Citat:
Ursprungligen postat av
cemetarygates
Grejen är den att jag mått bra i livet, så här långt i alla fall. Jag är en grubblare och kan ibland vara förundrad över att jag inte haft mer och djupare ångest än jag haft. Har kompisar som har haft mycket kontakt med BUP men jag har alltid levt i min trygga villabubbla med familjen och sen gjort de här lite mer urflippade grejerna "vid sidan om". Har aldrig haft nån breakdown, mer bara en molande, dålig självkänsla. Speciellt över min status som dejt eller kärleksobjekt.
Vet inte om jag tagit upp det tidigare i tråden men jag ser lite yngre ut än vad jag är, speciellt i ansiktet. Det har jag alltid gjort, känns det som. Såg ut som 10 när jag var 12. Avundsjuk på jämnåriga som ser äldre ut och har mer pondus. Det blir på nåt vis så jag "använder" det här till att dejta killar som verkar gilla ett litet baby face. Inte bästa utgångspunkten.
Är ju just det du behöver djupdyka i. Läsa på, analysera och utveckla dig själv och din personlighet. Förstå mig rätt. Du är som många andra i din ålder, både i form av agerande och del av det du känner efteråt. Även många killar är så. Skillnaden dock är att delar av det du beskriver inte är ’norm’. De flesta som lever ut på det sättet du för känner en annan typ av känsla efteråt. Positiv, vilja att fortsätta och djupdyker inte i ”vad för jag egentligen, och varför?”.
Det är det jag hängt upp mig på och på riktigt menar att du borde avbryta ditt beteende för nu och landa i en slutsats du känner dig bekväm med. Så när du eventuell återgår till hur du lever nu, kommer du tänka annorlunda efter själva akten. Annars finns det en god risk att du kör på i tio år och helt plötsligt stannar upp och tänker vad tusen hände egentligen? Och så börjar din utveckling, finna din inte trygghet, din pondus och karaktär. Det är det som är pudelns kärna. Kommer du, när så sker(vilket sker för alla någon gång i deras liv) känna dig bekväm och nöjd med det som varit. Eller kommer du ha djupare ångest och få lägga några år på att nå dig själv.
Min grundpoäng är så att säga att du borde ta ett steg tillbaka redan nu. Och inte ge dig själv en känslomässig, potential kris, om 10 år. Du har viss insikt redan och därmed stor makt och möjlighet att styra detta och inte försätta dig i en situation du 50/50 inte kommer gilla.
Klart finns det en chans att du bara kör på och om 10år är allt frid och fröjd. Inga betänkligheter o, din egen historia. Men jag menar att det är en onödig chansning. Du har allt i dina egna händer nu, genom att du tog initiativ till denna tråd och ditt sätt att delvis börja tänka och analysera på ett sätt som är vägen till ditt nästa du.
(Om 8 inlägg kan du skicka PM till henne)