När insåg DU allvaret med Corona?

Jag är inte orolig för Corona. Däremot är jag orolig för den panik den orsakar. Folk är rädda precis som makten önskar: Problem - Reaction - Solution.

Alla springer i flock trots att fårahedern(media, bankmaffian och politiker) vallar dem över stupet. Räkna med att de kommer kapitalisera.

Märkligt nog kände jag en lycka över att gå omkring i välsorterade stormarknader före Corona, som om jag kände på mig att civilisatoriska uttryck som välsorterade matbutiker var en hotad företeelse. Som om jag njöt och söp in det sista av den västerländska högkulturen.

Någonstans visste jag att mattan skulle ryckas undan. Idag gapar hyllorna i matbutikerna tomma på vissa ställen, som man vore i CCCP för 40 år sedan.

Jag tror viruset är framtaget och används som en slags biologisk krigföring. Man roddar för-, och pushar agenda 2030, och andra globalistiska projekt. Den lilla klick av globaliser som äger och kontrollerar nästan allt vill se till att de får precis hela kakan.

Ekonomisk kollaps och stödlån till företag som de därmed får kontroll över bakvägen. NWO in action, nothing less..

Exakt, jag tror att vi i grunden är lite olika.
Förmodligen som alla andra som mig inte blir särskilt oroliga för pandemier.
Vi vet att det händer. Vi vet att det sker och att vissa dör. Du må kalla mig pessimit, enligt dig själv är du realist (därav problemet hur vi ser på varandra).

Många människor lever i en värld där det största problemet är att dom inte fick tillräckligt med likes på eftermiddaens instabild eller att Nellys klänning inte satt som den skulle. Då förstår jag att ett livshotande virus kan vara ett problem.

Summa summarum är att allt beror på vart man kommer ifrån.

Du må tycka jag är i dagsläget naiv. Jag tycker kanske att du i vardagen vart naiv?

Vi kommer inget vidare i presens. Vi kanske bara kan inse att vi har en pandemi och alla är individer i det hela?

Detta är första gången jag i mitt liv tagit någon eventuell spridning av sjukdom på allvar för att jag har kollat på saken en hel del nu, och detta är inte som vilken influensa eller liknande som helst.
Hur har jag i vardagen vart naiv menar du och vad vet du om min vardag?
Ja sure, inget vidare fan av individualism men vi kan lämna det där.

Kring 25 januari eller någon dag tidigare när jag såg hur fort det spred sig i Wuhan. Där någonstans såg jag över mina förråd och köpte till några saker som skulle göra det lättare att låsa in sig en månad eller mer.

Jag var rätt skraj där ett tag och såg till att alla mina närmaste var någorlunda förberedda ifall det skulle explodera mycket fortare än vad det visat sig göra, och om dödligheten skulle visat sig vara högre. Jag är fortfarande orolig, men har hunnit vänja mig lite nu.

Mest oroad nu det senaste blir jag av två kategorier människor:
1: De stackare som tror att de har koll, och som säkert har det i det mesta, men som helt saknar förståelse för hur statistik fungerar vid exponentiell spridning. Såg någon här i tråden som delade antalet konstaterade fall i Tyskland med antalet hittills döda och på allvar verkade tro att den beräkningen ger en rimlig uppskattning av hur många som kommer dö. Folk begår alla möjliga statistiska fel, både klassiska och mer kreativa sådana, även om den nyss nämnda är både en av de vanligaste och de dummaste. Sedan använder virrpannan resultatet av sin beräkning till att antingen håna oss som oroar oss, eller ibland för att konstatera att en miljon svenskar kommer att dö.
2: Den stora massan folk som inte har någon koll alls. Vissa har bara senaste dagarna hört något om en smitta. Jag ser folk på vagnen som med ena handen håller i telefonen, och med den andra växelvis håller i metallstången och petar sig i näsan. Folk hostar i händerna innan handslag, förklarar att handtvätt inte hjälper mot virus, bokar resor till Spanien och exponerar åttiooplussare för folksamlingar.

För mig var det när börsen började rasa och att evenemang började ställas in. Då var det dags att börja agera från min sida.

I söndags när jag skaffade en OMX bearfond. 20 procent upp sen dess. Kyl och frys är nu full och makaroner och ris har jag sen tidigare.

Jag är mer orolig för mediarapporteringen och dess effekter än att få själva viruset.

Någon gång i mitten av januari när det nådde Europa. Visste att det bara var en tidsfråga innan den skulle komma hit.

Du var långt före mig att fatta.
Jag tror vi har denna sortens människor som du pratar om i vårt samhälle för att de knappt någonsin upplevt sanna svårigheter i livet. Så de intalar sig själva att allt kommer bli bra, ingen fara.

Vidare är det ni som just nu fortfarande säger att det är "bara överdrivet osv era tokar", vilket jag kan förstå att man tror pga hur media alltid ska hypa. Ingen vettig tror på MSM längre, men jag kollar knappt på MSM alls på flera år. Jag har insett allvaret på annat håll som är många olika källor.
Hur som det är ni som kommer ha panik och bete er orationellt när det inte längre är möjligt att intala sig att allt är lugnt. Panik är för de som inte förberett sig i tid när det är för sent. Förhoppningsvis kan någon som ni ansåg vara tokig hjälpa er när det blir så.

När Kineserna började isolera en hel provins så förstod jag att vi, förr eller senare, skulle få skiten hit Men först sedan jag hörde en kvinnlig expert uttala sig varför hon inte ville åka utomlands slog jag en ev Albanienresa ur hågen. Nu förstår jag också att en Italiensk situation i Sverige bara är en tidafråga och att det enda vi kan göra är att fördröja det. Dessutom räknar jag med en ny smittvåg ifrån det södra halvklotet, med början i sommar.

Men samhället komner inte att kollapsa. Däremot kan vi få en rejäl ekonomisk nedgång, vilken iof redan börjat.

När man hörde av bekanta i kina att alla skolor i hela landet samt affärer var stängda samtidigt som nyheterna på SVT samma kväll sa att landet infört vissa restriktioner kring wuhan. Blev tydligt hur skev uppfattning som presenterades i media. Drygt 1.5 månader sen

Först i januari när det exploderade i Kina. Folk omkring tonade ner det hela med att det bara är som en vanlig influensa, men Kinas extrema åtgärder talade för det motsatta.

Sen verkade det inte sprida sig så mycket till andra länder så då kändes det lugnare under några veckor.

De dagarna när det snabbt började sprida sig i Italien fattade jag vartåt det barkade. Vid den punkten var det en självklarhet att vi skulle få en spridning till Sverige. Den dagen åkte jag till Maxi och bunkrade upp ordentligt.

Jag tror att i minst hela mars och april kommer vardagen påverkas av detta, kanske även inpå sommarmånaderna. För därefter kommer vi återgå till det normala. Detta kommer dock bli oerhört kostsamt och vi får se hur världen mår efteråt, finns risk att vi har en allvarlig depression framför oss.

Det var faktiskt först idag jag blev orolig på riktigt, detta när jag läste mer ingående om viruset och att man kan gå med viruset helt utan symtom i början, t.ex hosta. När symtomen kommer så är det ofta för sent, eftersom upp till 50% av lungorna kan vara infekterade vid det laget.

Mvh.