Var min morsa en dålig morsa (invandrare som inte bryr sig om sina barn)?

Varför tror du att det var för att hon var invandrare?

Kände du dig älskad? Att känna sig älskad kan väga upp för en hel del som inte är optimalt. Faktiskt bättre att känna sig älskad i ett i övrigt lite rörigt familjeliv än att leva ett perfekt svenssonliv med gemensamma middagar fast man känner sig oälskad.

Öhh, det hör väl ganska mycket till i sammanhanget. Dels att hon kom hit när hon var 40 så det var kanske lite sent att göra karriär, sen också att vara helt oblivious om svenska normer om barnuppfostran (antar jag), samt att acceptera en sådan man... Har bara svårt att se en "medelsvensson" göra de val hon gjort och bete sig som hon gjort/gör...

Jobbade din morsa så mycket som du säger, ser jag varför hon inte hjälpte dig med läxläsning eller liknande. Hon måste ju varit skittrött efter att ha ansträngt sig så mycket för att ge er tak över huvudet och mat på bordet.

Vidare så beror inte din övervikt på att du ätit skräpmat. De flesta käkar skräpmat.
Din övervikt beror troligtvis på att du rör dig för lite, något du än en gång inte kan klandra din mor för.

Mina fem öre .

Ja, det gjorde jag nog. Eller det var nog inget jag tänkte så mycket på. Jag reagerade lite över att vi inte var som andra familjer men det var nog inget som störde mig så mycket. Min morsa säger dock ibland (nu när jag är vuxen) att "jag inte bryr mig om henne" och det är helt sant. Vi har en bra relation "på ytan" och kan prata och skoja men jag bryr mig egentligen inte så mycket. Och det är kanske helt i sin ordning med tanke på min barndom, men hon säger det som ett "offer" för att jag ska "tycka synd om henne". Men det vägrar jag. Egentligen inte för att "hämnas" utan mer för att jag inte kan låtsas bry mig så mycket när jag inte gör det.

De flesta käkar skräpmat i vuxen ålder till deras I ÖVRIGT vettiga matvanor. I ung ålder käkar de flesta vad deras föräldrar serverar. Näe, jag rör mig nog ganska genomsnittligt, och jag har läst jävla mycket om viktnedgång etc, och alla säger att mat är 90% av det och rörelse kanske 10%.

Då får du nog tänka om. DU har energi in och energi ut. Har du ett intag som överstiger "uttaget" kommer du gå upp i vikt. Samma sak tvärtom. Du kan fortsätta käka din junkfood men du måste öka på aktiviteterna.

Just nu rör du dig för lite kontra vad du trycker i dig. Enkel matematik. Så lägg "genomsnittlighet" åt sidan och fundera på vad du, nummer ett, gör istället.

Läs bara denna: https://traningslara.se/du-kan-salla...a-for-skitmat/

Kort sagt handlar den om att kroppen anpassar sig för att behålla kaloribalans. Så om man börjar träna mer kommer man bara kompensera för detta genom att äta mer kalorier såtillvida att man inte räknar kalorier/äter exakt samma sak varje dag.

"och de kommer"

Vaddå de kommer? Om dom är normalviktiga och tränar hårt många dom äta mer. Svar ja.
Överviktiga personer äter redan mer men rör inte sig. Överkonsumptionen är redan där men inte motionen.

Ett dåligt antagande och argument.

Så du ville alltså bli läkare egentligen? Eller jurist? Webbdesigner? Ingenjör?

För annars så spelar din gymnasieutbildning EXTREMT liten roll. Om du nu läste musik, var jävligt tacksam för att du fick ha kul på gymnasiet, vissa läste samhäll/samhäll utan anledning och pluggade skit de inte brydde sig om i 3 år.

Jag antar att du pratar gymnasie nu. Oavsett vad du läste (typ musik) så kan du bli vad du vill även inom avancerade yrkesgrupper. Gört talas om högskola? Mamma bestämmer inte den. Om du ska ha ett jobb som 80% av oss så skiter arbetsgivaren i din gymnasieutbildning i princip. Man anställer inte folk efter det.

Poängen är att det är inte din utbildnings fel om du kan få jobb eller inte, det är 100% endast baserat på din ambition. Och det hjälper inte att skylla på föräldrarna.

*edit*
Det är du som valt utbildning, det är du som väljer hur du går vidare. Det är ditt fel att du blir fet senare i livet. "det var för sent för morsan att göra karriär klart det är relevant att hon är invandrare" jaha så det var hennes ansvar att tjäna mycket pengar så du får en lättare start i livet också.. Vad taskigt av henne att flytta hit så sent, du hade nog haft det bättre in the old country eller hur

Det är många svenska barn som växer upp som dig etnicitet hör inte hit. Nu låter det som att hon i princip var ensamstående utan större hjälp från din pappa. Lever du, fick du mat, alltid tak över huvudet, betalade hon räkningar i tid och såg till att ni har kläder tycker jag inte att det är mycket att klaga på. Det är jobbigt att vara förälder. Speciellt för ensamstående.

Det kan också bero på att hon har lidit av lätt depression. Detta i kombination med hårt arbete kan vara den där lilla skillnaden i att man inte orkar hela vägen.