Ska jag ljuga på min intervju??? Hjälp!

kul för dig men det bevisar knappast något. Läs själv vad olika HR experter säger.

Du måste vara listig. Du kan säga att du ville söka något annat arbete som gav dig mer utveckling.
Referenser får du skaffa genom andra goda människor.
Eller säga att du inte har just nu.

Är det någon speciell artikel du tänker på eller?

AA ljug om att du jobbar kvar sålänge du inte behöver referenser från det jobbet.

Man ska alltid säga att man har jobb när man söker jobb. Nått som många faktiskt inte fattar.

Det finns massor, bara att googla. orkar inte göra det åt dig. Är själv fd rekryterare och gått en hr utbildning och där lärde vi oss bland annat det. Det är en sanning som flera andra har nämnt här också. Det finns alltid undantag och det beror lite på vilken typ av tjänst det är. är det ett jobb på donken så kanske det inte spelar så stor roll om personen säger att hans tidigare sommarjobb var "skit". Men på andra jobb blir det mer problematiskt.

Förstår att du inte vill ta till dig av det här utan kommer återberätta dina anekdotiska berättelser så jag lyfter på hatten och säger god middag.

Rent generellt - som coach för arbetssökande - ljug inte, berätta mer om vad som har hänt och hur du har tagit dig vidare.

Stressa inte upp dig, de flesta arbetsgivare är faktiskt beredda att ge dig en andra chans, om du spelar med öppna kort (berättar som det var, och vad du har lärt dig av det).

Men varför är det så? Om du jobbat som rekryterare så borde du veta svaret.

Sen låter det ännu konstigare när du säger att undantagen är skitjobb. För skitjobb är det ju många som kvalificeras för och många som söker, och då kan ju arbetsgivaren välja och vraka lite mer. Men är det spetskompetens där utbildning och erfarenhet är A och O så har jag svårt att se at "chefen vägrade att skiva ut ett arbetsintyg så jag var tvungen att blanda in facket," skulle ses som ett problem.

Så länge du kan ge en vettig förklaring till varför det skulle vara så så köper jag det. Men i min erfarenhet så har inte det varit ett problem, och jag ser inte varför det skulle vara ett problem om nu chefen har betett sig fel.

Är lite trött efter att ha debatterat med ett troll i en annan tråd men ska försöka ge min syn på det hela.

Jag tror att arbetsgivarna helt enkelt vill undvika tjafs och bråk och tror de att det finns risk för det så kommer de dra öronen åt sig och helt enkelt ta en annan arbetssökande. En del har också förutfattade meningar.

När jag sökte ett jobb som rekryterare så var jag fortfarande aktiv inom vänsterpartiet och fick då frågor om det på intervjun av ägaren till företaget då han oroade sig att jag skulle kontakta facket. Jag lyckades väl lugna han och fick jobbet, men tror det i det fallet mest handlade om att jag var den enda som var villig att ta ett så dåligt jobb (han syntes på aftonbladet som en av skrkföretagarna som drog in löner osv). Att det oftast är större tolerans för "skitjobben" är att det är en större omsättning på dem, många kanske ska jobba där en sommar bara, de kommer bara att göra sina sysslor och borde inte kunna ställa till bekymmer med bråk på samma sätt.

Jag säger inte att det här är något bra utan jag skulle hellre se ett ärligt arbetsliv och ärligare intervjuer men precis som du förmodligen inte kommer ge ärliga svar på frågor om du är morgonpigg om du söker ett jobb som brevbärare eller du ger riktiga svar på frågan om dina tre negativa sidor så försöker de flesta tona ned bråk de haft.

Jag har haft jobb där jag fått utskällningar av skurkaktiga chefer varje dag, dessa tar jag inte med som referenser, skulle jag av någon konstig anledning göra det så skulle jag inte tala om bråken där eftersom det helt enkelt för att arbetsgivaren kommer tänka "om hen bråkade så mycket där, så kommer förmodligen hen göra det här med".

När jag var yngre sa jag mer ärliga svar på intervjuerna men fick då inte jobben. Detta är förstås bara anekdotisk bevisföring men det är så "experter" som skulle tipsa om att ge en förklaring till olika bråk, att helt enkelt inte nämnda dessa och OM man gör det så ska man vara självkritisk och visa att man har lärt sig något av dem.

Finns en hr expert på youtube som svarar på sådana här frågor och han gav ungefär samma svar på dessa som jag skriver här. Orkar inte söka efter det nu heller dock.

sedan som du skriver så är ju itne exakt alla arbetsgivare såhär som jag beskriver och några har helt enkelt större förståelse eller är mer realistiska men rent generellt så tror jag arbetsgivare inte vill höra om massa problem, lite som när någon frågar om det är bra så vill de inte höra om att du bråkade med din flickvän i morse och att du har ont i huvudet osv utan de vill bara höra "det är ok".

Säg inget om din psykochef och ljug inte om situationen. Du behöver dock inte säga allt. Det är inte att ljuga att inte säga något. Den som håller i intervjun vill inte höra gnällhistorier om hur jobbigt du hade det på ditt förra jobb. Den vill höra hur duktig du är och hur bra det fungerade för dig i en likartad bransch till deras. Så säg det. Nämn bara det som var positivt och inget om det negativa.
När de frågar om negativa sidor hos dig själv, dra till med något som "jag är FÖR intresserad av att hoppa in med extremt kort varsel en Lördag" eller "jag är alldeles för benägen att vilja göra ett perfekt arbete och dra in stålars till feta aktieägare" eller nån annan menlös skit som ingen vettig människa skulle säga. Det är standard idag. Ej jobb-intervju är egentligen ingen intervju. Det handlar bara om att kunna framställa sig själv som bättre än alla de andra som söker jobbet.

Jag har varit på intervjuer där jobbet är som klippt och skuret för mig men då jag har varit ärlig och hanterat det som en intervju så har jag inte fått jobbet utan det har gått till nån som slutar efter en månad istället. Sen har jag haft intervjuer där jag varit måttligt intresserad och bara sagt vad de vill höra och sen blivit erbjuden jobb. Det är egentligen ganska skrämmande och förklarar nog varför det finns så mycket okunnigt folk ute i fackhandeln bl.a

Jaaa men eller hur! Jag Har haft samma erfarenhet när jag inte brytt mig på en intervju då helt plötsligt är jag intressant. Men när jobbet verkligen passar mig och jag har jobbat med det då får man autosvar...

Sen tycker jag det är halvt cringe med frågor som "vad motiverar dig på jobbet". Vad ska man svara på sånt? Lönen motiverar mig jag skulle inte visa mitt ansikte på jobbet utan få betalt, jag har räkningar att betala inte går jag dit för jag tycker det är så jävla kul att slavarbeta 8-17

Tack för era svar kommer nog göra som bombacci säger han känns trovärdig. Intervjun är nästa vecka så vi får se har inga höga förhoppningar nu när detta skit virus härjar.