Min bror är 30 år, bor hemma och spelar dator

Hej kära vänner! Skulle vilja höra åsikter och få hjälp kring min storebror som är 30 år gammal och bor hemma hos vår far, han spelar datorspel och gör det från morgon till kväll med små pauser emellan där han kollar på youtube klipp. Min far och hans tjej tillåter detta fullt ut och ställer inga krav på han överhuvudtaget, detta har pågått i runt 7 år nu. Han har haft jobb under korta stunder men alltid slutat av någon anledning, hans sociala liv är nästintill noll och hans vänner verkar alla ha tröttnat på honom och hans bristande sociala skills och han kan såklart inte hitta på något då han inte har några pengar, hans enda utgift är hans mobil räkning som min far ger han månadspeng till...

Jag har letat på internet efter texter som passar in på min brors situation men inte hittat något särskilt behjälpligt, dem flesta hemsidor om datorspelsberoende vänder sig till barn och även om min bror psykiskt stämmer in på den beskrivningen så är inte tipsen till så mycket hjälp! Vad tycker ni om detta, har ni några synpunkter eller tips och strategier? Jag har försökt få honom att sluta med datorn då jag ser den som det stora problemet, han klarar av att vara ifrån den i cirka en vecka men sen faller han tillbaka igen, trots handskakning och överenskommelse om att sluta spela i tex en månads tid. Jag önskar min bror inget illa och älskar honom väldigt mycket, det gör väldigt ont i mig att se honom må som han gör och se honom slösa bort sitt liv. All hjälp och diskussion är välkommen!

Låt din ”bror” leva som han vill. Varför ska du bestämma över honom? Vi har bara ett liv. Låt han leva som han vill. Alla blir inte något i detta liv. Om du älskar din ”bror” så mycket så ska du ta ett samtal med honom angående andra saker. Berätta vad han gillar för hobbies? Testa spela video spel med han och se om ni kan komma närmare varandra på det sättet. Om ni två bygger en stark relation så kommer din ”bror” att ta dig på allvar. Kanske ta och träna med honom?

Min kompis är invandrare och psykolog. Får goda tips av han om livet ibland.

Inte ovanligt med unga som gror fast hemma. Måste avnavlas. Separeras från den miljön.
Slängas ut. Av "vårdnadshavare".

Jag är som din bror.

Men jag är äldre, bor i eget hem och har jobb.

Men jag lirar så fort jag kan.

Det är det som ger mig någon form av glädje och ro i livet. Dock har jag familj och vänner men bor själv.

Har haft det tufft i livet och typ gett upp. Har diagnos.

Så jag menar, om spelandet är det som är en ljuspunkt så funkar det inte att tvinga bort det.

Vet inte vad du ska göra, om du måste göra nåt. Om han ska sluta spela så behöver han motiveras av någonting annat som drar mer än datorn.

Om han har ett datorspelsberoende så kommer ingenting annat att "dra mer än datorn" det är i princip definitionen av ett beroende. Ditt resonemang faller alltså platt.

Vad trist att höra att din bror har ett så illa läge med spel- och datormissbruket, samt oförmåga att platsa in i allmänna samhället. Jag har tyvärr inga tips, men mest funderingen över hur pass vanligt det är att unga män har risken att hamna här. Däremot lyckas de flesta ta sig ur det, medan det kan man knappast säga om din bror tyvärr.

Min bror var själv ett sånt riskfall nämligen. Han flyttade hemifrån över bråk kring hur mycket han spelade, och jag minns att han ett tag var så "hooked" att han minimalt hanterade lite studier för att ha råd att leva i en studentlägenhet, men satt hela dagarna och typ käkade bönor ur burk för att ha maten ordnad. Det kändes rätt osunt och ofräscht under den tiden. Men han hade en bra flickvän som då fick ställa ultimatumet att antingen spela eller förlora henne. Lyckligtvis valde han henne och har kommit oerhört långt från läget sedan dess. Idag är han en välutbildad och riktigt fin pappa som bara måste ha spelkvällar regelbundet. Hans pojkar har samma tendens och han försöker hantera det förebyggande...

Ett förslag är väl att försöka prata mer med din pappa om det? Om att ni kanske tillsammans kan ordna någon intervention? Jag tror det är svårt för dig att påverka din brors läge när han har så tydligt stöd i sitt destruktiva liv av er pappa. Ni båda önskar såklart mer för honom, men tyvärr är nog hans självkänsla i koppling till "verkliga livet" väldigt nerbruten vid det här laget.

Läskigt att detta får fortgå! Ta ett allvarligt snack med din far! Förklara att han gör sin son en björn tjänst när han inte uppfostrar upp en karl som kan stå på sina egna ben! Sverige i ett nöt skal!!

Han har nog beroendeproblematik, då är frågan, om du tar bort detta för honom, så kommer han att söka sig till något annat beroende som kan vara mycket mer destruktivt..

Må väl vara så. Jag utgick från mig själv hur jag skulle kunna ta mig ur en sådan sits.

Jag menar hur ska han annars ta sig ur den. Nåt måste ju motivera mer än datorn.

Vet människor som tagit sig ur alkoholberoende och för dom blev konsekvenserna så allvarliga att dom tvingades lägga ner. I princip ett val mellan livet och döden. En kraftig motivationsboost.

Att ta sig ur ett beroende kräver förändring och den kan komma från en vilja att undvika katastrof.

Han behöver sakta men säkert få någon annan aktivitet att bli mer lockande.
Finns det någon eller några andra mer produktiva aktiviteter som han kan tänkas skifta till?
Studier för att kvalificera sig för något jobb?

Prova lösa detta utifrån att han är dopaminberoende.
https://m.youtube.com/watch?v=D_1eRqcJnes
Kolla också på HealthyGamerGG's övriga videos.

Exakt så.

Det tråkigaste för dig är att när din far inte lever längre så kommer din bror få flytta in hos dig.