Det vackraste trädet?

Olika träd har ju sin egen tjusniing ...

Men, inte mycket går upp mot en Boksal direkt efter bladsprickning.

Majestätiskt silverne trädpelare, som sträcker sig uppåt mot kronorna i skyn, där de korsas som i en medeltida katedral.
Och så den skira, smaragdgröna lysande grönskan i de nyss utslagna små boklöven.
På marken lyser fjolårets löv som av djupaste brons.

Det ÄR mäktigt, oavsett vad man i övrigt tycker om den kanske tråkiga boken ...



Fast som ensamt majestät finns det inte mycket som slår eken.
I synnerhet den välvuxna, ålderstigna och lite knotiga eken.
Stor och mäktig, trygg och stabil, med de krusiga bladen i kompakta grupper och de trolska ekollonen som pynt.


Enen gillar jag med.
Jag vet inte om det räknas som träd eller buske.
Men en hed full av enar, dimma i skymningen, det är en sagolik vy.




Tall i sandskog, som på Sandhammaren här i Skåne, det är också en syn för gudarna.
Och det finns inte mycket som det är skönare att fotvandra på än den marken. Tallbarr blandat med sand, för bästa möjliga fjädring i stegen liksom ...

Asken är rent objektivt det vackraste trädet bland våra inhemska trädslag. Icke för intet var världsträdet Yggdrasil en ask!

Från dess stora svarta knoppar, svällande som spjutspetsar, riktade mot den tidiga vårens kyliga himmel..!

...till försommarens sent grönskande löv, ljusa i kontrast mot den gråa, spruckna barken..!

...hög- och sensommarens brutna lövverk, fladdrande på långa skaft för nattbrisen, där månen lyser igenom gallret..!

...och sist hösten, som den trotsar, i det att den i det längsta vägrar gulna, intill dess bladen svartnar och faller för frosten, alla på en gång, förebådande Ödesvintern -- Ragnarök..!

Vi får inte lov att glömma de blommande, bärande träden heller ...

Äppelträdet är mycket fint, även om jag alltid gillar Päronträdet lite mer.
Päronträdet eftersom det har så vacker stam, som nästan ser ut som om den vore täckt med lavar så frasig är den.


Men både äppelträdet och päronträdeet nu om våren slår ju det mesta med sina vackra vita blommor.
Särskilt i månskenet.
I synnerhet i månskenet ... det är då man börjar tro på sagor ... =)


Syrenen är fint med.
Lämpar sig särskilt bra för finsnickeri också.
Traditionellt användes syren för att tälja pipor.

Inget doftar mer förföriskt än syrenen om aftonen.

Baobab är väldigt fin och häftig! Men annars tårpil <3

Vi bör inte glömma Svarttallen också.

Jag har några här i min omedelbara närhet, och trots att jag vet att de finns så vandrar blicken ändå rakt till dem så snart jag går förbi.
Det går helt enkelt inte att råka missa dem.

Lägger min röst på allas vår Jan-Ove "J-O" Waldner! Han kallas ofta J-O och är i Kina känd under namnet 老瓦 Lǎo Wǎ – "Gamle Wa(ldner)" – eller 常青树 Cháng Qīng Shù – "Det evigt gröna trädet".

En riktigt stor, gammal och frodig ek när löven är utslagna är svårslaget.

Körsbärsträd i vårblomning är också fint.

Jag skulle nog säga Magnolia i trädgård.
Bok i det vilda.

Jag gillar Baobab. Ser ut som om de växer på Mars. Vackert o vackert vet jag inte, proportionerna är lita off. Men de är häftiga!
https://www.google.com/search?q=baob...&biw=845&hl=sv

Precis som de flesta andra så är jag väldigt begeistrad i riktigt gamla och enorma ekar. Tänk så futtig man känner sig när man står i andakt framför en ålderstigen ekjätte.

Bland övriga lövträd så finner jag björkar väldigt tilltalande. Vet inte varför, men alla bekymmer rinner omedelbart av mig när jag traskar runt i en björkskog.

Resliga granar och tallar tröttnar man aldrig på, trots att de finns "överallt" i vårt avlånga land.

När jag ändå är inne på barrträd så förtjänar den mystiska och sällsynta idegranen ett omnämnande. Ett fascinerande och fagert träd med sina platta och mörkgröna barr, fjälliga bark samt bärliknande röda kottar.

Kunde tänka mig att det är "Näsduks-trädet".
Senast jag såg det var på en innergård i Kalmar.

En martall kan vara det vackraste som finns!