Lite jobbigt läge, fast med fru pga barn och nu i coronakarantän.

Nej, jag tror (tyvärr) inte att vi är unika som par eller att situationen är unik, finns säkert många som har det ännu värre.

Gällande men så är det framförallt anknytning jag tror redan är störd ( Otrygg - desorganiserad) och riskerar bli det ytterligare.

Jag kan säkert göra mycket bättre, särskilt då jag också börjat må dåligt av situationen. Helt klart så tror jag hon känner både press och krav både från mig men framförallt sig själv och en del av förklaringen finns nog där i kombination med dåligt självförtroende.
Jag har försökt stödja och inte ställa krav, men det har uppenbarligen inte fungerat/hjälpt.

Det är hon som alltid pratar om att flytta isär när det blir jobbigt, jag är eller iallafall har varit "all in", men nu börjar energin sina...

Det vet jag såklart inte, men då det känns väldigt troligt och konsekvensen kan bli väldigt dålig vill jag inte chansa.
Sedan ska jag väl säga att jag inte helt gett upp hoppet om att det kan lösa sig. Älskar fortfarande den hon var!

Egentid, räknas 40+ timmar i veckan med mobilspel?
Har VERKLIGEN uppmuntrat till att göra något annat, gå ut, träffa vänner eller vadsomhelst, men nej, det är bara mobilen som gäller, det finns INGET annat på egentid kontot.
All tid som frigörs plöjs ner i mobilen, vi har Noll umgänge.

Jag har möjligheten att frigöra mer tid genom att hyra in hemhjälp, men det känns som det gör mer skada än nytta nu då det bara blir mer mobiltid...

Jag har inga som helst problem med att vara själv med barnen kvällar eller någon helg då och då.

Ge oss exmpel på vad för situationer som gör att något eskalerar till vredesutbrott. Så ska vi kanske kunna hjälpa dig att tippa på tå i några veckor till.

Ej förälder men var dum och stannade i ett dåligt förhållande för många år -

När mobilproblemet dyker upp så vill jag höja ett varningens finger, det är det första långt utdragna plågsamma kapitlet i en ond historia. Det kan börja oskyldigt men sen bara rullar det på. Det finns mer att hämta i mobilen än vad du - och i värsta fall barnen kan ge henne. Belöningar i form av likes och uppmuntran från andra lowlifes som lever på andras insjuknande i mobilsjukan.

Jag vet inte om det vore värt det dock, du kanske själv hamnar där snart om du inte får vara dig själv. Man gör lätt så för att "straffa" sin partner, tar efter dåliga vanor.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att ha barn och tanken på att separera, men från mitt håll så verkar det som att ni sakta tar ihjäl varandra själsligt och era barn kommer aldrig att förstå eller acceptera varför deras föräldrar blev sådana ledsna surpRuttar.

Edit: det var ett R med där också!

om hon har dom psykiska problemen ska du lämna henne och ungarna får bo hos dig och vill hon träffa dom så ska hon få göra det men efter som hon har problem då ska ungarna bo hos dig för varken du eller ungar ska lida

Ni kanske fått lite för mycket vardag? Hon kanske behöver skakas om lite? Alla är ju olika men för mig hjälper det att gå ut själv i vedboden och hämta ved utan ficklampa. Det är jävligt läskigt faktiskt. När jag kommer in igen är jag glad över att jag överlevt och stolt över mig själv för att jag utmanat mig själv. Ibland vill man bara känna lite. Jag tror att vi mammor kanske har större behov av det än ni pappor? Med barn blir ju allt så jäkla gulligt, i alla fall jag behöver både och. Både de negativa och de positiva känslorna. Musik funkar också. Bethlehem, burzum? Listan kan göras lång. Det är musik som man blir glad av för den är inte alls speciellt glad. Ibland behöver det inte vara svårare än så.

Har funderat på det där. Vad händer om hon inte vill separera? Slutar med tingsrätten och att kronis ska avvisa henne? Hur fan orkar man med något sånt bara för att relationen ”inte känns bra”?

Ja en vanlig reaktion är att man blir ledsen om någon vill lämna en. Jätte tungt att lämna någon eller att bli lämnad. Om man nu väljer att lämna någon så anser jag iaf att man ska vara så ärlig som möjligt och inte dra ut på det, drar man ut på det så finns det risk att han väljer att vara otrogen istället vilket skapar väldigt mycket mer elände.

Om man känner att man inte vill göra slut och att fördelarna väger tyngre än nackdelarna så arbetar man på relationen istället. Jättesvårt att bestämma sig för men det är något man behöver göra för att komma någonstans.

Ja det är klart det blir tungt om hon säger sådär, skulle personligen bli djupt sårad om min partner började prata på det sättet. Om man känner att det är en relation som man tror på så får man räkna med att relationen kan ibland ta mer än vad den ger, men bara i perioder hoppas jag.

Den enda man egentligen kan kontrollera i sitt liv är en själv och ens egna känslor. Fokusera på det du vill och att vara en bra person så tror jag att det löser sig för dig.

Lilla barnet skriker/gråter för att ett hjul på leksaksbilen saknas (en totalkatastrof, jämförbar mmed corona i hans värld just där och då) och vill ha uppmärksamhet av mamma. Det tar exakt 10 sekunder för mamma att få panik och istället för att lugna så låter det så här :
Nu slutar du skrika annars går mamma härifrån.
... Lilla barnet skriker/gråter mer och högre.
Det marginellt större barnet vill ha hjälp med paddan och vill få uppmärksamhet. Mamma säger ifrån med skarp röst och nu börjar det stora barnet också gråta.
Det brister för mamma som vrålar Aaaaaaaahhhhh och rusar in på sitt rum och gråter/skriker. Bägge barnen blir nu hysteriska och står och bankar på dörren och gråter och toppar efter mamma.

Vill tillägga två saker direkt :

Nej jag sitter inte passiv och tittar på när något som ovan händer utan försöker avstyra/avleda. Dock verkar varje sådan här insident leda till att barnen bara blir mammigare och vill ha hennes uppmärksamhet i sådana situationer.

Nej, det händer inte jätteofta, men varje gång är för mycket enligt mig.


... Och tack alla för stöd och råd.

Okej, vad i denna situation får dig att må dåligt? Att du måste ta hand om barnen eller att du måste ta hand om din fru?