Skidskytte-VM i Antholz-Anterselva, 13-22 februari 2020

Ukraina tar medalj, så klart. Och smyger under radarn som vanligt. Tänk att man aldrig lär sig

Såvida han inte stannar till under loppet och diskuterar dopingproblemet med någon ur publiken.

Det ser ut som det alltid gjort när Pischler lämnat. Man kan enkelt sammanfatta den moderna svenska skidskyttehistoriken på följande sätt:

1. Sverige har ett ganska mediokert svenskt landslag som slåss långt bakom medaljpositionerna.
2. Förbundet anställer Pischler.
3. Talangerna utvecklas i en rasande fart och helt plötsligt kommer framgångarna och man börjar ta enstaka medaljer.
4. Sverige blir en av dominanterna i skidskyttevärlden, och inte minst i stafetterna visar Sverige sin enorma bredd i en sport som är oändligt mycket större än längdskidåkningen.
5. Efter framgångarna får åkarna storhetsvansinne och tror att dessa skall bestå in i all framtid.
6. De (särskilt herrarna) börjar klaga på Pischler, hans träningsmetoderna är ålderdomliga,diktatoriskt styrda, och de vill träna mer "kvalité än kvantitet" (som det brukar heta bland träningströtta åkare) och dra ner på antalet timmar de tränar.
7. Förbundet lyssnar på åkarna och sparkar Pischler.
8. Åkarna får mer eget-ansvar för sin träning, äntligen får de träna som de själva vill.
9. Inte bara medaljerna uteblir, utan framgångarna överhuvudtaget.
10. En ny falang, särskilt bestående av yngre åkare och nya ledare börjar efterfråga Pischler igen.
11. Den tyska f.d. tulltjänstemannen återanställs.
12. Och så börjar allt om igen.

Nu är tyvärr Pischler så gamla så ovanstående trick lär inte gå att göra en gång till. Därmed kan vi nog ta adjö av svenska skidskytteframgångar, annat än enstaka och mer marginella framgångar.

Viss roll? Skidskytte är ALLTID ett samspel mellan åkning och skytte, där det förra påverkar det senare. Det handlar om att hitta rätt balans mellan fart i spåret och förmåga på skjutvallen, och det är en konst att behärska. Det handlar sällan om tur och otur. Precis som du säger så slet det rejält på Öberg att försöka hänga med norskan, som har visat klart bättre åkform hittills i VM. Man kan egentligen inte klandra Öberg för att hon gjorde det, eftersom hon var tvungen att hänga på för att ha en realistisk chans på guldet, men hon fick betala priset på skjutvallen.

Så sant så.
Lite typiskt svenskt att i nån slags moralisk anda peka finger åt de som unnar sig lite. Hade DW månat om en ”ödmjuk image” hade hon kanske (jag säger kanske) blivit ”hyllad”. Tycker det har varit en del fokus på Wierer i svensk media. Att hon skulle vara nån slags diva, åker helikopter, är oense med Vitozzi, besvikelsen över att tränare ”givk bakom ryggen” till Norge etc.
Fokusera på er själva i stället.
Och för att vända på det hela: i fotboll kan ju italienarna tappa fokus och lägga onödig energi på domarens beslut, medan svenskarna biter ihop.

Mitt i prick. Jag har följt skidskyttet under hela Magda-eran och framåt, och det är exakt så som du beskriver det. Jag hoppas dock att du har fel i dina slutsatser, men visst ser det oroväckande svagt ut framför allt på herrsidan. Precis som i längd, med andra ord. Tyvärr verkar varken de svenska framgångarna eller det stora intresset hos allmänheten ha skapat ett motsvarande intresse hos unga att satsa på någondera sporterna. Vi konstaterade väl tidigare att det är innebandyns fel

Dock åker ju svenskorna bättre än förra året

Det har aldrig, i någon idrott, funnits genvägar till framgångarna. Detta fick Pischler sina adepter att förstå. Visst är det Innebandyns fel, allt är Innebandyns fel. Beviset på denna tes, fås bäst genom att titta på Norge, de spelar knappt Innebandy, eller andra idrotter med klubba i hand, därför är de så oändligt mycket bättre än Sverige i andra vinteridrotter. Av detta kommer också att när det på sommaren inte spelas Innebandy, så är Sverige betydligt mer framgångsrika än Norge.

Så jkla bra sammanfattat! Med Pischler är allt kontrollerat. Han gör att åkarna alltid är förberedda inför mästerskap. Åkarna behöver inte tänka på något annat än att göra sitt bästa. Med Pischler är självförtroendet på topp, fokuseringen är optimal..som leder till en maximal prestation= medaljer på mästerskapen.

Hanna har fått hybris. Hon säger i intervju efter intervju att hon gillar skarpa lägen..när allt skall avgöras. Det är ju inte riktigt så. Hanna är tillräckligt bra att komma till skarpa lägen.men väl där är det inte särskilt ofta hon lyckas. I detta mästerskap har hon missat vid 4 tillfällen vid skarpa lägen. Skjutit bort sig när det nosat medalj. Hade Pischler varit förbundskapten hade detta inte hänt. Pischlers auktoritet, närvaro och pondus skapar en helt annan trygghet, en helt annan fokuseringen. Den sk prinsens, Lukas, ord väger inte särskilt tungt jämfört med kungen Pischlers ord.

Så rätt! Pischler slarvade aldrig med förberedelserna. Antingen gjorde man som han sa och då blev det bra. Eller så valde man att stå vid sidan av hans träningsgrupp och då tynade man sakta bort. Dessutom så får man inte underskatta hans "spring" och skrikande vid sidan av spåren. Det gick liksom aldrig att slappna av. Därmed gav man alltid sitt yttersta och fokus var alltid centralt.

Men i Mellanmjölkens land skall man ge ett stort individuellt ansvar och lyssna mycket på åkarna. Demokrati är ett centralt begrepp i den svenska idrottsrörelsen. Då många överskattar sig själv och underskattar stort ledarskap så blir det tyvärr mycket spilld mjölk i stället.

Nu missade jag dagens stafett men borde Hanna Öberg fortsätta skjuta sist? hon har väl bommat 3 guldmedajljer på 1 år.

Det här lär stå mellan Norge och Frankrike va?