Citat:
Ursprungligen postat av
MrFred
Jag är man och strax över trettio. Tycker det mesta har blivit dötrist efter trettio. Man har sett, gjort och kännt allt. Party, resor, droger, frihet osv. Men jag känner, nu då? Ska jag vara ensam hela livet? Inte ha någon att bry mig om? Komma hem och ingen är där. Äta ensam. Åldras ensam. Vad trist det låter.
Skulle giftermål och ett par barn göra livet lite roligare, lite mer meningsfullt?
Var i din sits för några år sedan. Allt kändes ganska meningslöst i stora delar, allt hade blivit tråkigt. Mötte en kvinna med barn och efter det så slog tanken mig om det skulle kännas mer meningsfullt med barn.
Efter så blev jag tillsammans med min sambo och nu har vi två barn och jag ångrar inte det. Jag känner att jag växer mycket med en familj och älskar dem för det. Men det är inte alltid enkelt. Jag har tur att min sambo är en bra människa och vi trivs ihop, är en bra mamma och partner. Tror det är väldigt viktigt.
Nackdelar är ju att man inte har mycket till fritid sedan, speciellt när barnen är små. Det kan vara väldigt energikrävande och man blir trött. Speciellt om man inte har annan familj som kan avlasta ibland. Det krävs uppoffringar av en själv.
Om man är gammal när man får barn så vet jag inte hur man ska orka egentligen, så tycker att man ska skaffa det i tid.
Men jag tror man känner det bäst själv om man är redo. Det är ju flera saker som behövs för att det ska bli bra, än att man känner sig redo.