Citat:
Ursprungligen postat av
-GG
Massinvandringen har onekligen ändrat om nivån på vad ett "utanförskap" innebär. Fattiga eller "misslyckade" svenskar höll aldrig på som de gör, inte i den omfattningen eller karaktären, så vad säger det oss? Jo, att det fortfarande är en stor skillnad mellan så kallade fattiga och utanför-grupper med bas i etnicitet, kultur och religion. Hur mycket mer kan man fortsätta att pusha upp nivån på vad som är acceptabelt beteende för att man inte graderas som man vill socialt och tjänar mycket pengar?
Och ju mer invandring och förändrad demografi ju mer göder man områdena och beteendena.
Det är här jag menar att det (orättvist) begabbade ordet lagom kommer in. Som svensk kanske du inte ens ”drömmer om att bli läkare” för du är inte bra på matte eller vilket ämne som helst, du tycker det verkar vara ett tråkigt jobb, tål inte att se blod, gillar att ta hand om barn eller snickra eller köra lastbil etc etc - eller bara vill ha ett vanligt liv med radhus och nio till fem jobb som du kanske inte direkt lever för men som ger socialt umgänge och mat på bordet. Ett jävla LAGOM liv.
Men bland mena så finns inte gråzonerna. De fabulerar ihop någon helt osannolik dröm att ”bli läkare och advokat”. För att bli detta krävs social kompetens, social skicklighet, hög iq, bra språk, kontakter, att kunna föra sig, ha vassa armbågar, vara tålmodig och en massa andra komponenter som de saknar en eller flera av. Och som även många svenskar saknar eller inte uppfyller kraven på. (Med detta sagt menar jag inte alla som jobbar i dessa högstatusyrken kan bocka av alla kriterier heller, det är ju mer komplext än så.)