LSD - två lappar Shiva

Kön: Man
Vikt: 85 kg
Längd: 188
Dos: 2 lappar Shiva
Set and setting: Tända ljus, playlist fixad, stängt av alla telefoner, grym bakgrundsbild på bildskärmen, massa cigg, öl och smågodis, städat hemma.

Positiva upplevelser:
Helt otroligt vackra och coola hallucinationer.
Skrattnojjor.
Starka känslor av ”välbehag” (eller vad man nu ska kalla det) .

Negativa upplevelser:
För mycket tankar.
Irritation.
Deppig.

Inledning
Jag sitter hemma en måndagskväll med tre polare och vi har sjukt tråkigt. En av polarna snackar med en snubbe på MSN och får veta att han har syra hemma och vill sälja. Alla är på och ställer in sig på en rolig kväll. För mig är det tredje gången jag tar syra nu. Eftersom dom två första gångerna inte gav så mycket som jag hade hoppas på så köper jag denna gång två lappar. Viket var ett bra val.


22.10
Vi slänger i oss en lapp var och suger, tuggar och snusar på den i ca 10-15 minuter innan vi sväljer den.
Tar inte mer än 40 min innan jag känner att det kommer bli en spännande kväll. Sitter på muggen och skiter och börjar plötsligt bli skakis och frysa lite smått. Tittar på min tvättmedelsförpackning som har en del sköna färger.. Den började röra sig lite och jag får ett stort leende på läpparna.

23.17
Nu känner alla av och vi sitter och skrattar rätt mycket. Det är en massa sköna färger i rummet och allt jag tittar på gungar väldigt skönt.

Osäker på tiden men runt 00.00 nångång så bestämmer jag mig för att i smyg slänga i mig min andra lapp. Trots att vi hade kommit överense om att vi skulle vänta minst en timme till. Jag behövde nog egentligen inget mer just då, men ville testa gränserna lite och kände mig så pass säker att jag tog den andra lappen…

…Det är först nu dom riktigt feta och coola hallisarna kommer.
Ska försöka beskriva vad jag såg:

Det glittrar överallt! En av polarna har en bling-bling klocka på armen och ”blinget” från klockan sätter sig på allt i rummet. Trots att jag gnuggar mig i ögonen så ser jag alltså små diamanter på allt. Skitcoolt.

Jag och två av polarna ligger i min stora säng och tittar upp i taket. Vanligtvis så är det ett tråkigt vitt tak.. Nu var det en scen med otroliga mönster som dansade-andades-rörde sig till musiken (psytrance). Väggarna runtom sprutade ifrån sig vitt ljus som strålkastare.
Trots att jag verkligen njuter och är helt fascinerad så får jag en svag känsla av att jag är nära att tappa kontrollen. Inte så pass mycket att det blir jobbigt men nåt i bakhuvudet säger åt mig att inte försvinna för mycket.

Efter en stund så går jag och lägger mig på golvet och tittar upp i det stora taket. Min vanliga ikealampa ser nu ut som rymdskeppet i serien Taken som jag dagen innan har tittat på. Runt om rymdskeppet så dansar mönster i alla möjliga färger. Så sjukt vackert.
Svårt att fatta att jag verkligen ser vad jag ser.

En tid efter så bestämmer vi oss för att gå till statoil som ligger 10 minuter ifrån. Innerst inne så vet jag att det egentligen är en dum idé. Alla har fortfarande rätt grova hallisar. Men jag ville verkligen testa mina gränser och uppleva så mycket som möjligt.
Kommer ihåg att jag kände mig som Johnny Depp i fear and loading när jag stod i ett hörn i hallen och väntade på mina vänner. Jag stod och slickade på en färgglad godis medans alla idioter gick runt och letade efter allt dom skulle ha med sig. Får stundvis ”ekohörsel” också och tycker det är jävligt kul.
Det tog nog en jävla tid innan vi kom iväg. En polare hade sjukt svårt att få på sig skorna, en annan hittade inte tröjan osv. Själv glömde jag pengar, mobil och nycklar men kom självklart ihåg ciggen.

När vi väl kommer ut så känns det som om vi är fyra personer på en öde planet som går runt. Kände mig så sjukt liten när man tittade upp på träden och himlen.

När vi till slut kommer till statoil så vågar jag inte gå in. Kände att jag kunde flippa loss och bara skita i allt. Typ slänga mig på tjejen och kassan och flaxa med armarna eller nåt.. Men som tur var så hade jag lite förstånd kvar och stod en bit ifrån (100 m = säkert avstånd) när två av polarna går in. Står och tittar på omgivningen medans vi väntar. Det var dimma ute och allt flöt ihop på ett väldigt fint sett. Som om världen var en smet. Ljud, syn, smak och känsel blandade ihop sig till en härlig gegga.
Övertygad om att polisen snart ska komma med blåljusen på men till min förvåning så gör dom inte det.

Nu har vi mer öl och cigg och bestämmer oss för att traska vidare.
Kommer ihåg att vi gick på en väg och när vi kom in på en smal gång med lampor på sidorna så kändes det exakt som att komma till en ny bana i ett tv-spel. Till och med ljudet påverkades. Jävligt skumt.


Jag upplevde trippen i två delar. Den första delen är det massa hallisar och allt är kul. Den andra delen när dom flesta hallisarna släpper så börjar hjärna tokarbeta och man tycker nästan allt är jävligt skumt och märkligt. Dom två gångerna när jag tog syra förut så upplevde jag att den andra delen var skön. Man ligger och tittar på film och allt känns behagligt. Tyvärr så var det inte det jag upplevde nu. Jag tror det beror på att en av polarna som var med oss är jag rätt osäker på och har nojjat mig lite över att han skulle snetrippa eller bara bete sig som ett mongo. Han snetrippade inte men han var jävligt påfrestande och jag kunde inte sluta irritera mig på honom. Sen så tyckte jag det var jobbigt att vi var så många hemma hos mig, det blev stökigt osv. Allt detta resulterade i att jag blev jävligt djup i tankarna och stundvis så ville jag bara ta min mp3-spelare och gå därifrån. Blev deprimerad och nästan allt blev till irritationsmoment. Sa inget till mina polare för att jag inte ville paja stämningen för dom.

Efterord
Trots att ”del två” på trippen var skit så ångrar jag mig inte. Del ett var fan helt underbar! Svårt att förstår att man kan se så vackra grejer av LSD. Tror dock att trippen blir bäst om man är två vänner som kör. Jag ska nog prova att ta syra ensam nångång. Kan tänka mig att det är jävligt nice..

Tack för mig!
Ber om ursäkt för eventuella stavfel

Bra tripprapport, ingående och förklarande! Kunde ha varit spetsad med lite fler komiska inslag under kvällens gång, alltid nåt att flina åt

underhållande läsning

låter som en nice tripp

Bra skrivet, och mycket bra forklaringar.

Jag kan nog halla med om att trippa ska man gora, (har ej testat LSD men andra psykadeliker) med bara en eller tva vanner. Fler kan bli jobbigt, man kommer in pa djupare saker pa bara tva personer, blir ett lugnare rus likval.

Härlig rapport.
Big up!

Jag var med i måndags och har sedan dess försökt att samla tankarna för att kunna skriva en läsvärd rapport. Det hela är fortfarande lite luddigt, och jag väntar således med att skriva något för att underlätta läsningen för er.

Håll till godo.

Kön: Kvinna
Vikt: 70 kg
Längd: 175 cm
Dos: 2 lappar Shiva
Set and setting: Tända ljus, playlist fixad, stängt av alla telefoner, grym bakgrundsbild på bildskärmen, massa cigg, öl och smågodis, städat hemma.

Då klockslag och dyl. redan finns här ovan så skippar jag det.

Slängde i mig en lapp och inväntade effekt. Var smått orolig att dosen inte skulle räcka iom att jag ätit en del inte allt för långt innan, men vi kom överrens om att bara börja med 1 eftersom att vi inte testat dessa lappar tidigare.

Vi satt och snackade, lyssnade på musik och rätt som det var "var jag där". Kan inte så här på rak arm minnas att jag kände när det började slå på, utan fann mig bara i ruset. Började studera väggar, tak och tavlor utan att se några märkbara hallucinationer. Jag upplevde mest musiken under det första ruset.

Två av polarna går ut i köket och jag och Funkadunk är kvar själva i vardagsrummet. Jag sitter och blundar, lyckligt ovetandes om att Funkadunk lägger ännu en lapp på tungan. Ca 10 min efter sträcker han ut tungan och visar, fnissar lyckligt och påpekar att jag också borde ta min andra.
Sagt och gjort, stoppar den i munnen och försöker så diskret som möjligt att inte avslöja våran komplott.
Här tappar jag tidsuppfattningen och det känns som att allt går väldigt fort. Alla färger blir mycket starka, ljus och ljud rör sig i en härlig symbios, saker börjar bli suddigt och jag kan inte längre prata.
Jag vill minnas att jag andades tungt, och kanske rent av svettades.
Rummet blir helt plötsligt mycket, mycket större och jag känner mig oerhört liten där jag sitter i soffan. Avståndet mellan soffan och bordet påminner om Grand Canyon. Funkadunk ser otroligt rolig ut då han försöker lägga upp benen på bordet och samtidigt sitta kvar i soffan, och trots att vi bara sitter 10 cm ifrån varandra känns avståndet oändligt.
Jag börjar återfå talförmågan men kan än så länge bara skratta. Jag går runt lite i rummet, för att slutligen lägga mig på sängen för att försöka samla mig då jag upptäcker att hela taket rör sig.
Färger, mönster, ljus av alla dess slag. Jag ropar på Funkadunk som lägger sig bredvid mig, nu blir det tyst och vi studerar bara taket och njuter.
Polare nr 1 ligger i soffan och kollar nakna tjejer i Moore, och polare nr 2 lägger sig också i sängen.
När det börjar uppenbara sig att vi är långt mer påverkade än dom andra två återfår Funkadunk fattningen och avslöjar att vi tagit en mer än dom andra. Polare nr 1 blir sur, och vägrar ta sin andra medans polare nr 2 är snabb och hämtar sin. Polare nr 1 ångrar sig såklart bittert och går med på att ta sin också.

Jag fortsätter att gå runt i lägenheten för att studera väggar, golv och tak. Tidsuppfattningen är fortfarande som bortblåst men någon gång under kvällen - när ruset nått sitt klimax - bestämmer vi oss för att gå ut. Kaos utbryter, kläder kläs på och av, jackor och skor ska på och allt är en enda röra. Jag tror att det tog mig 20-30 min att ta på mig skorna. Påklädda och fit for fight står vi beredda i hallen och anstränger oss till det yttersta för att inte bryta ut i asgarv när vi lämnar lägenheten och entrar trapphuset. Väl ute slår kylan emot oss, men det kändes ändå otroligt behagligt trots dimma och fukt ute. Vi upptäckte att det är halt som attans och börjar tvivla och undrar om det kanske inte var ett misstag att gå ut. Men det rycker i öltarmen och Statoil ligger bara ett par hundra meter ner på gatan, hur svårt kan det vara?!

Vattenpölarna som vädret har orsakat liknar oceaner, och vi tvingas pulsa fram i slasksnö i tron om att vi kommer drunkna eller bli uppätna av hajar om vi går i vattenpölarna. Träden är högre än någonsin, alla ljud kryper tätt inpå och i all fall jag ser allt i grönt och lila. Jag har vid det här laget kunnat börja föra konversationer igen, men min röst förvrängs och låter som något ur en Shponglelåt. Väl nere vid Statoil, vilket kan ha tagit 10 min eller 1 timme (vi vet inte) vågar sig jag och polare nr 2 in på området och in genom dörrarna medans Funkadunk och polare nr 1 väntar ett par hundra meter bort. Väl inne inser jag att 2 väktare står vid kassan och pratar med kassörskan, minns inte känslan - om det var panik eller självbehärskningen som satte in - men jag lyckas gå, om än konstigt, fram till kylen och tar 1 6-pack. Här blir jag och polare nr 2 oense om hur många vi ska ha, vilket resulterar i att jag står och öppnar, stänger, öppnar, stänger, öppnar, stänger kyldörren i säkert 1 min samtidigt som jag mässar "Katrin, Katriiin... ska du ha en bärsa?" (internskämt), innan vi bestämmer oss för två 6-pack. Väl framme i kassan klarar jag inte av att se kassörskan i ögonen, utan söker med blicken och finner godishyllan, som vid det här laget endast ser ut som en stor smet av färger. Jag får bita mig i läppen för att inte börja skratta högt. Med ett varsitt 6-pack under armen går vi tillbaka till våra vänner och börjar promenera en annan väg hem. Det börjar nu blir svårare och svårare att gå, allt ser väldigt blött och halt ut ute. Någon sa att allt såg ut att vara doppat i gelatin. Varje gång vi passerar en isfläck kan vi inte låta bli att stanna och se ner genom isen, mönster i form av snöflingor, som bildar nya mönster som i sin tur bildar nya o.s.v o.s.v. Vi utforskar nya vägar, och varje ny gård vi passerar känns - som tidigare nämnt - som en ny level i ett tv-spel. Vi närmar oss centrum och stannar framför en stor affisch föreställande en fotbollsstadion med publik. En match ser ut att vara i full gång och vi stannar för att kolla. Här vet jag att vi stannade länge, vi skrattar oavbrutet, alla samtal spinner vidare och spårar ur och det börjar bli svårt att göra två saker samtidigt (dricka öl och röka), motoriken är glömd och vi nästan släpar oss fram. Vi upptäcker att vi stått precis utanför polisstationen i säkert 30 min och försöker så sansat och diskret som möjligt smyga därifrån, någon vi med all säkerhet inte lyckades med.

Vi börjar kalla varandra vid våra smeknamn som uppkommit vid tidigare trippar, och konstaterar att vi beter oss som 50-talisterna, dom som var i våran ålder på glada 70-talet och som nu kan ses hänga i centrum, alltid med en öl i högsta hugg. Ölen är mittpunkten just nu och ingen släpper sin öl en enda sekund. Jag upptäcker nu att jag börjar gå väldigt konstigt, samtidigt som jag håller ölen och ciggen alldeles snett och vint. Väl uppe vid centrum viker vi av och ner mot Funkadunk igen, sprickorna i vägen fylls av grön färg och det ser ut som slingrande växter flera hundra meter fram. Vi går förbi en stor park, ett landskap som inte liknar vilken park som helst utan snarare som en stort dal. Vi bestämmer oss för att ta oss ner, men i tron om att det fortfarande är halt blir det omständigt och i äkta Macgyveranda river polare nr 2 sönder plastpåsen från Statoil för att låta Funkadunk åka på. Men Funkadunk är otålig och slänger sig istället hals över huvud ner i backen och rullar hela vägen ner. Polare nr 1 och jag glider på darrande ben ner för branten medans Funkadunk och polare nr 2 springer upp och ner för att åka slalom ner, något som ser otroligt roligt ut. Vi försöker placera oss så central som möjligt nere i gropen, något som kändes jävligt mäktigt då området är stort.

Jag inbillade mig att det var folk ute då det hela tiden rör sig i ögonvrån, men försäkrade mig om att vi var ensamma. Här placerade vi oss en längre stund, Funkadunk håller låda och internskämten raljerades i rask takt. Jag skrattade mig harmynt åt skämt som ”Jag tror du glömde nåt där uppe, förståndet. När du ändå går upp och hämtar det så kan du väl ta med mitt också”. Uppfattas antagligen inte som lika roligt i litterär form som när han yttrade det, men det var kissa-på-sig-varning på det. Vi kännde oss väldigt ”Fear and loathing” när vi rörde oss hemåt, svårt att gå, kroppen lyder inte, rösten förvrängdes så fort man öppnade munnen.

Väl hemma, och när vi fått av oss ytterkläderna, kunde jag inte avgöra om jag var blöt om fötterna eller inte. Jag var tidigare helt övertygad om att jag skulle vara dyngsur, men det går alltså inte att känna. Så jag slänger mig bara på sängen och fortsätter att inspektera taket.
Här har jag en lång minneslucka, men jag kan erinra mig om att det kändes välidgt instängt att behöva vistas i lägenheten igen efter flera timmar ute i naturen. Jag tror att jag mest låg i soffan, sängen och på golvet och bara stirrade.

Vi bestämmer oss slutligen för att gå ner till Statoil för att handla mera öl. Ruset har nu börjat lägga sig och alla tar med sig sin mp3 för att kunna lyssna på musik på vägen ner. Det är nu polare nr 2 upplever sitt rus som starkast, vilket är helt oförståeligt för oss andra. Och det är nu vi börjar irritera oss på honom, det kändes som att han fejkade och låtsades mycket istället för att erkänna att han inte kände lika mycket som oss andra. Samtalen blir stela då vi märker att han känner sig utanför, vilket ökar irritationen ytterligare då vi andra 3 inte kan föra ett samtal utan att polare nr 2 ska lägga sig i och kläcka ur sig underliga kommentarer, vilket vi märkte inte berodde på syran. Väl hemma igen ligger vi bara och kollar på tv och lyssnar på musik, en efter en somnar vi.

Eh, ja… mer än så är svårt att skriva just nu då jag inte riktigt har ord för det jag upplevde. Men allt eftersom ska jag försöka skriva utförligare rapporter, och har ni tur kanske en och annan bild kommer upp.

Klockrent citykitten!

riktigt kul att höra två olika sidor av samma kväll. femma var det här! området ni beskriver påminner kraftigt om en ort jag är välbekant med.

Trevlig läsning!

hihihi lsd verkar va en grej försig, men inget jag vill testa, endå, tror jag...

Bra rapport!