Har du närstående över 65? Se till att de inte smittas av Corona-influensan.
Går ni fortfarande till jobbet eller stannar ni hemma med nära och kära?
Vad är sannolikheten att Sverige kommer gå samma öde till mötes; att de äldre och unga med historik av cancer, diabetes eller transplantat inte får någon intubering(andningshjälp, respirator)?
Själv har man valt att stanna hemma sedan igår, och jag har inga planer på att återgå till jobbet. Samma gäller för mina två barn och fru. Vi befinner oss just nu i vår sommarstuga, där vi även samlat våra morföräldrar så de inte behöver vara ensamma och utsättas för risk. Märker även av att fler och fler börjat husera sina stugor här på kusten. Verkar som att allt fler väljer att fly storstäderna?
Hur gör ni i nuläget?Citat:Ett vittnesmål från en intensivvårdsläkare som befinner sig i epidemins centrum i Italien cirkulerar på sociala medier. Berättelsen gör gällande att coronapatienter över 65 och yngre med andra tillstånd inte får hjälp – eftersom resurserna är hårt ansträngda. Samhällsnytt har valt att översätta hela berättelsen eftersom situationen i Sverige kan befaras bli betydligt värre vid ett liknande utbrott – inte minst på grund av mångårig brist på investeringar i intensivvården, vilket vi uppmärksammade igår.Källa: finner du härCitat:Hela brevet går att läsa här
”Från en respekterad vän och intensivvårdsläkare som för närvarande befinner sig i norra Italien:
Jag känner ett behov att ge dig en snabb uppdatering om vad som pågår i Italien, samt att ge dig lite rekommendationer om vad du bör göra.
För det första, Lombardiet är den mest utvecklade regionen i Italien och har en oerhört bra sjukvård. Jag har jobbat i Italien, Storbritannien och Australien – och gör inte misstaget att tro att det som sker pågår i ett utvecklingsland. Situationen just nu är svår att föreställa sig och statistiken ger inte hela bilden alls. Våra sjukhus är överbelastade med Covid-19. De arbetar med kapacitet på 200%.
Vi har stoppat alla planerade operationer, alla operationssalar konverterades till intensivvårdsenheter. Alla andra akuta fall som trauma eller stroke skickar vi någon annanstans – eller nekar vård. Det finns hundratals patienter med svår andningssvikt – och många av dem har inte tillgång till någonting annat än syrgas.
Patienter över 65 eller yngre med andra sjukdomstillstånd får inte ens träffa intensivvårdspersonal. Jag menar inte bara att de inte är intuberade – de får inte ens träffa personal från intensivvårdenheter. Ingen personal från ITU (Intensive Therapy Unit -anm.) finns med när de dör. Personalen arbetar så mycket de kan, men de börjar bli sjuka och är emotionellt utbrända.
Mina vänner ringer mig i tårar eftersom de är tvungna att se patienter dö framför deras ögon – och det enda de kan erbjuda är lite syrgas. Ortopeder och patologer får en broschyr i handen och skickas att se till patienter med NIV (non-invasive ventilation – anm.). Vi har sett samma mönster i olika områden med en veckas mellanrum, och det finns ingen anledning att inte tro att det blir likadant överallt om några veckor. Här är mönstret:
Några positiva fall, först milda symptom, människor ombeds att undvika akutmottagningar, men hänger fortfarande i grupper. Alla säger att allt är lugnt;
Några fall av andningssvikt – och några få svåra sådana, men akutmottagningarnas tillgänglighet för allmänheten är begränsad så allting ser bra ut;
Massor av patienter med andningssvikt, som över tiden blir sämre och behöver intensivvård – först NIV (non-invasive ventilation – anm.), sedan tom ECMO (när blodet syresätts av en maskin utanför kroppen medan lungorna inte fungerar – anm.).
Personal blir sjuk så det börjar bli svårt att täcka skift, dödligheten går upp även från andra fall som inte kan få vård.
Allting om hur man ska behandla dem finns online men det enda som gör skillnad är: var inte rädd för massivt strikta åtgärder för att hålla folk i säkerhet. Om regeringar inte gör det, försök åtminstone att hålla din familj säker. Dina nära och kära som har en historik av cancer eller diabetes eller transplantat kommer inte att få hjälp med intubering – även om de är unga.
En annan typisk inställning är att läsa och lyssna till berättelser som min och tänka ”Det här är inte bra” – och sedan gå ut för en middag därför att man tror att man är säker. Vi har sett det. Du kommer inte att vara det om du inte tar det på allvar. Jag hoppas verkligen att det inte kommer att bli så illa som här – men förbered dig.”
Ursprungligt brev: finner du här
Går ni fortfarande till jobbet eller stannar ni hemma med nära och kära?
Vad är sannolikheten att Sverige kommer gå samma öde till mötes; att de äldre och unga med historik av cancer, diabetes eller transplantat inte får någon intubering(andningshjälp, respirator)?
Själv har man valt att stanna hemma sedan igår, och jag har inga planer på att återgå till jobbet. Samma gäller för mina två barn och fru. Vi befinner oss just nu i vår sommarstuga, där vi även samlat våra morföräldrar så de inte behöver vara ensamma och utsättas för risk. Märker även av att fler och fler börjat husera sina stugor här på kusten. Verkar som att allt fler väljer att fly storstäderna?
