Jösses..
Citat:
Sofia Bergman, 25, från Örnsköldsvik
Citat:
Hon jobbar som hotellstäderska och är timanställd. Hon kommer alltså in och städar när det behövs, vilket brukar vara ofta.
Citat:
Men varje dag jag inte jobbar är jag liksom arbetslös, jag har ingenting annat, säger Sofia
Citat:
Den första maj är det tänkt att Sofia ska flytta till en egen lägenhet. I dag har hon tur som kan bo hos sina föräldrar, men snart kommer helt nya utgifter.
Citat:
Hon är med i facket och a-kassan, men har inte jobbat tillräckligt länge eller i den omfattning som behövs för att ha rätt till ersättning.
Varför är det synd om just henne?
Verkar som hon slappat rätt bra i livet om hon är 25, fortfarande bor hemma, jobbar bara bara helger och inte jobbat tillräckligt länge för att ha rätt till ersättning från a-kassan? Kan ju inte ha pluggat till åldern heller om hon bara jobbar helger som städare?
Kan såklart ha fel då jag inte vet hela historien. Men ändå?
En annan person:
Citat:
Amanda, 31, jobbar som värd och säkerhetspersonal vid evenemang i Stockholm.
Citat:
Hon är helt och hållet beroende av extrainkomsten som jobbet har gett henne och kommer ha svårt att klara sig ekonomiskt kommande månader.
– Det kommer få bli Klarna och kredit för att jag ska kunna handla mat, säger hon och påpekar att det i sig kommer bli en långdragen process, eftersom hon kommer ha svårt att betala tillbaka pengarna.
Hur kan man vara 31 år och inte har något som helst sparat?
Nej jag tycker inte särskilt synd om dom. Tråkigt att de förlorar sina arbetspass såklart - det förstår jag verkligen. Men att gråta ut i tidningen och inte klara en/två månaders hyra?