Situationer du kliver in som den vuxne i rummet?

Du är vuxen i närheten av barn. Något händer. Oacceptabelt beteende, våldsamt beteende, någon gråter. Vårdnadshavare, pedagoger eller andra vuxna är inte närvarande eller utom syn-hörhåll.

Vad gör du? Är du en sådan som kliver in snabbt eller som helst försöker undvika bli involverad? Är du av skolan "it takes a village to raise a child" eller av skolan "mind your own f-king business".

Kom med exempel på situationer du varit i och hur du hanterade det. Tycker du att du hanterade det rätt i backspegeln, önskar du att du hade gjort mer eller mindre? Hur gamla var barnen? Vad var det som gjorde att du agerade / lät bli att agera.

Är man, har hamnat i såna här situationer några gånger. Tycker det är svårt att veta vad som är rätt i olika situationer eftersom dels är folk känsliga för att deras barn blir tillrättavisade av andra, dels vill jag helt undvika risken att bli feltolkad ("varför pratar den där okända mannen med mitt barn?!"). Den lätta utvägen är att sköta sitt och skita i andra, samtidigt tycker jag att jag som vuxen har vuxenansvaret i situationen som uppkommit i vissa lägen - t.ex. om en 6-åring slår en annan så den gråter, då ska jag kliva in och avbryta. Ser jag men struntar i det skickar jag signalen att vuxenvärlden ser men skiter i det.

Så, hur gör du? Kom med situationer och berätta hur du agerade?

En polare säger alltid "Du gör inte mycket väsen av dig Eriksson. Men man vet att så fort något händer då är du första man på plats.".

Och jag kan erkänna att jag också är rädd utav helvete ibland när jag gör visa drag. Men jag vet också att det är viktigt att någon gör det första draget för det kan göra att alla andra vaknar.
Det betyder att jag kan göra det första draget sen kan jag backa tillbaka och låta någon annan ta över som kanske är mer kompetent och kan ro situationen i hamn. Och då går jag och hjälper där det behövs. Jag behöver inte leda mera.

Och ser jag att det är ingen som tänker ta hand om och lösa situationen utan det bara fortsätter att gå utför så kliver jag in återigen. Men då är jag inte lika snäll längre.

Och i backspegeln så är det i många situationer jag inte har agerat rätt, men då får man ta lärdom utav det och lära sig till nästa gång. Det viktiga är att agera då det alltid händer något så fort man tar tag i saker. Gör man det inte så händer det uteslutande samma sak varenda gång. Absolut ingenting.

Har nog inget direkt exempel som jag kan komma på då jag misstänker det händer lite då och då.
Jag kliver in i dom allra flesta fall. Jobbat med barn väldigt mycket så skulle inte kännas korrekt att inte säga något.

Helt ärligt så blir dom flesta tacksamma. Speciellt om det är barn som får tjatas på. Då kan en utomstående vara skönt.

Å andra sidan förväntar jag mej av vuxen världen att dom säger ifrån till även mina barn om dom beter sej illa.

Vuxen, HA .om barn med våldsamt beteende finns så tar man väl fram telefonen och filmar såklart, hoppas att någon av dem knockar den andra rejält så man får många klick när man laddat upp den.

Jag är också sån att jag hellre säger till en gång för mycket än en för litet. Det kan vara smågrejer - att barn blockerar dörren för ett annat barn på förskolan, att någon knuffar en annan eller att någon tar kompisens leksak. Om ingen annan vuxen såg just det och ingrep, är jag där och säger "så gör man inte".

Förra veckan var det ett gråtande litet barn i utkanten av skolgården, ingen pedagog i närheten. Jag frågade hur det var, tog honom på armen och bar honom till pedagogerna som fick hantera resten. Efteråt tänkte jag: "hur ser det ut om pojkens föräldrar får syn på det här? En främmande man som tar deras barn och bär iväg det?"


Antingen har du inga barn eller så trollar du bara.

Bara för att man har egna barn så behöver man inte gilla andras barn, jag hatar andra barn, speciellt om de kommer från icke skidåkande nationer (oftast dem man ser bråka), och oftast pojkbarn. Dem skiter jag fullständigt i.

Ingen har krävt att du ska tycka om andras barn. Däremot så har du som vuxen ett ansvar att föregå med gott exempel, och vara den vuxne i rummet.

Om du inte tar det, utan istället beter dig som ett as (filmar andras barn - lägger ut på nätet) lär de sig att vissa vuxna, som du, suger - och det är ok för dem att bete sig illa också. Precis som dina barn ser vad pappa gör och lägger ihop pusselbitarna. "...och sen när pojkarna slogs, tog pappa upp telefonen och filmade!"

Nej, det är inte på dig enbart och det kommer växa upp skitungar oavsett vad du gör. Men om du betett dig som en ansvarsfull vuxen, en förebild, så kan du sova gott om natten i vetskapen att du dragit ditt strå till stacken.

Jag har inget ansvar för någon annan i en sådan situation.

Det du säger är bara en persons åsikt, och den stinker.

Jag sover gott om natten när jag får göra som jag vill. Inte för att du tror att man gör det för att man dragit sitt altruistiska strå till stacken.

Ditt beteende smittar dock och nästa gång ungdomarna / barnen hamnar i en liknande situation så har du lärt dom att ett sådant beteende är ok.
Förstår inte riktigt såna här argument. Sen sitter folk och är förvånade över att det mobbas i skolan när vissa vuxna inte ens klarar av att sköta sej.

Barn gör inte som dom blir tillsagda barn gör som vi gör.

Förhoppningsvis har de föräldrar som kan uppfostra dem korrekt. Vi kan inte alla uppfostra varenda snorunge vi ser, det förstår du va?

Du inser att det är ganska stor skillnad på uppfostran och vilka signaler omvärlden signalerar när dom ser ett uselt beteende?

Tänk dej själv in i situationen att du får stryk och det enda den vuxna som ser gör är att börja filma. Nånstans på vägen har folk glömt att vi lever i ett samhälle. Det man gör själv påverkar omgivningen.

När i situation som diskuteras ser de ett uselt beteende?

Ditt exempel händer varje dag. Ingen gör något. Ett praktexempel på vad som händer med ett samhälle när man blandar olika folkslag.