Citat:
Jag håller inte med om att ansvaret helt ligger hos mottagaren att förstå vad du menar. Ord är på tok för trubbiga för det. Ansvaret är gemensamt och om du uttrycker något så måste bägge parter ha i åtanke att folk inte är tankeläsare och att ord kan ha olika betydelse för olika människor.
Jag kan inte se hur detta motsäger min ståndpunkt.
Är man inte enig om vad ett ord betyder kan man alltid gå till ordlistans definition. Det objektiva existerar.
Citat:
Jag tycker att det är självklart att en person med glasögon bättre förstår sig på hur det känns att bli kallad för 'glasögonorm' än vad jag själv gör
"Hur det är att bli kallad" är ju rent och skärt navelskåderi. Men ska man fantisera helt fritt kan man ju även grubbla kring hur det känns för en att vara "glasögonorm" utan att någon annan ens ännu nämnt det ordet. Problemet är väl snarare det handikapp som består i att behöva använda glasögon eller linser för att få tillräckligt bra syn, inte själva ordet "glasögonorm". Är det bättre om en tonalitetsexpert som vill göra dig ledsen berättar en lång och sorglig berättelse om glasögonbärares jobbiga liv, men får det att framstå som att han har empati med bäraren? Är det verkligen mindre trist än att få höra någon säga ordet "glasögonorm"?
Citat:
Om jag säger att man omöjligen kan bli kränkt av det och att den som säger det inte menar något illa samtidigt som 100 pers med glasögon insisterar på att det känns otroligt kränkande att få höra det så är chansen rätt stor att jag har fel i mitt antagande.
Självskattningsenkäter är inte alltid vetenskapliga, vilket du skulle ha vetat om du hade läst statistik.
Citat:
Sen får jag göra vad jag vill med den insikten. Antingen kämpa för att ordet ska ändra betydelse i glasögonormarnas öron eller att av hänsyn försöka välja ett annat ord nästa gång.
Skulle det vara bättre att säga "glasögonhäst" eller "glasögonröv" eller "glasögonjävel"?
Citat:
Den som har förlorat en närstående i cancer har tolkningsföreträde när det gäller hur sårande ett cancerskämt kan vara.
Normalt sett får man vara försiktig om man skämtar om känsliga frågor, så långt är vi överens. Men om vi ponerar att t ex en läkare försöker få en uppgiven cancerpatient att ta diagosen en aning lättare, och patienten inser att detta är läkarens uppsåt snarare än att trycka ner patienten - varför skulle det då vara en bra ide för patienten att angripa läkaren med anklagelser? Läkaren ville ju bara väl och dessutom borde han som högutbildad expert vara bra rustad på att veta vad som faktiskt får patienter att må bättre. Har patienter "tolkningsföreträde" på själva vården också?
Kul förresten att du liknar bögar och negrer med att få cancer. Själv hade jag tyckt att cancer var enormt mycket värre eftersom livet kan sluta inom ett par år.
__________________
Senast redigerad av Skattebrott 2020-02-16 kl. 01:52.
Senast redigerad av Skattebrott 2020-02-16 kl. 01:52.
