Citat:
Trams!
Om du är kobonde, eller naturbrukare överhuvudtaget, så torde du ha en natursyn där organismerna kan delas upp i följande kategorier:
-exploaterbara
- nyttoorganismer
- ekonomiskt ointressanta, samt
- skadeorganismer.
Naturbruk går alltså ut på att bekämpa "naturen" dvs ersätta dess "naturliga" mångfald med monokultur, en monokultur som måste vårdas med allehanda åtgärder, ev även med hjälp av nyttoorganismer, samtidigt som allehanda skadeorganismer måste bekämpas.
Det finns tjocka böcker om dessa skadeorganismer som naturbrukarna måste sträva efter att utrota. Var och en på sina marker förstås. Om grannen skjuter fladdermöss är det förstås hans sak. Om dina kor verkligen skulle vara beroende av fladdermöss måste du förstås föda upp dem själv på dina egna marker. Det är inte statens uppgift att hålla dig med nyttoorganismer.
Människor som behöver kämpa för sin överlevnad kommer aldrig att tänka tanken att skadeorganismer skulle ha rättigheter. Den funderingen väcks av att man är överbeskyddad och saknar ekologiskt sammanhang.
I staden sitter folk och oroas och får dåligt samvete för att arter utrotas.
På landet sitter naturbrukare och våndas över problem med arter som borde, men ännu inte har utrotats. Vem är det som lider av ett lyxproblem?
Ännu värre har de det förstås utomlands...
Malaria - 2 miljoner döda / år
Sömnsjuka (Tsetse) - 50000 döda
kobror - 20000
krokodiler - 2000
tigrar... ja, anta att det är 50-70 bengaler som årligen dödas av utrotningshotade bengaliska tigrar... Vem har mest rätt att leva? Tigrarna eller människorna? Lätt för en svensk att sitta i Kalmar eller Göteborg och tycka att det är angeläget att bevara tigrar.
Om du är kobonde, eller naturbrukare överhuvudtaget, så torde du ha en natursyn där organismerna kan delas upp i följande kategorier:
-exploaterbara
- nyttoorganismer
- ekonomiskt ointressanta, samt
- skadeorganismer.
Naturbruk går alltså ut på att bekämpa "naturen" dvs ersätta dess "naturliga" mångfald med monokultur, en monokultur som måste vårdas med allehanda åtgärder, ev även med hjälp av nyttoorganismer, samtidigt som allehanda skadeorganismer måste bekämpas.
Det finns tjocka böcker om dessa skadeorganismer som naturbrukarna måste sträva efter att utrota. Var och en på sina marker förstås. Om grannen skjuter fladdermöss är det förstås hans sak. Om dina kor verkligen skulle vara beroende av fladdermöss måste du förstås föda upp dem själv på dina egna marker. Det är inte statens uppgift att hålla dig med nyttoorganismer.
Människor som behöver kämpa för sin överlevnad kommer aldrig att tänka tanken att skadeorganismer skulle ha rättigheter. Den funderingen väcks av att man är överbeskyddad och saknar ekologiskt sammanhang.
I staden sitter folk och oroas och får dåligt samvete för att arter utrotas.
På landet sitter naturbrukare och våndas över problem med arter som borde, men ännu inte har utrotats. Vem är det som lider av ett lyxproblem?
Ännu värre har de det förstås utomlands...
Malaria - 2 miljoner döda / år
Sömnsjuka (Tsetse) - 50000 döda
kobror - 20000
krokodiler - 2000
tigrar... ja, anta att det är 50-70 bengaler som årligen dödas av utrotningshotade bengaliska tigrar... Vem har mest rätt att leva? Tigrarna eller människorna? Lätt för en svensk att sitta i Kalmar eller Göteborg och tycka att det är angeläget att bevara tigrar.
Finns många som lever sida vid sida med bengaliska tigrar och inte vill utrota dem. Respekten att inte utrota arter är inget som kan sägas vara signifikant för moderna västerlänningar eller de i materiel välfärd. Utrotandet av djur kan lika väl sägas komma ifrån att vi fått det bättre och främmandegjorts ifrån naturen. Den biologiska mångfalden finns ju inte sällan i "outvecklade" länder. Respekten för arters fortlevand är knappast något som bara uppstått i Göteborg eller Kalmar idag.
