Citat:
Osäker på om tråden passar bäst här, om inte tas gärna tips emot på var den passar bättre.
Jag tror inte att någon levande person sedan WW2 har levt i en så osäker tid som nu, och hur världen ser ut om bara några veckor ytterligare av den rådande pandemin och de åtgärder som sätts mot den är skymd i ett djupt dunkel.
Senast har Storbritannien efter Tyskland och säkert fler satt som gräns att maximalt två personer, exklusive sitt eget hushåll, får mötas samtidigt.
Länder och städer sätts i delvis eller total karantän, med oerhörda skador för många branscher i näringslivet.
Människor varslas som aldrig förr, företag och livsprojekt fallerar och de stater vars skatteintäkter drastiskt sjunker förväntas hantera ett utfall där många av oss fram tills nyligen ifrågasatte om de ens behärskade sina kärnuppgifter under de tidigare relativt stabila omständigheter som rådde.
Till råga på detta så är pandemin på de flesta platser, Sverige inkluderat, i ett väldigt tidigt skede. Givet fortsatt spridning kan sjukvården förvänta sig väsentligt högre press i en nära framtid, ett hot som lär kvarstå en tid framöver, även om vi skulle 'plana ut kurvan' som man säger. Åtgärderna som sätts in med dem omfattande konsekvenser det innebär har inga angivna tidsgränser, och skulle kunna pågå i månader framöver och sätta hela ekonomin i en depression som inte vänds på åratal.
Besparingar och pensioner går upp i rök.
Som med alla andra händelser över världshistorien kommer människan och civilisationen säkerligen ta sig igenom även detta och komma ut på andra sidan; men vad är det egentligen för värld som kommer att komma ut på den där andra sidan...?
Hur ser egentligen världen ut om en månad, om ett halvår, om fem år, och hur kommer historieböckerna om några årtionden att beskriva denna märkliga tid av vår första riktiga pandemi i modern tid?
Hur viktig kommer denna tid att betraktas för framtida ännu ej levande generationer, och vilka förändringar i samhället kommer den att resultera i?
Jag tror inte att någon levande person sedan WW2 har levt i en så osäker tid som nu, och hur världen ser ut om bara några veckor ytterligare av den rådande pandemin och de åtgärder som sätts mot den är skymd i ett djupt dunkel.
Senast har Storbritannien efter Tyskland och säkert fler satt som gräns att maximalt två personer, exklusive sitt eget hushåll, får mötas samtidigt.
Länder och städer sätts i delvis eller total karantän, med oerhörda skador för många branscher i näringslivet.
Människor varslas som aldrig förr, företag och livsprojekt fallerar och de stater vars skatteintäkter drastiskt sjunker förväntas hantera ett utfall där många av oss fram tills nyligen ifrågasatte om de ens behärskade sina kärnuppgifter under de tidigare relativt stabila omständigheter som rådde.
Till råga på detta så är pandemin på de flesta platser, Sverige inkluderat, i ett väldigt tidigt skede. Givet fortsatt spridning kan sjukvården förvänta sig väsentligt högre press i en nära framtid, ett hot som lär kvarstå en tid framöver, även om vi skulle 'plana ut kurvan' som man säger. Åtgärderna som sätts in med dem omfattande konsekvenser det innebär har inga angivna tidsgränser, och skulle kunna pågå i månader framöver och sätta hela ekonomin i en depression som inte vänds på åratal.
Besparingar och pensioner går upp i rök.
Som med alla andra händelser över världshistorien kommer människan och civilisationen säkerligen ta sig igenom även detta och komma ut på andra sidan; men vad är det egentligen för värld som kommer att komma ut på den där andra sidan...?
Hur ser egentligen världen ut om en månad, om ett halvår, om fem år, och hur kommer historieböckerna om några årtionden att beskriva denna märkliga tid av vår första riktiga pandemi i modern tid?
Hur viktig kommer denna tid att betraktas för framtida ännu ej levande generationer, och vilka förändringar i samhället kommer den att resultera i?
Som tiden när vi insåg att vi måste kasta nyliberalismen, privatiseringsiver ocn new public managment på soptippen för återgå till gemensamt ägande av infrastruktur och andra grundläggande samhällsfunktioner som banker. Vi insåg att för de flesta timbro-nissar, banker och storföretag vill betala så lite som möjligt i vanlig tid, men när det går dåligt så ska socialism gälla och folket betala. Vi insåg att basinkomst löser mycket av våra problem. Vi insåg att yrken som vård, lärare, polis, bibliotekarier och liknande ska värderas upp.
