Hej, jag har ett lite äldre barn som är och varit lite så. Underbar egenskap, säger ja till allt, utåtriktad, glad, vill testa allt, och som du skriver, kastar sig utför hopptorn och badklippor. Lite gränslös personlighet skulle jag säga. Men så mycket positivt!
Det finns saker att tänka på bara, som förälder, när barnet inte direkt är försiktigt lagt. När de är små handlar det om att ständigt ha koll. När de är lite äldre får man upplysa dem om faror, varför det är farligt, ev konsekvenser etc. Man får lära dem att ibland säga nej (inte lyckats så bra ännu...) Ju äldre de blir så kan man ju inte ständigt ha koll men då får man försöka prata med dem. Samtidigt ska man nog tänka på att inte kväva denna levnadsglada härliga personlighet!
__________________
Senast redigerad av Laternan 2020-03-28 kl. 08:41.
Kan det vara neurologiskt månne? Patient S. M hade bilateral skada på amygdala vilket skulle kunna vara fallet även här. Det är oerhört långsökt och föga troligt förvisso, men inte omöjligt.
När du ändå bestämt dig för att experimentera på din dotter (sluta genast med det) kan du passa på att se om fear conditioning fungerar, samt huruvida hennes inlärning går som den ska. Doppa några bitar chili i choklad (gör inte det) och erbjud henne ett smakprov (givetvis är detta misshandel). När hon slutat gråta tar du fram chilibitarna igen (skitdum idé) och frågar om hon vill ha en till (låt bli). Lär hon sig att det gör ont och tackar nej är hon förmodligen neurotypisk, men fortsätter hon äta kan det indikera skada på amygdala (och din usla föräldraförmåga).
Därefter skänker du henne till ditt närmsta forskningsinstitut. Det vore bra att studera en skada i amygdala medan hjärnans plasticitet är förhållandevis hög.
... Tramstrådar får tramssvar...
Att känna rädsla är en bra överlevnadsinstinkt. Om hon inte händer rädsla kan hon utsättas för fara.
Min son har aldrig känt smärta om han inte ser att det blöder (eller om lillasyster gjort något). Han gick med pungbråck i flera dagar innan jag såg det, han kände inget.
När han var 12 år fick han en aurismdiagnos.
Att känna rädsla är en bra överlevnadsinstinkt. Om hon inte händer rädsla kan hon utsättas för fara.
Min son har aldrig känt smärta om han inte ser att det blöder (eller om lillasyster gjort något). Han gick med pungbråck i flera dagar innan jag såg det, han kände inget.
När han var 12 år fick han en aurismdiagnos.
Som nämns ovan kan det du berättar om vara ett tecken på en psykisk utvecklingsstörning. Avsaknad av rädsla kan även kallas för bristande konsekvenstänk. Hon har inte förmågan att inse den inneboende faran i olika aktiviteter och utför dem utan att värdera sin och andras möjliga risk för att råka illa ut.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!