Citat:
Ursprungligen postat av
T-80U
Det är förstås en bra fråga. Vad jag, under min egen tid i marinen (jag höll inte på med ubåtar, det märks

) och amatörintresserat mig för, är det faktum att det är just att hitta det fientliga fartyget som är problemet.
Enligt föredragshållare från ubåtsflottiljen år 2009, ur minnet detta nu, så var nästan samtliga övningar när HMS Gotland var i USA inriktade på att Gotland skulle röra sig enligt för jänkarna kända, alternativt okända, rutter, hastigheter och dykdjup. Detta för att de ville bli bättre på att hitta och spåra den typen av väldigt tysta ubåtar. Övningar där HMS Gotland i övningssyfte avlossade vapen mot de amerikanska flottstridskrafterna förekom inte alls (återigen, förutsatt att jag minns rätt).
Jag har viss, väldigt grund, erfarenhet av ubåtsjakt, och jag kan se flera fördelar med slika övningsscenarion som jag ovan spånar på. Det kan, å andra sidan, vara för att jag är "gung ho" över min egen teori.
Fast det de är ute efter är ju då att leta efter en verklig ubåt, som har de egenskaperna som en verklig ubåt har, snarare än en specialbyggd ubåt gjord enkom för att vara svår att upptäcka, utan att ha de "nackdelar" som en riktig ubåt har i form av vapen och sensorer som gör att det är viktigt att kunna upptäcka dem.
Vad finns det för poäng med en ubåt som är svår att upptäcka, men som saknar offensiv förmåga och inte ens har sensorer för att kunna samla in användbar data. I det läget kan man lika gärna bygga en billig drönare av en vanlig torped genom att byta ut stridsspetsen.
HMS Gotland avlossade inga vapen (såvitt jag vet) då det inte fanns något behov av det, allt de behövde göra var att ta ett par bilder på amerikanska fartyg på tillräckligt nära avstånd för att visa att de hade kunnat avfyra vapen. Det var dessutom en rätt unik situation, det är inte så värst ofta man hör talas om att andra nationer hyr in ubåtar från andra länder enbart för att öva, utan istället så handlar det oftast om gemensamma övningar där man dels tränar ytstyrkorna i ubåtsjakt och dels tränar ubåtsbesättningarna i hur man undviker desamma.
USA var i en lite unik situation i att de hade en blue water-navy med begränsad förmåga i grunda vatten och de ville fixa den saken, och därför tog de hjälp av svenska ubåtar som då ansågs som de främsta i världen på att operera i just grunda vatten.
Om allt det handlar om, är att bygga en egen övningsubåt så kan man fundera på om USA inte hellre gör det själva än att hyra in en privat dito. Inte minst som att en hel del av tekniken det handlar om är hemlig, vilket i sin tur gör att ett privat initiativ kommer stöta på en del problem på just den punkten då det är svårt att simulera utrustning som man inte har tillgång till och vars specifikationer inte ens är allmänt kända.