En kväll med butan

Snälla ta inte sånt igen! Tänk om du DÖR! Fixa hellre eter, om du nu är så desperat ;-) Jag blev som Raoul Duke när jag sniffa bensin, alltså ryckiga rörelser.

Där bekräftade Du att Du Är en idiot.

Hehe, kanske det. Men det var ganska länge sen nu. menemn. Lever iaf;D får vara nöjd som det är nu...

Njee, pallar nt boffa asså, d va länge sen... isf lustgas men inget annat just nu iaf...

Snälla, ge fan i att boffa.

Jag håller med dig, var inte allt för länge sen jag och en polare testade det hära. Gjorde precis som dig, andades igenom näsan och försökte få i mig så mycket som mörjlit. EFter ett tag så såg jag mitt hjärta som gick sönder och det började spruta blod, skrek till kompisen att han skulle ringa polisen(menade väl ambulasen? hehe) sprang ut på gatan och "vaknade" till i huvudet. Då kom min kompis ut och frågade vafan jag höll på med och berättade vad som hade hänt (har inget minne av vad som hände sen jag såg mitt hjärta.)

Ett tips, boffa aldrig tändargas, är bara dumt.

När jag börja punda för ett antal år sen, så boffade jag mkt, mest därför att det var lättillgängligt, och för att jag inte hade något bättre för mig om dagarna än att riskera mitt liv, men även för att jag var mkt ung o tämligen dum. Är lite förvånad över att folk som provat, inte provar ett 20-tal gånger till, inte för att boffning är en vettig sysselsättning, utan för att det ger en jvligt skön tripp om man har ett par flaskor på lager (en eloge till er som låter bli!). Jag och mina vänner brukade träffas regelbundet i ca ett halvår och dra i oss nån flaska. Jag ser tbx på mig själv som en fullkomlig nolla, och skäms som en hund över att jag var så dum. Men det kan väl vara så att folk i allmänhet är mer försiktiga än jag var.
Och för att jag ska ha någon som helst anledning att posta detta inlägg så kan jag inte erinra mig något annat än att avskräcka från denna substans: har vid två tillfällen slutat andas och fått extremt ytlig puls vid bruk (nykter vän kontrollerade), samma hände en god vän vid ett tillfälle. Detta är väldigt allvarligt, men inte särskilt ovanligt, eftersom rusdosen ligger väldigt nära överdosen vid butanbruk. Den mest påtagliga långvariga (kroniska) effekten var antalet brända hjärnceller; mitt IQ sjönk me ca 40 enheter under sagda 6 månader.. Fan va klipsk jag måste vart när jag började boffa......

Men seriöst, om ni sysslar med butan, så skaffa en hobby för fan.. virka elr nå annat trevligt..

Kan berätta lite om mina egna erfarenheter av främst butangas men även krom, thinner, bensin och andra lösningsmedel.
Jag sniffade regelbundet under cirka 3års tid under mina tidiga tonår (13-16).
Jag sniffade oftast en hel burk butangas åt gången. Såhär gick det till:
Fyllde påsen med gas och andades in. Jag tog inte bort påsen från munnen föräns gasen var slut i påsen.
Känslan kommer direkt, efter första andetaget kommer en bekant värmande känsla nere från fötterna, fötterna blir varma.
Succesivt med att man fortsätter inhallera, stiger denna värmande känsla i kroppen som en slags mätare som fylls på, den värmande känslan fortsätter uppför benen, upp längst kroppen och slutligen når den huvudet.
När den nått huvudet tappar du greppet om omvärlden totalt, du ger ifrån dig olika typer av ljud som oftast är svåra att tyda. Ibland dreglar man och ibland lyckas man prata men säger saker som de utomstående personerna inte begriper.
Från mitt egna perspektiv upplevde jag ALLTID klickande ljud ("klickklickklick") i bakgrunden men det fanns också en massa andra metalliska och mycket svårbeskrivliga och psykadeliska läten i bakgrunden, men klickningarna va det grundläggande bakgrundsljudet som alltid fanns med och som kom precis då "det varma" stigit upp till huvudet.
Det jag beskriver som "Det varma" är adrenalin i stora mängder som kroppen pumpar ut för att överleva pga. syrebrist, detta är ett akut tillstånd för kroppen, som sagt "bekant känsla" fast i doser du sällan är van vid.
Efter eget långvarit bruk och svårigheter att sluta har jag själv flera gånger funderat på om inte "boffning" är otroligt beroendeframkallande pga. att adrenalin är beroendeframkallande och att man utsätts för enorma mängder.

Jag visste litegrann om boffning under tiden då jag höll på med det men jag befann mig under denna tid i en svår period i mitt liv och kunde inte värdesätta livet såpass att jag skulle låta bli dessa hemska medel.

Några upplevelser från när jag va 14-15 år gammal och va tvångsomhändertagen och bodde med andra ungdomar.
Det va under dessa åren jag sabbade min hjärna som mest.

1. Jag ska visa en kamrat hur det går till när man boffar.
Jag börjar sniffa i påsen med butan. Jag tappar kontrollen med omvärlden (som alltid på butan) och framför mig ser jag en digital mätare bestående av 6 pinnar (som batteriindikator på mobiltelefon). Och för varje andetag jag tar minskar pinnarna på mätaren med 1. Jag vet att "när mätaren är tömd dör jag" så jag tänker "låter intressant, vi provar" nyfiken och totalt apatisk som jag va, och som man blir när man är i detta tillstånd.
När mätaren tömts, känner jag hur ryggraden drar till sig och det krampar till ordentligt i ryggmärgen och jag får kraftiga sammandragningar i ryggmuskulaturen. Nu va jag riktigt rädd. När jag öppnar ögonen ser jag mitt huvud ligga avhugget i handen på mig och jag blir stel av panik men allt bara fryser. Det tar några sekunder innan jag vaknar upp, tiden kändes väldigt mycket längre än den va.

2. Jag sitter med ett par "boffarpolare" i en ring på några köks stolar inne i ett ödehus och boffar ur varsin påse. För var gång jag vaknar upp ligger jag på golvet, jag har tappat balansen och trillat ner. Detta kände jag inte utan märkte först när jag vaknade. Om jag inte tidigare nämnt förlorade jag kontakten med omvärlden totalt och då menar jag totalt, då jag va rusad.
Gång på gång på gång upprepade jag detta. Efter ett antal gånger varknar jag upp på golvet igen. Nu känner jag något varmt på kinden, jag känner efter.. det är blod. Min kompis säger att jag (och stolen) trillat handlöst med kinden/tinningen mot den vassa järnkanten på vedkaminen som stod alldeles intill, jag kände inget så jag fortsatte.
Vi fortsatte tills vi (3pers) hade tömt våra 3 burkar.

3. Jag har 1 butangasburk på min avdelning (på mitt LVU hem) och säger till några ungdomar "okej detta är sista gången jag boffar okej, öppna dörren om jag inte kommer ut efter 10min.
Jag låste in mig på en toalett för att boffa några gånger " "sista gången" " jag sätter mig på toalettstolen och börjar min process med påsen.
Vaknar upp på toalettgolvet mellan varje påfyllning av påsen.
Märker att jag trillat över papperskorgen som nu fått sig en rejäl törn, jag fortsätter...
Vaknar upp på golvet, känner blod, blod på golvet. Tittar mig i spegeln, mitt näsben är brutet. Jag har antagligen slått i näsan i handfatet, men känner ngt gör jag inte.
Det hela slutar med att några av dom andra ungdomarna klättrat in genom fönstret och ryckt burken från mig. Dom sa "vad fan sysslar du med?".
Personalen på hemmet va vid detta laget kraftigt oroade över att jag vid ett flertal tillfällen ådragit mig tydliga ansikts skador.

Thinner är det värsta jag någonsin provat, har vaknat upp efter 4-5h och inte vetat vad som hänt.

Gas tar slut medans thinner är i flytande form och varar väldigt länge.

Jag och en kompis satt en kväll och boffade bensin. Av bensin förlorar man inte kontakten med omvärlden på samma sätt men är nog minst lika skadligt och man blir kraftigt påverkad ändå.
Kommer ihåg att vi satt med varsin påse och boffade konstant mellan kl 17-22 på kvällen. Sent under denna kvällen sen jag 3 gummor varndrande snabbt förbi utanför och jag reser mig upp och ropar "dödens gummor" min kompis förstår inte vad jag pratar om.



Några exempel på hur mycket jag boffat genom mina tonår, kan knappt tro att det är möjligt ens själv.
Mina kompisar beskriver det som om jag va en helt annan person under de åroen jag boffade, jag va mycket ointelligent. Hade kraftiga koncentrationssvårigheter, och jag antar att mitt iq va mycket lågt under denna fasen i mitt liv.

Man kan säga att jag fick en ny chans i mitt liv, och det ledde till att jag fick en enorm vilja att ta itu med mitt liv. Jag började gå i skolan även om det va väldigt kämpigt ibland för min hjärna.
Min inlärningsförmåga va mycket sämre än de andras, saker som är självklara att man lär in va inte självklart för mig.
Min koncentrationsförmåga va kraftigt försämrad.
Ja kort och gott kan man säga att jag va förståndshandikappad, men vilja är allt.
Jag va på studiebesök på kirsebergafängelset en gång, och där pratade våran grupp med interner, en av dom va livstidsdömd för mord och va sprutnarkoman sedan 14års ålder.
Han frågade oss vad vi hade sysslat med för olagligheter och när frågan kom till mig berättade jag om boffningen.
Han svarade med "du är sjuk i huvudet, vet du hur farligt det är? sluta med det genast", då hade jag redan slutat men jag fick mig en funderare.

Jag har idag jobbat ca 9år med att återuppbygga mina hjärnskador, den största förändringen skedde på 2-3år men en del skador sitter kvar längre än så, vissa livet ut.
Jag har inte rört något sniffningspreparat sedan 16års ålder och har ändrat riktning i livet helt.
Mitt enda alternativ till att klara skolan har varit att plugga mycket hårdare än alla andra. Jag fick hjärnan testad för 1 år sedan av en professor sm forskat inom området i 32år för jag va nyfiken på skadeverkningarna på min hjärna. Även om det va mycket längesen jag slutade och jag har återuppbyggt det mesta upplever jag ändå att jag är lite olik de andra i skolan.
Folk upplever mig som en person som pluggar väldigt engagerat och ambitiöst, men bättre betyg än dom som pluggar i halvfart får jag inte för det.
Professorns sa att min inlärningsförmåga va god, även min koncentrationsförmåga och alla dom andra förmågorna.
En avvikelse va min inlärnings effektivitet som hade påstod va mycket låg.
Jag får plugga mkt mer för att lära mig ngt än alla er andra och det va precis det jag upplevt.
Diagnosen va "tydliga skador på frontalloben, nedsatt inlärningseffektivitet" och detta sade han va typiska skador från sniffning av lösningsmedel.

Jag anser mig idag vara 99% återhämtad och är nästan färdigutbildad ingenjör, vilket visar att det är möjligt att reparera skadorna, om man inte råkar dö då man boffar.

Men det jag vill att ni ska veta är hur många år av slit det har tagit mig att reparera de skadorna i hjärnan som jag åstadkommit.
Att jag överhuvudtaget lever, att jag utsatt mig för detta känns skrämmande och pinsamt.


Låt bli sniffning ni kommer ångra er, tro mig som själv vet!

Tripprapporten i sig plus valet av drog bekräftade väl det?

mmmppp

Fan vad häftigt att du valt läsa till ingenjör! Grattis du har verkligen fixat ditt liv.

man ser ju vad boffning ger, din stycke indelning är ju jävligt dålig.
bra att du råder andra till att inte testa detta.

Säg att du är ett skämt?

Vill man på billigaste sätt gå bakåt i utvecklingen så kan ju sådana festkvällar bli fler.