Skulle jag verkligen må bättre av en ADHD-utredning som 30-plussare?

Jag har haft problem med koncentration och impulser i hela mitt liv. Även ångest.
Har kallats ADHD, psykbrytet, myran och alla möjliga saker i mitt liv av kompisar och andra.
Jag har gjort många klassiker som jag hört att ADHD-personer gör, tex störde i skolan, krånglig med förhållanden och går ofta över gränser, tex.
Jag är inte alls säker på att jag har ADHD men folk i min omgivning har tjatat på mig i många år om att jag behöver göra en utredning. Dom säger att jag även kan ja andra diagnoser.
OM det nu vore så...
Skulle det verkligen hjälpa mig att få en diagnos som 34-åring? Jag tycker att jag funkar och sköter mig hyffsat. Tycker att jag lärt mig hantera mig själv och mår rätt bra förutom lite ångest ibland.

Är det nån här som har fått diagnosen i senare ålder och tycker att det GAV nåt? Eller tog det mer än det gav?
Borde finnas många med erfarenhet här så snälla bomba mig med era tankar!

Har du någonting som kan medicineras bort skulle du garanterat må bättre av en diagnos och recept på läkemedel.

Jag fick diagnosen när jag var 20+.

Asså, jag skulle nog säga att allt det där är rätt komplicerat.

Men om man bryter ner problemet i enkla atomer så handlar allt om brist på dopamin oftast.

Då finns det en jävligt bra lösning för de som de funkar för och det är att ge kroppen mer dopamin, tillräckligt så du får lika mycket dopamin som en vanlig dödlig människa normalt har utan medicin.

Helt plötsligt kan du jobba, lyssna på tjejer som var helt ointressanta och du kan till och med göra vanligt skit som att städa, diska, ha koll på tider, bli ordningsam osv.

Svaret är:
Det hjälper bara om det hjälper helt enkelt!

Ett problem e att du blir vårdens slav. Men det kanske man får köpa om man ska kunna hantera livet lättare?

Sen kan det bli så att du börjar må bättre psykiskt på andra plan senare i livet och då kommer din hjärna kruta på med lite mer naturligt dopamin tills du kanske kommer till en punkt då du kan sluta med ADHD medicin.

Centralstimulantia min vän, googla.

Jag har bara tagit benzo för ångesten

Om allting funkar ser jag inte poängen med det. Varför skulle du inta narkotikamedel för att du möjligen har ADHD? Vad skulle det hjälpa mot om allt funkar?

Fast jag mår inte dåligt. Har aldrig gjort. Förutom lite ångest ibland men det har ju många människor. Och det har funkat med benzo.

Ja det är ju vad jag också undrar. Det känns som att folk runt omkring mig tror att jag ska kunna botas mot någon slags pest bara för att jag får ett papper på min personlighet. Känns meningslöst.

Mår du inte dåligt och din dåliga koncentrations förmåga, dumma beslut osv inte stör dig så skippa det.

Brist på dopamin? Hur? Att min koncentrationssvårighet beror på att min hjärna inte utsöndrar dopamin när jag gör saker så jag ser ingen mening med att fortsätta och därför slutar koncentrera mig? Och att jag söker kickar och är impulsiv för att jag inte får "belöning" av småsaker som andra får. Eller hur menar du?

När jag var yngre mådde jag väl dåligt ibland när jag aldrig kunde göra som dom vuxna ville. Men redan i tonåren börja jag känna mig mer fri när det var lite mer okej att va galen och då hade jag ett jävligt roligt liv.
Som vuxen är jag lite lugnare men det är pga att jag lärt mig dämpa mig på olika sätt pga hänsyn till andra.
Men för vissa räcker det tydligen inte att jag bara lugnat ner mig. Måste radera hela min personlighet också för att folk ska bli nöjda. Eller en diagnos på ett papper. Då blir allt bra här jag fått höra

Kan du inte skippa utredning och komma undan billigare om du bara prövar en ritalin tablett?

ADHD barn ska få ökad fokus och koncentrationsförmåga med ritalin medans folk utan ADHD får helt andra effekter tydligen. Vet ej hur det är för vanliga då jag själv blir lugn och jävligt fokuserad av det.