Dom diskriminerade som vi inte visste fanns

Vilka kineser då?
Så vitt jag vet så existerar dom bara som studenter... Dom klurar nog ut det så småningom också.

Vi som är infödda har klurat ut det för länge sedan. - Problemet är bara att vi har inget land vi kan identifiera oss med och älskar landet vi växte upp i, så tvärtemot många andra så är vi fria till att springa runt på stan å gapa "Hell yeah Sverige!!!" - när vi vill.. Det är också en frihet!

Fast det är ju 0-30 år av förtvivlan innan man klurat ut det, som ändå kan sätta djupliggande undermedvetna trauman, även om man såklart med ålderns höst förhåller sig mer lugnt och distanserat till det mesta. De är ändå en borttappad barndom, sina bästa år, som dom förtjänar mer privilegier.

Kanske är du en asiatisk tjej, som fått njuta av den västerländska mannens tycke för asiatiska tjejer?

Alla asiatiska(kinesiska) män som blir förtryckta på dejtingmarknaden i västerländska länder. Indoktrinerad i västerländska värderingar då kinesen bott i Sverige sen barnsben så idealiserar försvenskade asiatiska män den skandinaviska kvinnan. Men den skandinaviska kvinnan har generellt sett mer testosteron än en asiatisk man, och det är sällan hon är attraherad av en asiatisk man med mindre kropp och testosteron än hon själv. I det tysta lider asiaten, som får acceptera att ingen vill ha honom. Han ser sig också omkring och ser hur både män och kvinnor har mer naturlig pondus, och han inser att han har ingen chans att mäta sig mot det, samtidigt som han är indoktrinerad i västerländska värderingar som manlighet, vilket får honom att få en låg självkänsla. Det skapar djupa inre psykologiska problem som bara han själv handskas med dag in och dag ut. Men det får vi aldrig läsa i media, forum eller någon annan stans.

Iranska män som kom hit på 70-80 talet har fått se sin status sjunka markant sen massimmigrationen. En gång i tiden var de försvenskade iranierna på 80talet nästan accepterade som en svensk, och de accepterade indoktrineringen i svensk värdegrund som allas lika värde, vi är alla svenskar med mera. Men nu har de fått mötas av den mörka verkligheten att varje iransk läkare ser ut som en nyanländ afghanflykting och de känner instinktivt av den ökade rasismen och hur de själva asoccieras med en nyanländ. Iranska kvinnor vill många gånger dejta en svensk man, och iranier är redan i minoritet och har svårt att hitta sina egna i den lilla stock som finns och svenska kvinnor håller dom inte särskilt högt i dagens rådande klimat. Försvenskade Iranska män får nöja sig med mellanskiktet och neråt på den svenska dejtingmarknaden. Om iranierna börjar leta utåt mot andra grupper än svenska kvinnor som araber så blir det svårt då arabiska kvinnor hålls hårt av sina arabiska män, och inte mycket gemensamt finns heller mellan försvenskade iranier och de andra primära invandrargrupperna här som somalier, afghaner eller syrianer som bara dejtar andra syrianer.


Människor med IQ på 160 och uppåt är så smarta att de upplever att alla andra ligger på en annan våglängd. Ingen är på deras nivå mentalt sett. Det måste kännas ensamt där på toppen. Vanliga plebs på 100 IQ är närmast förståndshandikappade i jämförelse. Att hela tiden se att folk tänker fel, har fel, är mycket långsammare, att man måste ta steg för steg för att de ska fatta, och att dom aldrig förstår dig och dina tankebanor måste långsiktigt tä på en psykiskt. Skolan är för tråkig och enkel, och det är svårt att hitta en partner, eller vänner att diskutera med. Man har ju inte mycket gemensamt med andra människor, och ofta slutar det med att man sluter upp själv isolerad.

Adopterade barn: de flesta har svårt med självbilden och vem de egentligen är. Tankar som bara dom själva får brottas med. När de växer upp blir det allt påtagligare. Ofta är något skevt med dom, eftersom deras dna är från ett annat land, men de är ändå helt skolade i att tänka svenskt. Denna skarv som inte passar, gör att de sällan blir helt integrerade som de hade önskat. Något fattas många gånger, och de blir ofta samhällets kandidater som försökte få en partner, bra jobb, men misslyckades lite med allt. Adopterade barn är liten som att experimentera kors och tvärs, och de blir något slags missfoster.

Men är det inte bara så att du vill utöka människors möjlighet till att se sig själva som offer?

Statsindoktrineringen av de erkända lobbyerade offren omfattas ju t o m av SÄPO som värre än terrorism i senaste nyheterna.

Vissa har en tuffare resa än andra men alla kan lyckas med resan om man bara inte ger upp.

Lol

ja d skulle inte fövåna mä gåssä

hur ger man upp då, känner att min "resa" (om den ens började) tog slut för FLERA ÅR SEN

skulle lol:a åt ditt första inlägg också "spottet" men orkar inte gå tibaka;(

Alla asiatiska(kinesiska) män som blir förtryckta på dejtingmarknaden i västerländska länder. Indoktrinerad i västerländska värderingar då kinesen bott i Sverige sen barnsben så idealiserar försvenskade asiatiska män den skandinaviska kvinnan. Men den skandinaviska kvinnan har generellt sett mer testosteron än en asiatisk man, och det är sällan hon är attraherad av en asiatisk man med mindre kropp och testosteron än hon själv. I det tysta lider asiaten, som får acceptera att ingen vill ha honom. Han ser sig också omkring och ser hur både män och kvinnor har mer naturlig pondus, och han inser att han har ingen chans att mäta sig mot det, samtidigt som han är indoktrinerad i västerländska värderingar som manlighet, vilket får honom att få en låg självkänsla. Det skapar djupa inre psykologiska problem som bara han själv handskas med dag in och dag ut. Men det får vi aldrig läsa i media, forum eller någon annan stans.

Iranska män som kom hit på 70-80 talet har fått se sin status sjunka markant sen massimmigrationen. En gång i tiden var de försvenskade iranierna på 80talet nästan accepterade som en svensk, och de accepterade indoktrineringen i svensk värdegrund som allas lika värde, vi är alla svenskar med mera. Men nu har de fått mötas av den mörka verkligheten att varje iransk läkare ser ut som en nyanländ afghanflykting och de känner instinktivt av den ökade rasismen och hur de själva asoccieras med en nyanländ. Iranska kvinnor vill många gånger dejta en svensk man, och iranier är redan i minoritet och har svårt att hitta sina egna i den lilla stock som finns och svenska kvinnor håller dom inte särskilt högt i dagens rådande klimat. Försvenskade Iranska män får nöja sig med mellanskiktet och neråt på den svenska dejtingmarknaden. Om iranierna börjar leta utåt mot andra grupper än svenska kvinnor som araber så blir det svårt då arabiska kvinnor hålls hårt av sina arabiska män, och inte mycket gemensamt finns heller mellan försvenskade iranier och de andra primära invandrargrupperna här som somalier, afghaner eller syrianer som bara dejtar andra syrianer.


Människor med IQ på 160 och uppåt är så smarta att de upplever att alla andra ligger på en annan våglängd. Ingen är på deras nivå mentalt sett. Det måste kännas ensamt där på toppen. Vanliga plebs på 100 IQ är närmast förståndshandikappade i jämförelse. Att hela tiden se att folk tänker fel, har fel, är mycket långsammare, att man måste ta steg för steg för att de ska fatta, och att dom aldrig förstår dig och dina tankebanor måste långsiktigt tä på en psykiskt. Skolan är för tråkig och enkel, och det är svårt att hitta en partner, eller vänner att diskutera med. Man har ju inte mycket gemensamt med andra människor, och ofta slutar det med att man sluter upp själv isolerad.

Adopterade barn: de flesta har svårt med självbilden och vem de egentligen är. Tankar som bara dom själva får brottas med. När de växer upp blir det allt påtagligare. Ofta är något skevt med dom, eftersom deras dna är från ett annat land, men de är ändå helt skolade i att tänka svenskt. Denna skarv som inte passar, gör att de sällan blir helt integrerade som de hade önskat. Något fattas många gånger, och de blir ofta samhällets kandidater som försökte få en partner, bra jobb, men misslyckades lite med allt. Adopterade barn är liten som att experimentera kors och tvärs, och de blir något slags missfoster.

Tycker det egocentriskt och själviskt tänkt av dig att minimera det till ett skämt eller kukstorlek. Grejen är ju att jag ville göra en röst hörd för dessa som som lider i det tysta. Det pratas aldrig om dem. Folk vet knappt att dessa problem existerar.

Svarta afrikanska män blir också diskriminerade men de har så mycket pondus och självförtroende så dom står emot trycket galant och kommer ut helskinade så de valde jag att inte ta med. Istället börjar det numera bli hippt för svenska damer 30+ att ha en knullneger. Lite som när en svensk ingenjör nörd som inte får en svensk tjej, väljer en snygg integrerad mellanösterntjej.

Nåväl, tyckte inte mig se några frågetecken i trådstarten så vad ska diskuteras här?

Fast jag kan bekräfta att det är ensamt att vara överintelligent, men om jag har en IQ på 160 låter jag vara osagt, gissningsvis en liten bit under. Struntsamma, jag skrev inte stycke ovan för att skryta eller något sådant utan för att det var den del i trådstarten jag kunde identifiera mig med. Jag har känt mig ensam under nästa hela mitt liv även om jag är omgivningen av människor, det är som att jag opererar under en helt annan frekvens och missar kommunikationen med många andra. Jag tänker på värdsläget, avancerade tekniska problem, svåra ord, ordföljd och meningsbyggnad, abstrakta saker... etc. Det är i stort sett dygnet runt jag gör det (utom när jag sover). Många andra är inte speciellt intresserad av dessa ämnen, så det blir som att prata ut i den ödsliga rymden när jag vill diskutera mina intressen med andra människor, ingenting kommer tillbaka. Ensamhet.

Men jag har undrat hur adoptivbarn tänker kring sin identitet och tillhörighet i det svenska, känner de sig förankrade, eller möjligtvis splittrade.