Citat:
Ursprungligen postat av
erriik20
Okej jag sitter i en rätt skitig sits. Har varit sjukskriven nu i snart 4 månader, är djupt deprimerad, får ingenting gjort om dagarna och kommer knappt ut ur lägenheten. (Är bipolär)
Har tidigare brukat cannabis i princip varje dag och har mått bra av det, känt mig ok med mig själv, har haft perioder där jag mått dåligt men för det mesta har jag ändå mått bra. Jag får saker gjorda, blir mer kreativ, träffar vänner/brudar och är allmänt driftig. Det enda negativa jag kunde känna var att saker och ting kändes overkliga ibland, jag hamnade i någon slags dimma. Men helt ärligt så mår jag hellre sådär som innan än vad jag gör just nu i skrivande stund
Nu när jag slutat röka så blir jag som ett russin typ. Är totalt förstörd. Fungerar inte som människa längre, jag isolerar mig ifrån omvärlden. Och jag är trött på att leva såhär som jag gör, det tar kål på mig helt ärligt. Jag gick ifrån att vara vältränad, ha jobb, träffa vänner, gå i skolan etc till det här..
Funderar på att börja röka igen för att komma tillbaka på banan och fortsätta med det dagligen samtidigt som jag tar mina mediciner och går på terapi, tankar kring detta?
Jag känner igen detta som tusan. Nyligen själv diagnostiserad med bipoläritet typ 2. Är rätt säker på att gräset fick in mig i sjukdomen.
Känner igen kreativiteten, handlingskraftigheten och annat. För mig var det där fantastiskt under hypomanin, fick massa gjort, det mesta gick min väg och ingen kunde stå i vägen för mig. Det var dock nära att gå illa en del gånger, blev misshandlad av en polare bland annat och det var väl 50/50 att folk tyckte att man var grabben hela dan eller en skummis.
Samtidigt som jag kanske aldrig mått så bra, trots att mycket var skit (fogden i hälarna och pajade gamla vänskapsrelationer, otrohet och lite till) så fick jag betala senare när dippen kom och jag inte tyckte jag hade här att göra trots att jag har två ungar.
Orsaken att jag kopplar thc med bipol är att jag började röka som medelålders och hypomanin kom nåt år efter, inte haft nåt liknande innan.
Jag tror hypomanin är farlig med tanke på sömnbristen och är rädd för den trots att man mår så fruktansvärt bra. Vill verkligen inte vara nere i det där Depp-hålet som kommer efteråt igen.
Jag har fortfarande gräs liggande men vill ogärna röka det. Testade nyligen på en konsert och det var ok. Vill inte heller ha den där paniken att man vill ha det men inte får tag på det på stan, alltså binda upp min tillvaro på en (om än lätt) drog.
Så jag tror och hoppas jag röker igen men i sådant fall kommer det handla om en sällangrej.
Har svårare att släppa alkoholen, men kopplar inte den på samma sätt till bipol, dricker dessutom knappt en fraktion av vad jag gjorde när det var som värst.