Lära sig spela gitarr - tid?

Jag började vid 30 och har nu lirat i 3 år (ish).

Kan jag så kan du.

https://soundcloud.com/user-86165418...-unites-us-all (halvt otajt slaskinspelning)

Jag började spela för snart två år sen (start vid 29 års ålder) från ingen musikalisk bakgrund alls. Har idag köpt på mig en elbas, trumset, ett par elgitarrer och flertalet akustiska gitarrer. Som vi alla vet så är det viktiga att man har mycket utrustning, inte att man spelar på den.

Några punkter jag vill skicka med dig är:

Köp en gitarr från Yamaha FG800-serien (stålsträngad så klart, inga fjantiga plaststrängar).

Det gör ont i fingertopparna i början, det är bara att fortsätta öva och sluta känna efter så förbannat.

När du börjar fundera på om du verkligen är kapabel till att lära dig, frukta ej, såvida du inte blev tappad några gånger som barn så har du samma förutsättningar som alla andra. Det finns folk utan armar som lärt sig spela med fötterna, så allt gnäll om att ens händer inte skulle vara skapta för gitarr är trams. När du börjar kännas motigt så kan du upprepa mantrat: "No way in hell att jag inte åtminstone har blivit bättre om jag övar en vecka till". Att bli lite bättre hela tiden är allt som behövs för att på sikt kunna göra något rätt knepigt. Om 10 år med den attityden så kommer myrstegen ha tagit dig jäkligt långt, gissar jag, jag har ju bara spelat 2 år snart så vad vet jag. Att kunna lira gura vid 40 är inte så tokigt, då har du säkert 10-15 år kvar i livet innan levern ger upp eller alla lagliga nätdroger gjort sitt.

All övning kommer compounda (ja, det är ett ord, typ) vilket betyder att dina fingrar kommer att bli mer precisa, starka och snabba ju mer du övar på att sätta dem i olika positioner och använda dem. Den uppbyggda färdigheten kommer att göra allt nytt du försöker lära dig lite lättare hela tiden.

Det enda som är svårt med att lära sig gitarr är att ta tiden till att göra det. Ja, du kommer kunna sweep-picka om några år om du går in för det, inga problem. Du kommer kunna ta barré-ackord om ett år ungefär, om du går in för det. Om du inte går in för det, kommer du inte kunna, enkelt va?

Skit i att lära dig massa låtar, det är slöseri med tid. Lär dig istället tekniken för att spela dem, så behöver du inte lära dig låten, du har indirekt lärt dig den och massor med andra för att du lagt tiden på att ta ackorden och kunna byta mellan dem. Ju mer du låser upp i teknikväg desto bredare kommer du bli och desto fler låtar kommer du att kunna anamma utan större ansträngning.

Kombinera övningen med andra aktiviteter, som att öva framför TV:n eller när du slösurfar på youtube. Kan ju lika gärna sitta och nöta med händerna när de ändå inte gör något produktivt.

Alltså:

Lär dig de vanligaste öppna ackorden (A, C, D, E, G, Am, Em). Bygg sedan vidare med Dm, A7, F (utan barré), osv osv, lika enkla som de tidigare nämnda, men mindre använda i låtar. Bara att lära dig fingersättning och bekanta dig med banden och att byta mellan ackorden lite halvknackig lär ta några månader. Kombinera detta med att använda ett plektrum (vilket är svårare än man tror i början). När du kommit så långt kan du börja fundera på barré-ackord (F och Bm) vilket suger pung att lära sig, verkligen, pung. Men när livet ger dig pung så är det bara att suga, det kommer gå. Viktigt här är att följa regeln "Jag KOMMER inte ha problem med det här om ett år", såvida du inte ger upp. När du kommit så långt så har du lärt dig nog för att kunna spela en väldig massa låtar. Lägg ner tiden så fixar du det på ett par år om du lägger 3 timmar utspritt på veckan.

Du är aldrig för gammal för att lära dig. Det kanske tar längre tid än när ett barn vars hjärna är under full utveckling lär sig men det går. Om man är kreativ och dras till t.ex. gitarr eller piano för att få utlopp för sin kreativitet så spelar tiden det tar att lära sig ingen roll. Man lär sig inte för att man har någonstans att ta vägen, utan för att man älskar det och är helt försjunken i nuet. När man hamnar i ett flow-state så försvinner hela världen och alla tankar kring någon avkastning på din investerade tid existerar inte.

Jag antar att du skriver om att bli "full-lärd".

Att spela gitarr är inte en simpel grej, det är en livsstil.

Jag tror att många andra musiker med andra instrument känner det samma.

Ja du, bra fråga. Jag har spelat gitarr i snart 20 år men är varken fullärd eller särskilt tekniskt kunnig. Jag är väl medelbra typ. Men jag har spelat så lite egentligen. Har mest tagit tid för andra saker. Drar ett solo ibland till någon skön låt och spelar/sjunger någon låt ibland. Jag skulle säga att det kanske tar ett år för att bli ok om du spelar en hel del och har någon som kan lära dig (själv hade jag en kompis pappa som lärde mig en hel del skalor, förutom min musiklärare jag hade ett kort tag). Det beror ju på vad du vill lära dig. Metal tar ju t. ex. ofta mer träning än att spela/sjunga någon låt med tre ackord.

Man kan hålla på ett helt liv med att försöka bli ett med gitarren som uttrycksmedel, men framgång föder nya krav och det finns inget slut. Tekniken ökar i takt med musikaliska krav samtidigt som förbättrad teknik möjliggör ökad musikalisk uttrycksförmåga. Gitarren är ett helvetesinstrument - man hatar och älskar den.

Måste googla då jag inte minns namnet men en av världens största dragspelare började när han var runt 70 och när han dog vid 90 något så hade han producerat hur många polskor som helst och bemästrat konsten. Jag lärde mig fota på två år sen fick jag mina bilder publicerade globalt.

Jag är 31 och ska också lära mig gitarr nu. Musik har varit ,in största passion men aldrig tagit mig i kragen för att lära mig, fattar inte varför.

Samma här.
Älskar musik, ville spela elgitarr när jag var ung och fick en fetgrym protesbiege Washburn av min far.
Som jag givetvis aldrig spelade på.

Nu när jag är 28 så har jag bestämt mig för att faktiskt lära mig.
Så givetvis måste man köpa saker, slog slag för en Gretsch.
Och satan vad det är svårt. Jag tragglar som ett djur med b7, försöker sätta "Summertime Blues" men b7 blir bara kortslutning i hjärnan.
Hållt på en månad med b7 och efter första veckan har det knappt blivit någon förbättring.
Men det är bara att ösa.

Najs, exakt. Jag köpte drömgitarren för att sporra mig lite extra liksom. Blev Gibson Midtown custom... Låter bra och är snygg, nu är resten upp till mig. Larvar mest med enklare melodier som jag har hittat på tabs och hittar på lite egna melodier med C,D,G,A,Am,Adur,F,G,D,Dfiss allt jag kan än sålänge och en en hel del riff med powerackord.... Summertimeblues, My generation osv... Black Sabbaths låtar är väldigt bra för nybörjare och låter ändå fett.

Sedan när man skall lära sig låtar inte försöka lära sig den hela, istället små delar i taget och ta sig omaket att inte fuska i de svåra bitarna sedan pussla ihop ditt verk.

Kul med hollowbody.
Jag köpte en sprillans ny Gretsch G2622T för hela min budget (och mer därtill) och det är ju inte en särskilt dyr gitarr heller.
Klingar oerhört fint att spela akustiskt så jag äger inte ens en förstärkare än. Plinkar mest i soffan så jag känner att det fungerar ju grymt för det.
Sedan är den oerhört vacker.

Kände att varför ska man köpa en gitarr man inte vill ha?
Bättre att köpa det som man vill ha, det som inspirerar en att ta upp gitarr och sätta sig en kvart och spela. Skitsamma om det är mer material än vad man klarar av, bara man har råd med det.

Åååh jag funderade på en Gretsch själv innan jag slog till på Gibson. Min dröm har varit att ha en versatibel gitarr som klarar allt men ska också vara en semi hollow... Denna pjäs låter inte så mycket mer än en solid gitarr opluggad, lite men inte mycket mer. Men den klarar alla genrer i princip. Och jag är jazznisse också. Så den funkar prima, lättspelat som attan. Jag lattjar mest och det blir inga seriösare studier trots att jag vill det, får bli ändring framöver.