Vilka partier vill ha mest överstatlighet? Vs mest liberalism?

Jag vill veta vilka partier ni ser som mest liberala och dom partierna som vill ha mest överstatlighet. Inklusive övriga partier.

Gör en test lista på vad jag tror.
Hoppas på att ni gör en egen.

Mest liberala
1. Klassiskt liberala partiet
2. Medborgligsamling
3. Alternativ för Sverige
4. SD, M,Kd
5. L, C
6. S
7. MP
8. V

Liberalast: 1 eller 2

Överstatligast: "Liberalerna"

Komiskt nog så har ju partiet som valt att kalla sig 'Liberalerna' gjort sitt yttersta för att sammankoppla liberalism med just överstatlighet, och benämnt motståndet mot överstatlighet som att närmast vara motståndare mot den liberala demokratin.

De hade nog haft en del att säga om beskrivningen av denna konfliktlinje mellan överstatlighet kontra liberalism.

Jag delar dock mer TS uppfattning att överstatlighet är en illiberal idé, men jag hade å andra sidan nog inte satt de två som motpoler på det sättet heller.

V exempelvis är ju definitivt inte det mest överstatliga partiet (bara det mest statliga partiet), snarare bland de minst överstatliga, på vänstersidan åtminstone. Sedan är dem ju dock inte ett dugg liberala, annat än när dem får något infall att avkriminalisera cannabis eller liknande.


Skulle jag göra om listan lite grann hade jag lagt C/L/S på samma plats, och flyttat upp V ovanför dem, men under SD/M/KD - om det är överstatlighet, från minst till mest.
Möjligen lagt SD på en egen plats ovanför M/KD, men tycker inte det är direkt fel att placera de likvärdigt.

Det finns ingen nämnvärd skillnad mellan svenska partier vad avser förhållningssättet till EU, WTO, WHO, FN eller någon annan global institution eller organisation. Den parlamentariska cosplay som sker på riksnivå överskuggar inte det faktum att samtliga svenska partier ingår i en ekonomiskt vänsterliberal, socialt kulturmarxistisk åttaklöver (från V till SD).

KLP, MED och AfS är inte riktiga partier. De är fenomen som uppstår när personer är tillräckligt insiktsfulla för att se hur massans politiska deltagande bara kan mynna i bidragspolitik och massinvandring, men samtidigt saknar politisk vilja att ändra systemet i grunden. Dessa motsägelsefulla dårar (KLP) och grifters (MED, AfS) ägnar sig hellre åt partipolitisk mimicry än att underminera det system som kontinuerligt plundrar och omfördelar allmänhetens resurser.

Överstatligheten är inbyggd i liberalismen, och det är inte det minsta underligt att internationella institutioner såsom NF/FN, frihandelszonerna eller överstatliga ekonomiska system såsom Breton Woods är direkta resultat av liberalismens universalistiska åtaganden. Globaliseringen är nämligen upplysningens inneboende mål, och liberalismen är liksom socialismen eller kommunismen bara en utväxt på detta träd.

Ingen fundamental skillnad möjligen, men nog finns det vissa skillnader om man zoomar in sin skala tillräckligt.

Avviker man inte själv från normen kanske man inte inser hur långt ut skalan faktiskt går, och är man inte en del av normen kanske man inte inser nyanserna som ändå finns när skalar ned till där svenska partier brukar befinna sig.


Småpartier är inte riktiga partier, eller menar du att just dessa tre ej är det är det för att de ej är så revolutionära som du önskat eller något...?

I ett demokratiskt system är det sällan en effektiv strategi att vilja störta systemet i grunden. Folk tenderar att vara (i en apolitisk mening) konservativa, och ogillar för stora förändringar på för kort tid. Revolutionärer gör aldrig bra val i demokratier, så länge det inte ser jävligt illa ut i samhället för de allra flesta.


I viss mån kan jag dela din beskrivning, men jag tror snarare att liberalismen dras till dessa institutioner då dem oftast är i grunden liberala.
Likvärdiga institutioner med samma typ av inflytande och ämnesområde, men väsensskilda målbilder sprungna från andra ideologiska grundteser hade troligen inte tagits emot med lika öppna armar.

Universalistisk är definitivt liberalismen, men konfliktlinjen mellan globalism och nationalism exempelvis ser jag mer i form av hur man strukturerar auktoritet och befogenheter, och vad som bör ha suveränitet och inte, och jag ser det inte som något självklart inneboende i liberalismen att denna bör vara på en viss nivå, även om man accepterar de internationella institutionerna i fråga.
Möjligen att det är inneboende att röra sig i den riktningen, men man måste så klart också beakta om världen eller delar av världen är redo för det.
Att bara införa ett globalt demokratiskt system i en värld fylld av tyranner, teokrater och jämförbart dårskap vore inte precis hållbart eller förståndigt om det långsiktiga målet är en liberal värld.

"Globalisering" ser jag mer som utfallet som blir som resultat av fri handel, och någorlunda öppna gränser. Kulturellt och ekonomiskt utbyte i global omfattning resulterar i globalisering.
"Globalism" ser jag mer som en politisk strävan efter överbyggande juridiska institutioner.
Man kan alltså uppskatta globaliseringen, samtidigt som man är motståndare till globalismen, och tvärtom.

Även jag kan tycka att som ett långsiktigt flergenerationsmål så vore en global värld förmodligen eftersträvansvärt, men jag vill först se en värld där denna övergång upplevs som närmast universellt naturlig utifrån de förhållanden som då råder, och där upplever jag inte att vi är, inte ens nära. Men ge internet några generationer till, så kan det mycket väl vara så att det känns lika naturligt att ha gemensamt styre med resten av världen som det känns att ha det inom Sverige idag, vem vet.
Dock uppfattar jag det som något obehagligt också, med risk för alltförmycket makt i alltför få händer. Att ha separata samhällssystem i form av länder, som alla gör lite olika saker, är i sig ett system som ger massa olika indikationer av vad fungerar och framförallt vad som inte fungerar. Det ger också människor möjligheten att söka sig till de system som passar de själva bättre, och allt detta hade gått förlorat i ett 'riktigt' globalt samhällssystem som inte hade haft alls samma möjligheter till upptäcka och korrigera misstag.
Har man 'one-size-fits-all', och begår misstag, så blir dessa misstag väldigt mycket mer kostsamma, och jag tror inte precis vi är nära en tid där mänskligheten inte längre begår misstag, om det nu ens skulle vara uppnåeligt.

Universalismen pekar bara på att ideologin är universalistisk applicerbar, vilket inte vore fallet på alls samma sätt för låt säga socialkonservativismen i Sverige, som är mycket mer kulturspecifik och nationellt förankrad. I olika kulturella kontexter hade man nått helt annorlunda slutsatser i vad ideologin resulterar i, ibland helt motsatta slutsatser, till skillnad från liberalism.

Jag är nyfiken, vilken ungefärlig ideologisk riktning lutar du åt egentligen...? Du kastar lite smuts i nästan alla riktningar känns det som. Det är väl inte NS eller något sådant skit hoppas jag...

Du kan applicera samma förhållningssätt på personer inom samma parti, eller leta efter nyansskillnader mellan historiska figurer. Jag väljer dock att inte fastna i detaljer och därmed skifta fokus från det faktum att åttaklövern utgör en politisk monolit.

Småpartier är oftast politiskt irrelevanta, men är fortfarande riktiga partier i den mån att de är inställda på att hålla sig över fyraprocentspärren. Existensen av KLP, MED, AfS m.fl. utgör tvärtemot en cope för missnöjda väljare som fortfarande vill känna sig delaktiga i vår parlamentariska cosplay. KLP är ett forum för inbördes beundran bestående av barnsliga klassiska liberaler och lolbertnördar som inte ens ägnar sig åt dagspolitiska frågor. MED är skapat av en israelisk centerpartist med fokus på celebriteters förakt för islam. Slutligen är AfS ett fångstnät för Svarjevennor som förlorat PK-stämpeln.

Riktiga partier har förankringar i lobbyorganisationer och näringslivets särintressen. De leds av en inre krets realister som förstår att ekonomin är global, att säkerhetspolitiska åtaganden inte behandlas i Riksdagen och att det inte finns några alternativ till de finans- och handelsvillkor som råder för vår tids globala försörjnings- och distributionskedja.

Det är tvärtom mycket effektivt, vilket är den stora anledningen till att etablerade partier anammar "extrem retorik" närhelst de tappar i förtroende, gärna utförda av så kallade starke män. Tänk Trump i USA, Conte i Italien eller Orban i Ungern, ledare vars retorik står i absolut kontrast mot den globalistiska politik som förs av respektive administration.

Vår tids internationella institutionalism och neoliberalism är en utväxt av den liberala världsordning som Brittiska imperiet byggde ut och som övertogs av USA 1945. Vår tids globala institutioner -- från FN till WTO -- ingår alltså i ett juridiskt ramverk upprättat av tidigare generationers liberaler/internationalister/globalister (termerna är utbytbara).

Det finns en inneboende konflikt mellan globalism och nationalism i social, ekonomisk och politisk hänsyn. Ditt missförstånd kan ha sin grund i att du avser den amerikanska termen civic nationalism, vilket speglar en klassisk liberal attityd till etnicitet såväl som sociala och ekonomiska frågor, dvs. ekonomisk globalisering på maxfart och socialpolitisk globalisering på halvfart.

Det där är en fullständigt arbiträr skiljelinje, en slags personlig cope du har utvecklat. Inse hellre att globalisering (process) och internationalism/globalism (tillstånd) beskriver såväl politisk-juridiska som ekonomiska omständigheter.

Vi lever redan under en liberal världsordning, med fenomen såsom digitala nomader, vilket gör att du kan "rösta med fötterna" och bosätta dig i anarkotyranniets Malmö eller en gated community i Rio eller Johannesburg. Det är snarare så att pandemins utbrott, med en kollapsande global försörjningskedja som följd, kan medföra en kraftig tillbakagång för graden av globalisering i världen.

Radikalkonservativ. Mitt deltagande i offentliga politiska samtal är metapolitiska, inte partipolitiska.

Mest överstatlighet vs mest liberalism? Det är ju en kuggfråga. Liberalism leder till överstatlighet. Nåja, alla partier på TS lista är dynga vilket som. Om än lite olika färg på dyngan de vill sälja in till populaset. Med visst undantag för AfS. Partivalssystem generellt är ett undermåligt och förlegat koncept. Partier i ett riggat system som det existerande är helt meningslösa.