Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Den här enkla saken har förvånansvärt många, och däribland TP tydligen, stora svårigheter att analysera på ett rimligt sätt.
I den situation CA befinner sig 1999 och åren däromkring är det kanske rimligt att befara viss risk för att kunna "sättas dit" (bli syndabock) om man har den läggningen och det vill sig illa. Och då kunde det i CA:s sits vara i någon mening "rationellt" att förfara med vapnet som han gjorde.
Men det är inte 1999 han får kallelser. Dessa får han 1989-90 och förmodligen även 1986. Som en av hundratals eller tusentals kallade innehavare utan misstanke. Att han sitter i den sits han gör 1999 - att kunna sättas dit - gör han på grund av sitt agerande flera år tidigare då inget av det som finns i CA-uppslaget var aktuellt.
Rundgången är alldeles uppenbar.
Av rädsla för att sättas dit, agerar han på ett sätt så att han skulle kunna sättas dit - han serverar PU ett GM-beteende på silverbricka. Han agerar så irrationellt han någonsin kan göra givet den påstådda misstron.
Att som en av hundratals kallade tro att PU ska manipulera just hans provskjutning i akt och mening att sätta dit just honom och få just honom oskyldigt dömd för mord och av det skälet välja att presentera ett GM-beteende istället för att lämna in vapnet förutsätter givetvis mycket allvarliga störningar i verklighetskontakten. Jag har ej noterat tecken på allvarlig psykossjukdom hos Christer A.
(Ursäkta korsreferensen till SE-tråden, men inlägget hör kanske bättre hemma här i CA-tråden.)
Här måste jag instämma i, att det är rimligt att åtminstone ta som utgångspunkt att CA fungerar rationellt. Visst finns det tecken på överilat beteende, till exempel med hunden och på pendeltåget, men när det gäller revolvern och Palmemordet så ser i alla fall inte jag några sådana tecken utan där verkar han hålla impulserna i styr och agera genomtänkt.
Som jag argumenterat i tidigare inlägg har CA egentligen inget annat val när det gäller att förklara den "sumpade" revolvern än att dra en story om att han sålt den till någon okänd person på stan. Det går ju inte att säga att han sålt den till någon han känner, för då måste han ju peka ut den personen, och inte heller kan han säga att han själv kastat vapnet i sjön eller på annat vis gjort sig av med det utan överlåtelse till någon annan.
Såtillvida är CA:s beteende "rationellt", men bara under förutsättning att han inte kan – eller anser sig kunna – lämna in revolvern för provskjutning. Om det i sin tur ska vara "rationellt" grundat så måste det bero på att han misstänker eller rentav vet att revolvern använts vid Palmemordet.
Om han
vet det så beror det i så fall säkerligen på att han själv använt vapnet och alltså själv är gärningsman. Men om han
misstänker det så beror det på att han haft vapnet utlånat till någon som kan ha skjutit Palme eller som i sin tur kan ha lånat ut vapnet till någon som skjutit Palme. Eller i ännu fler led. Det viktiga är i alla fall, att han kan ha hyst en "rationell" oro som grundas i att han inte själv innehaft vapnet vid tiden för mordet och därför inte vet säkert.
Det kan ju också vara så, att han verkligen "sumpat" vapnet efter mordet och alltså inte längre har kontroll över det. Det undvikande beteendet i förhållande till polisen handlar då inte främst om Palmemordet utan "bara" om vapenbrottet, att han vill hålla sig undan tills preskriptionstiden löper ut. Även det beteendet framstår som "rationellt" under omständigheterna.
Poängen är att CA:s undvikande beteende kan förklaras "rationellt" vare sig CA är gärningsman eller ej. Däremot är det ju inte "rationellt" i meningen att CA rent objektivt borde oroa sig för att åka fast ifall polisen fick provskjuta vapnet.
Oron för att åka fast för Palmemordet bygger i så fall helt och hållet på att CA gått på polisens "ballistikbluff" och alltså tror – precis som de flesta gjort och många gör än idag – att om man bara kunde få fatt på rätt vapen så kunde det kunna bindas ballistiskt till mordkulorna. Idag vet vi att det inte kan bindas ballistiskt, och att det heller aldrig kunnat det. Om CA känt till detta förhållande så skulle han naturligtvis inte ha någon anledning att oroa sig över Palmemordet, utan då handlar det enbart om vapenbrottet.
Så oron för Palmemordet är bara "rationell" under ballistikbluffen, men blir "irrationell" när den trettioåriga bluffen nu avslöjats. Det här är väl ett exempel på Herbert Steins idéer om "bounded rationality", att man gör det bästa av situationen på premisser som i sig kan visa sig felaktiga.
Vapenbrottet är nu heller inte småpotatis utan där talar vi ganska säkert om ett fängelsestraff. Då är det väl höggradigt "rationellt" för CA att försinka det hela så långt det går i förhoppningen om att preskriptionen ska uppnås. Så även i det avseendet verkar det undvikande beteendet "rationellt".
Att CA gjort sig skyldig till vapenbrott är det ingen som bestrider, utan det är om Palmemordet som meningarna går isär. Även där ser vi att CA:s undvikande beteende kan förklaras helt rationellt, vare sig han är gärningsman eller ej. Det hela hänger på om han fysiskt innehaft vapnet vid tiden för mordet eller om han haft det utlånat till någon – eller rentav sålt det före mordet.
Om han själv disponerat vapnet så blir det undvikande beteendet "rationellt" enbart om CA är gärningsman. Men om han lånat ut (eller sålt) vapnet vid tiden för mordet så blir det undvikande beteendet "rationellt" även om CA inte är gärningsman. Man kan alltså inte på grundval av det undvikande beteendet som sådant dra några slutsatser om CA är gärningsman eller ej, inte ens under (det enligt mig högst rimliga) antagandet att han agerar rationellt.
För att avgöra om CA är gärningsman eller ej behöver man först ta reda på om han faktiskt innehade revolvern vid tiden för mordet. Det är det faktiska innehavet som blir "vattendelaren" i frågan. Därför menar jag att det vore rimligt för förespråkarna av "GM-CA" att fokusera på den bevisningen och så att säga placera revolvern i CA:s händer så nära mordet som möjligt – både i förväg och i efterhand. Ju närmare i tiden desto bättre.
Även om jag absolut inte är någon expert på CA-materialet så har jag kommit att förstå, att bevisläget är mycket otillfredsställande när det gäller det faktiska innehavet av revolvern vid tiden för mordet. På pappret har han den naturligtvis, det bestrider ingen, men det fysiska innehavet blir knepigare och tidshålet mellan den sista innehavsuppgiften före mordet och den första efter mordet är inte litet utan närmast gigantiskt. Dessutom verkar kvaliteten dålig i de mycket glesa uppgifter som finns.
Som jag ser saken är det här kärnfrågan när det gäller bevisningen för (eller mot, för den delen) "GM-CA". Så länge revolvern rimligtvis kan tänkas ha varit utlånad och "på vift" vid tiden för mordet så blir det inget med "GM-CA", utan det tar stopp där. Sedan kan man lägga hur mycket rökridåer som helst rörande CA:s personlighet, kafébesök, GMP-likhet och porträttlikhet med vissa fantombilder, men om man inte kan bevisa fysisk tillgång till vapnet
vid tiden för mordet så kan man heller inte bevisa gärningsmannaskapet.
Det som intresserar mig med CA är inte främst hans eventuella gärningsmannaskap, som jag aldrig trott på, utan hans eventuella roll som (avsiktlig eller oavsiktlig) "vapenförsörjare" till mordet. Men saken är, att hans revolver inte ens behöver ha använts vid mordet för att hans undvikande beteende ska vara "rationellt" utan det räcker med att han inte är säker på att den inte använts. När livstids fängelse står på spel så behövs inte några särskilt starka misstankar om att så kunde vara fallet för att motivera det undvikande beteendet, och lägger man vapenbrottet till det så är det helt förklarligt.
