätts på prov utan även förmåga att förstå andra i tal och möten i livet. Exet saknar autism diagnos men drömde om att bli polis eller liknande såsom militär etc. Är jag då taskig som plockar ur någon, något som är omöjligt när personen inte kan konflikthantering eller förstå andra människor och lägger in helt andra innebörder?

Att bli vad du vill, är inte en rättighet. Klarar du inte av grundläggande saker, är du inte kvalificerad. Oavsett om det är psykiskt eller fysiskt. En mening med två inte, må bli jobbig, men det är värre för personer som tvingas möta en autistisk person när den ringer efter polis osv. Med eller utan redan sänkta ansökningskrav.

Nu handlade det ju inte om någon jäkla "rätt" att "bli vad man vill" utan vad som är lämpligt. Jag förstår inte din poäng riktigt och "[inte] bevisat att något är biologiskt" är ju både irrelevant och gallimatias. Du verkar inte förstå vad autismspektrumdiagnoser är och framförallt vad det inte är. Precis som att dessa inte har något med intelligens att göra (annat än som en bias vid diagnosförfarandet) så har de mycket lite med hur man är som person att göra. Du talar om konflikthantering, textförståelse, "tal och möten" och whatever, men vad är det du inte förstår med individuell prövning? Du sade ju själv "rätt man på rätt plats". Sedan börjar du prata vag om "diagnoser" som om inte alla hade någonting någon gång. Nu råkar det vara så att t.ex. Aspergers tillsammans med rätt personliga egenskaper torde kunna vara synnerligen så väl lämpligt för militär eller polisiär verksamhet. Det är det senare, "personliga egenskaperna" som är den verkliga parametern att bry sig om här. Två inte är inte ett skvatt urskiljande mellan normalpopulation och autismspektrat i allmänhet. Du tycks tro att "autism" är en diagnos. Det är det inte, precis som inte cancer är det. Och autism har noll och intet att göra med personlighetsstörningar som borderline bara för att du någon gång kanske haft anekdotisk erfarenhet av en enskild som uppvisar komorbiditet.

Du kan ju annars ta upp saken med en viss "0.999..." som tycks ha diametralt olika, men ändå kusligt samma uppfattning, lika övertygad som du, fast åt andra hållet, och lika onyanserad.