SD vill kalla in SVT-chefer till Riksdagen pga brist på opartiskhet

Den av regeringen styrda och utsedda Granskningsnämnden ska tillse att programföretagen följer villkoren. Dessvärre bidrar journalister och publicister till att legitimera denna statliga tillsyn genom att låta sig utses till ledamöter. Nämndens beslut kan också ifrågasättas vad gäller saklighet. Se till exempel fällningen av SR-dokumentären ”Hästgården”. Nämnden tycks inte förstå att en ridlärare har mer makt över flickorna i stallet än någonsin en ledande politiker. Att hävda att ett missbruk av denna makt tillhör ridlärarens skyddsvärda privata sfär är att urlaka begreppet personlig integritet dess betydelse. Nämndens beslut kan inte överklagas. Punkt.

Sammantaget är det ett för staten heltäckande och flexibelt system som kan anpassas till den sittande regeringens önskemål och behov.

I augusti lämnar kommittén, som har i uppdrag att se om public service-företagens oberoende borde stärkas i grundlagen, sitt betänkande. Här öppnades ett tillfälle att avskaffa villkor på sändningarnas innehåll och vingklippa Granskningsnämnden. Men i kommitténs interna promemorior ifrågasätts inte Granskningsnämndens existens. De ändringar som diskuteras är försumbara.

Sverigedemokraternas agerande utgör inte något principgenombrott, som Mats Svegfors hävdade, och det handlar inte enbart och kanske inte ens främst om burdusa Sverigedemokrater utan om ett systemfel. Där partiföreträdare som ständigt talar om betydelsen av oberoende medier vägrar att släppa kontrollen.

Den är naiv som inte inser att även demokratiskt sinnade regeringar i trängda lägen kommer att diktera eller mer subtilt styra vad som ska nå allmänheten och vad som ska förtigas. Den svenska historien är kantad av exempel. Under andra världskriget dirigerades TT och radion i detalj från utrikesdepartementet. Så är det tänkt att fungera även i en framtida krissituation. Public service-bolagen ska ”lyda direkt under regeringen” om beredskapen höjs beroende på krigsfara eller krig i Sveriges närhet om regeringen anser att det finns ”särskilda behov”.

Under kriget lät sig utgivare och ägare till tidningar som DN, SvD, Arbetet och GP inordnas i den av regeringen anbefallda andliga neutraliteten och var ledamöter i den tidens tillsynsmyndighet, Pressnämnden. De utgivare och författare som följde sitt samvete drabbades av distributionsförbud, konfiskeringar utan rättegång, övervakning med brevöppning och telefonavlyssning, offentliga fördömanden, åsiktsregistrering, åtal och även fängelse.

Det finns även exempel från nutid på ingrepp av utrikes- och säkerhetspolitiska skäl. Sverigedemokraterna borde minnas hur utrikesdepartementet 2006 släckte deras tidnings webbplats.

Att staten i egenskap av ägare till public service-företagen anger de ekonomiska ramarna är ofrånkomligt. Bolagens publicistiska ledare, styrelser och ägarstiftelsen har ett ansvar för att de statligt finansierade verksamheterna inte undergräver övriga mediers möjligheter att finansiera sin publicistik. Men det är något helt annat än att sätta nya tumskruvar på SVT, SR, UR, och TV4 vad gäller innehållet.