Är det sant att man blir vuxen först när sina föräldrar dör?

Vart hör du alla dina grejer ifrån? Kanske dags att sluta lyssna på den där personen.

Sant, i hastigheten glömde jag att det finns dom som har äldre syskon.

fast man har ju hört om scenarion där syskon har förlorat sina föräldrar och det äldre barnet inte har haft något val en att kliva upp på plattan för att de ska klara sig.
Det är ju givetvis tragiskt men det ligger nog något i det.

Eller när de av någon anledning inte längre fungerar som en förälder vare sig i teorin eller i praktiken.

Nja, på ett sätt kanske. Man inser på riktigt att ingen längre har ens rygg, så att säga. Du kan inte flytta hem om det krisar. Ingen stoppar till dig en femhundring bara så där, eller propsar på att du ska ta med dig 5 matlådor hem, eller älskar dig verkligen totalt vad du än gör. Och man inser att nu står man faktiskt först i kön. Somliga tycker sig då höra liemannen slipa lite extra på eggen medan andra kanske har umgåtts med tankar som dessa även tidigare. Huruvida det ena eller andra innebär att man blir vuxen är väl en smakfråga, tror jag.

Ibland kan jag önska mig tillbaka till den tiden då andra (föräldrarna) tog alla jobbiga beslut och genomförde dem. Så skönt att slippa vara vuxen ibland! Å andra sidan fungerade det ju enbart för att jag var barn då och de visste bättre. Idag skulle det vara oändligt mycket svårare, för att inte säga nästan omöjligt, att ge upp all kontroll till någon annan och inte ha någonting att säga till om själv, när jag inbillar mig att jag faktiskt vet lite grann om livet och världen jag också.

Mitt glasklara svar blir alltså ett rungande njaäehkanskepåsättochvisellerjagvetinteförresten!

Kände mig vuxen ganska tidigt trots att mina föräldrar levde.
Flyttade hemifrån när jag var 16 år och bodde på internatskola och ett halvår innan skolan slutade hade jag mitt första fasta jobb och egen lägenhet och då var jag 18 år. Sedan har det bara rullat på.

Jag har tänk på det precis så. När dem dör så kommer man visa sitt riktiga vuxna jag. Det är då det gäller, ingen att luta sig emot mer.

Du borde flytta hemifrån och inte bo kvar hemma hos mamma.

Vill även tillägga att jag som 55+ inte räknar mig som vuxen. Efter att tonåringen uppfanns på 1950-talet vill alla ha den rollen. Jag kommer aldrig att bli farbror. Medans min mamma född 1930 var tant redan vid 35.

Fast i mitt fall är det nog så att då kan jag börja leva som jag vill.

Lite jobbigt för Prins Charles som är 71...

Vuxen-Vuxen blir man när man lagt den där ego-jag-jag biten åt sidan och lär sig att visa hänsyn och respekt.
Flyttat hemifrån och försörjer sig själv och har knullat.

Sådana ungdomar som kommer som ny på jobbet och efter två månader söker arbetsledartjänsten och tror att de har erfarenheten och mognaden är INTE vuxna.

Eller 35-åringen som är ute på krogen och efterfestar till fem på morgonen och sätter sig i bilen och kör till jobbet.

Ja, kanske. Det också. Sant som fan

Vuxen blir du när du får barn själv... och gillar det.