Varför satsar sällan folk med ovanligt högt IQ på 160+ på ett karriärjobb?

Denna slutsats bygger på det felaktiga antagandet att folk med hög IQ strävar efter samma mål som de halvlobotomerade, dvs titel, massans godkännade och hög lön.

Folk med hög IQ inser snart att det har andra karriärvägar som är betydligt mer lättframkomliga för dig än för den halvkorkade massan.

Är det för att de söker sig till intellektuellt stimulerande jobben som passar deras höga iq, och att dessa jobb som forskare sällan är några karriräsjobb, och att när man har ett så högt iq, så har man ändå inget gemensamt med andra människor varför man heller väljer ensamma forskarjobb där man kan fortsatt grotta ner sig i sin tankevärld?

Sen har vi också många med högt IQ som oregelbundet/tillfälligt jobbar med lågt kvalificerade jobb som brevbärare eller på kassa i en matbutik, spelar musikband och snyltar eller har något halvtaskigt deltidsjobb. Det känns ju som att dessa inte saknar motivation att överhuvudtaget anstränga sig för en karriär, eftersom de finner det jobbet meningslöst och tråkigt, och därför endast av ren desperation tar tillfälliga jobb för att ta sig fram.

Med andra ord, de saknar motivation och jobben de finner intressanta är sällan några karrirärjobb. Att de saknar motivation är kanske inte så lustigt då en person med högt IQ sällan har utbyte med andra människor, och därför inte ser poängen att ha ett högt karriräjobb och försöka samarbeta med alla som han uppfattar som mindre smarta,kanske närmast smått dumma, och det enda som betyder något är hans egna abstrakta tankebubbla. Sen när man har ett så högt IQ, så blir intressena mer säregna, så alla karriärjobb och vad det för med sig intresserar inte den med högt IQ, då det inte anspelar på de intressepunkter som han finner motiverande.

Sen kan man också argumentera för att ta ett karriärjobb, slita häcken av sig på ett jobb man inte finner stimulerande för säg 20-30k mer netto än ett vanligt sunkjobb- inte motiverar den extra ansträngningen när man i Sverige redan har en hög levnadsstandard på 20k.

En med 20k nettolön idag har ändå högre levnadsstandard och köpkraft än en rik adelsman på 1600 talet. Vad är då levnadsstandard, om inte något endast flytande över tid, med stark korrelation till tidsaspekten. Om man distanserar sig från nuet och intar ett mer större perspektiv och instämmer att man har en hög levnadsstandard sett över tid, fastän man går på socialbidrag och spelar i ett musikband som han brinner för, så gör man ju något man gillar och finner mening i tillvaron, samtidigt som man är tillräckligt mentalt medveten att stå emot människans instinkter att jämföra sig med andra i nuet(folk jämför ju sig i dagens samhälle,bil,villa lön). Har man ett högre IQ, så är det lättare att få ett helhetsperspektiv(högt iq, innebär oftast att man alltid antar ett större helhetsperspektiv, det är därför folk med högre IQ på är en annan vågländ än andra), och då alltså bli mer medveten, och då lättare att se poängen med hur intuitivt dumt det är att satsa på en själadödande karriär och vara fjättrad av samhällens dogmer, förväntningar med mera.

Att vara smart är inte samma sak som att ha den där drivkraften med sig. Nyckeln till framgång är främst att ha en stark drivkraft i sig, inte IQ-nivå.

Och det är inte så många smartskallar som upprepar vad t ex Bill Gates lyckades skapa och när man väl ser någon som är rejält smart och har enorm drivkraft så är chansen hög att denne är en narcissistisk typ alternativt psykopat.

Orkade inte läsa hela inlägget utan bara rubriken. Väldigt förenklat kan man förklara det på följande vis;

Bara för att man har ett högt IQ betyder det inte att man har de sociala skills eller är psykisk stark för att klara av vilket jobb som helst. Finns givetvis fler förklaringar men ett högt IQ garanterar dig inget, vår värld kräver så mycket mer utav människan om du ska bli framgångsrik.

Var har du evidensen för det du påstår?

1. Att individer med IQ +160 sällan väljer att göra karriär?
2. Att det finns brevbärare och andra med lågkvalificerade yrken med IQ +160?

Eller är det vad du tror?

Är det för att de söker sig till intellektuellt stimulerande jobben som passar deras höga iq, och att dessa jobb som forskare sällan är några karriräsjobb, och att när man har ett så högt iq, så har man ändå inget gemensamt med andra människor varför man heller väljer ensamma forskarjobb där man kan fortsatt grotta ner sig i sin tankevärld?

Sen har vi också många med högt IQ som oregelbundet/tillfälligt jobbar med lågt kvalificerade jobb som brevbärare eller på kassa i en matbutik, spelar musikband och snyltar eller har något halvtaskigt deltidsjobb. Det känns ju som att dessa inte saknar motivation att överhuvudtaget anstränga sig för en karriär, eftersom de finner det jobbet meningslöst och tråkigt, och därför endast av ren desperation tar tillfälliga jobb för att ta sig fram.

Med andra ord, de saknar motivation och jobben de finner intressanta är sällan några karrirärjobb. Att de saknar motivation är kanske inte så lustigt då en person med högt IQ sällan har utbyte med andra människor, och därför inte ser poängen att ha ett högt karriräjobb och försöka samarbeta med alla som han uppfattar som mindre smarta,kanske närmast smått dumma, och det enda som betyder något är hans egna abstrakta tankebubbla. Sen när man har ett så högt IQ, så blir intressena mer säregna, så alla karriärjobb och vad det för med sig intresserar inte den med högt IQ, då det inte anspelar på de intressepunkter som han finner motiverande.

Sen kan man också argumentera för att ta ett karriärjobb, slita häcken av sig på ett jobb man inte finner stimulerande för säg 20-30k mer netto än ett vanligt sunkjobb- inte motiverar den extra ansträngningen när man i Sverige redan har en hög levnadsstandard på 20k.

En med 20k nettolön idag har ändå högre levnadsstandard och köpkraft än en rik adelsman på 1600 talet. Vad är då levnadsstandard, om inte något endast flytande över tid, med stark korrelation till tidsaspekten. Om man distanserar sig från nuet och intar ett mer större perspektiv och instämmer att man har en hög levnadsstandard sett över tid, fastän man går på socialbidrag och spelar i ett musikband som han brinner för, så gör man ju något man gillar och finner mening i tillvaron, samtidigt som man är tillräckligt mentalt medveten att stå emot människans instinkter att jämföra sig med andra i nuet(folk jämför ju sig i dagens samhälle,bil,villa lön). Har man ett högre IQ, så är det lättare att få ett helhetsperspektiv(högt iq, innebär oftast att man alltid antar ett större helhetsperspektiv, det är därför folk med högre IQ på är en annan vågländ än andra), och då alltså bli mer medveten, och då lättare att se poängen med hur intuitivt dumt det är att satsa på en själadödande karriär och vara fjättrad av samhällens dogmer, förväntningar med mera.