Ni med PTSD, vad hände er?

Ni som lever med PTSD, vet ni vilka händelser/situationer det är som orsakat det?

Berätta gärna om det ej känns för privat.

Har inte nu men haft.
Ja för länge sedan mycket där man blev hotad till livet, verbalt och fysiskt.
Sen saker efter som slitit upp såren.
Man mår dåligt så det är svårt att prata om.

Hahaha.
Troe nog att du inte riktigt förstår...
Nog var det "krig" allt.
Skrev fysiskt också.

Det gör det inte alls, okej.

”Den traumatiska händelsen kan vara till exempel en naturkatastrof, krig, misshandel, våldtäkt, bilolycka eller svår förlossning”

https://stress.se/posttraumatisk-stress/

Jo, du kan få PTSD av upprepade hot samt fysisk våld även olyckor som bränder, bilkrasch och andra nära döden upplevelser räknas in.
Komplex PTSD kallas det när man gått igenom värre saker som ex krig.

Och vad är den utlösande faktorn då? Att det skjuts, sprängs, människor dödas, några kanske vill/försöker döda en eller andra och liknande? Hur skiljer sig det från diverse kriminella handlingar som utförs(nästan dagligen) i samhället?

Nu far du med massa osanningar, det där är väldigt individuellt.

Trög du är.
PTSD när du gått igenom hot,olyckor.
Komplex PTSD när du varit i krig, haft en svår uppväxt eller blivit utsatt för flera trauman.
Det är 2 olika diagnoser.
Fattar du nu?

Det har inte med hur allvarlig situationen är för allmänheten, det beror på personens upplevelse.

Du vet inget, sätt dig ner.

Man kan få PTSD av skenavrättning också, trots att man aldrig var i fara.
Om man upplever en känsla av att inte komma undan och är så pass uppstressad och rädd att det blir för mycket kan man utveckla PTSD.
Inte nog med det, man kan må bra i flera år och sen plötsligt uppleva nån trigger (eller ingen trigger) och sjunka ner i depression och ångeststörningar p.g.a PTSD.

Diagnostiserad med Komplex PTSD sedan 2010. Komplext betyder egentligen trauma under väldigt lång tid med väldigt många trauman (kan vara små men flera under en väldigt lång tid), svårt att peka på en speciell händelse... mer att det var sjukt från att jag var väldigt liten, 4 år tills att jag var 22 och flyttade långt ifrån min hemstad. Minns knappt mina första 8 år i livet dock, svårt att säga när allt började. Har få minnesbilder dock. Anknytningsstörningen är den absolut värsta att leva med. Du känner knappt någon samhörighet... jag älskar min son och fru, men jag är sällan där 100% rent känslomässigt. Behandlar alltid min son med kärlek... ger han allt jag har. Får jag minsta känsla av något som påminner om trauman så blir jag bortkopplad. I ett sådant tillstånd så skulle jag kunna döda för att tex skydda min familj, utan tvekan. Man känner alltså inget för folk som inte står en nära... det är riktigt otäckt.

Kriminalitet tär på en.